Konformen har tidigare under arkitekturhistorien ofta använts för att skapa rum enligt en cellulär logik. Projektet ämnar ompröva användandet av konformen för att organisera rum, i det här fallet applicerat på en konsthall i Solna, genom att gå utanför enbart ett repetitivt arrangemang av vertikala koniska moduler för att uppnå en variation av skalor och riktningar som spänner från stora horisontella koniska rum till mer intima småskaliga vertikala rumsbildningar. Rummen skapas genom en adderande process där koner genomskärs med varandra och med plana element som adderas i operationen. Detta tillåter på så sätt en samexistens av två olika rumsliga logiker vilket leder till en komplex och tillåtande arkitektur som kan svara mot behoven i programmet och som även lyfter fram och förstärker formen hos byggnaden. Projektet utforskar även möjligheterna med att använda konen i egenskap av att vara en enkelkrökt yta och dess betydelse för digital modellering, ritningar och konstruktion. / The cone in architecture has often been used to shape and generate space with a cellular structural logic. This project reconsiders the use of the cone for organizing space, in this case applied on an Art Centre in Solna, going beyond the mere repetitive logic of conic modules, to allow for a variety of scales and directions, ranging from large span horizontal conic spaces to more intimate smaller scaled vertical conic rooms. The spaces are created through an additive process of intersecting cones with planar elements added into the operation, thus allowing the coexistence of two spatial logics, leading towards a manifold and allowing architecture that can handle the requirements of the program and that reinforces the perception of the shape. The project also explores the possibilities of the cone as a single curved unfoldable surface and it’s implications on digital model making, drawing and physical construction.

This bachelor thesis is written as a Minor Field Studies (MFS) project and funded by SIDA, Sweden’s International Development Cooperation Agency. The project was made in cooperation with Engineers Without Borders Sweden and the local organization Asulma Centre in Nairobi. As a part of their Integrated Solar Research collaboration between the two organizations, the project strives to contribute to the United Nations sustainable development goals. Most households in Kenya rely on wood, charcoal and other sources of fossil fuel to use for cooking food. Unfortunately, these fuels produce smoke that causes great problems for the environment and for human health and can, in the worst cases, be lethal. It is estimated that 23 000 Kenyans die yearly from household air pollution produced from the fossil fueled stoves. Using the sun to cook food is a cheap alternative to conventional methods that are also more sustainable as it does not produce any smoke. The aim of this research was to study, analyze and optimize the model of a solar cooker called a conical cooker. In order to improve a previously developed concept of the conical cooker, this project focuses on what material and manufacturing methods should be used. A functional means tree was used to generate concepts, which were then analyzed using tools such as EduPack and an evaluation matrix based on a developed specification of requirements. After analyzing all the plausible options, it was suggested that the conical body should be made from a 1 mm (gauge 19) stainless steel sheet that has been mechanically polished and then joined together by crimping to shape the cone. The resulting product would cost 1430 KSH to manufacture, which is just below the cost of today’s cooker. It is also produced to withstand corrosion damage as well as maintain a reflective surface in order to work as a sufficient solar cooking method. This would be a cheap alternative that reduces health risks among the citizens of Kenya. However, as a solar cooker, it must be used together with other solutions as the sun is not always available which is why the project is called the Integradet Solar Cooking project. / Denna kandidatuppsats är skriven som ett Minor Field Studies (MFS)-projekt och finansierades av SIDA, Sveriges biståndsmyndighet. Projektet genomfördes i samarbete Ingenjörer Utan Gränser Sverige och den lokala organisationen Asulma Centre i Nairobi. Som en del av ett samarbete mellan de två organisationerna strävar detta projekt efter att bidra till Förenta Nationernas hållbara utvecklingsmål. De flesta hushåll i Kenya förlitar sig på ved, kol och andra fossila bränslekällor för att laga mat. Tyvärr producerar dessa bränslen rök som orsakar stora problem för miljön och människors hälsa och kan i värsta fall vara dödliga. Uppskattningsvis dör 23 000 kenyaner årligen till följd av luftföroreningar i hemmet som produceras av spisar med fossila bränslen. Att använda solen för att laga mat är ett billigt alternativ till konventionella metoder som dessutom är mer hållbart eftersom det inte producerar någon rök. Syftet med denna forskning var att studera, analysera och optimera modellen för en solkokare som kallas en konisk kokare. För att förbättra ett tidigare utvecklat koncept av den koniska kokaren fokuserade detta projekt på vilket material och vilka tillverkningsmetoder som bör användas. Ett funktionsmedelträd användes för att generera koncept som sedan analyserades med hjälp av bland annat EduPack och en utvärderingsmatris som baserats på en framtagen kravspecifikation. Efter att ha analyserat alla möjliga alternativ föreslogs att den koniska kroppen bör tillverkas genom att skära ut önskad form ur en 1 mm rostfri stålplåt (gauge 19). Plåten i rostfritt stål ska sedan mekaniskt poleras och sedan sammanfogas med falsning för att forma konen. Den resulterande produkten skulle kosta 1430 KSH (112 SEK) att tillverka, vilket är strax under priset för dagens kokare. Den är också konstruerad för att motstå korrosionsskador och behålla en reflekterande yta för att fungera som en effektiv solkokningsmetod. Detta skulle vara ett billigt alternativ som minskar hälsoriskerna bland lokalbefolkningen i Kenya. En solkokare måste dock användas tillsammans med andra lösningar eftersom solen inte alltid är tillgänglig varför projektet kallas för det Integrerade solmatlagningsprojektet.