Inom svensk äldreomsorg utgör hemtjänstens personal en essentiell arbetsgrupp, vars fysiska närvaro i hemmet hos äldre individer utgör smittorisken för covid-19. I enlighet med rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen infördes därför restriktioner om fysisk kontakt mellan hemtjänstens personal i ett flertal kommuner. För många verksamheter innebar detta en plötslig övergång från fysiska träffar till individuell distanskommunikation mellan kollegor och i kontakt med chef, utan möjlighet till fysiska träffar. Det är dock fortfarande okänt hur dessa organisatoriska förändringar har påverkat kvaliteten av hemtjänstens interna kommunikation. Vid situationer då normala kommunikationsmöjligheter inte längre är tillgängliga behövs ett effektivt internt kommunikationssystem som kan tillgodose personalens behov och önskemål. Ett vanligt problem är dock att arbetsgivare sällan känner till vilken information som anställda anser vara viktig för effektiv kommunikation. I detta arbete används en standardiserad kommunikationsnöjdhetsenkät samt kombinerad analytisk metod för att kvantitativt och kvalitativt analysera hur ökad social distansering har påverkat kommunikationsnöjdheten bland nio enhetschefer och 35 undersköterskor och vårdbiträden inom hemtjänsten. Resultatet visar att anställda upplever minskade kommunikationsmöjligheter sedan restriktioner om social distansering infördes och skillnader observerades mellan omsorgspersonal och enhetschefer. Dessutom observerades att anställda finner nuvarande kommunikationsvägar att vara otillräckliga. Dessa unika fynd kan informera effektiva strategier för att upprätthålla goda kommunikationsförutsättningar under rådande pandemi.

Inom svensk äldreomsorg utgör hemtjänstens personal en essentiell arbetsgrupp, vars fysiska närvaro i hemmet hos äldre individer utgör smittorisken för covid-19. I enlighet med rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen infördes därför restriktioner om fysisk kontakt mellan hemtjänstens personal i ett flertal kommuner. För många verksamheter innebar detta en plötslig övergång från fysiska träffar till individuell distanskommunikation mellan kollegor och i kontakt med chef, utan möjlighet till fysiska träffar. Det är dock fortfarande okänt hur dessa organisatoriska förändringar har påverkat kvaliteten av hemtjänstens interna kommunikation. Vid situationer då normala kommunikationsmöjligheter inte längre är tillgängliga behövs ett effektivt internt kommunikationssystem som kan tillgodose personalens behov och önskemål. Ett vanligt problem är dock att arbetsgivare sällan känner till vilken information som anställda anser vara viktig för effektiv kommunikation. I detta arbete används en standardiserad kommunikationsnöjdhetsenkät samt kombinerad analytisk metod för att kvantitativt och kvalitativt analysera hur ökad social distansering har påverkat kommunikationsnöjdheten bland nio enhetschefer och 35 undersköterskor och vårdbiträden inom hemtjänsten. Resultatet visar att anställda upplever minskade kommunikationsmöjligheter sedan restriktioner om social distansering infördes och skillnader observerades mellan omsorgspersonal och enhetschefer. Dessutom observerades att anställda finner nuvarande kommunikationsvägar att vara otillräckliga. Dessa unika fynd kan informera effektiva strategier för att upprätthålla goda kommunikationsförutsättningar under rådande pandemi.