Uppsatsens syfte var att undersöka icke ämnesrelaterade topiker i klassrumssamtal. Syftet mynnar ut i frågeställningar om icke ämnesrelaterade topiker förekommer, vem de initieras av, hur de uppstår och hur deltagarna förhåller sig till dem. Klassrumssamtal äger rum i en kommunikativ verksamhet där deltagarna gemensamt bedriver kommunikativa projekt. För att kunna uppnå uppsatsen syfte valdes Conversation Analysis (CA) som metod. Utgångspunkterna inom CA är att allt som sägs i samtalet har betydelse, interaktionen ses som strukturellt organiserad i sekvenser, allt som yttras ses som både kontextberoende som kontextförnyande och autentiska samtal krävs för att studera social interaktion. Då autentiska samtal är kärnan i CA så samlades det empiriska materialet in med audioinspelning. 16 elever i årskurs 9 ingår i materialet, samt 5 lärare. Audioinspelningarna gjordes under en engelskalektion, en matematiklektion, en svenskalektion, en religionslektion och en kemilektion. Kemilektionen ingår inte i analysen. 300 minuter inspelat material samlades in. Urval gjordes av sekvenser som berörde topikskiften i samtalen. Vissa sekvenser fintranskriberades sedan enligt CA:s konventioner. Genom att analysera talflödet tur för tur kunde topikskiften identifieras. I analysen framkom att både lärare och elever gjorde ’utflykter’ från de övergripande lektionstopikerna. Topikutflykterna kunde vara både lokalt och abstrakt förankrade. Deltagarna genomförde topikskiften genom exempelvis gradvisa ämnesbyten, använde sig av ämnesväxlare, preannonseringar, och ämnesdigressioner. Skolan är en form av institutionell verksamhet vilket gör att deltagarna som ingår i den vet att det finns en övergripande topik som ska avhandlas, den är mer strikt och detta orienterar sig lärarna och eleverna mot. De förhåller sig till de normer och regler som finns, vilket gör att de ibland hålls ansvariga för sina topikutflykter. Samtalen i klassrummet är dynamiska, de växer fram och utvecklas i ett gemensamt arbete mellan lärare och elever och de avslutas också gemensamt.

När offentligheten flyttar in i sociala medier har svenska myndigheter att hantera förändrade villkor för dialogen med samhällets medborgare. I föreliggande uppsats undersöker jag hur sådana villkor formas av diskursiva förhandlingar som äger rum i en myndighets, nämligen Polisens, chattsessioner på Facebook. Närmare bestämt utreder jag hur chattsessionerna fungerar som kommunikativa verksamheter. Sammanlagt analyserar jag åtta trådar ur fem olika chattsessioner, där trådarna representerar olika kommunikativa scenarion. Analysen fokuserar på hur aktörerna gör bruk av konstituenter, närhetspar och adressatpositionering för att förhandla om det diskursiva utrymmet och för att förverkliga sina respektive kommunikativa projekt. Dessutom utreder analysen hur förhandlingarna förhåller sig till respektive kommunikativ verksamhets ramar. Med en konstruktivistisk utgångspunkt hämtar jag alltså analysverktyg från forskningsfält som textanalys, diskursanalys och samtalsanalys. Denna ansats har inte tidigare tillämpats på datormedierad polisdialog. Resultatet visar att aktörerna, polisiära som icke-polisiära, anpassar sitt bruk av kommunikativa medel efter de kommunikativa projekt som de strävar efter att förverkliga. I somliga av de analyserade chattrådarna antar Polisen en traditionell myndighetsroll, medan de i andra trådar uppträder som en aktör bland andra. Myndigheten lyckas visserligen behålla den diskursiva kontrollen över sina chattsessioner, men öppnar samtidigt upp för externa aktörer att förhandla om dess verksamhet. I diskussionen problematiserar jag det faktum att Polisen visar tecken på fortsatt intimisering, eftersom det både förenklar och försvårar medborgares tillgång till information från det offentliga. Genom att beskriva den bredd av kommunikativa scenarion som Polisen möter på sin facebooksida visar jag vad myndigheter i allmänhet behöver kunna hantera när villkoren för deras kommunikation förändras. Undersökningens metod lämpar sig för beskrivning av ett datormedierat material som visserligen tillkommer skriftligt, men som lika mycket uppvisar muntliga drag. Samtidigt föreslår jag hur metoden kan utvecklas för att kunna vara fruktbar för framtida undersökningar av liknande material.