Uppsatsens ämne berör re-performance som utställningsmetod och den fysiska kroppen som utställningsobjekt. Materialet består av Marina Abramovićs retrospektiva utställningen The Cleaner (2017) på Moderna Museet och tre re-performanceverk som framförs av tränade aktörer inne på utställningsområdet. Uppsatsens syfte och frågeställningar består av att undersöka vilka egenskaper re-performance som utställningsmetod har och hur det upplevs att betrakta fysiska kroppar som utställningsobjekt. För att besvara detta används Maurice Merleau-Pontys Phenomenology of Perception (1945) och hans fenomenologiska syn på ett förkroppsligat varande. Varje re-performanceverk analyseras utifrån några utvalda fenomenologiska verktyg presenterade av Merleau-Ponty och utvecklas med hjälp av tidigare forskning som berör relationen mellan fenomenologi och performancekonst. Ur de fenomenologiska verksanalyserna framträder resultat som jag anser är talande för betraktandet av fysiska kroppar som utställningsobjekt och performance i stort, som exempelvis en förståelse av performance som ett sätt iscensätta fenomenologi genom praktik och handling. Betraktandet av performance är beroende av ett performativt assemblage som bildas, samt av empati och intersubjektivitet. Resultatet visar även att re- performance inte enbart kan benämnas som en form av konstdokumentation, utan att betraktandet av dessa även innebär ett betraktande av självständiga performanceverk.

Uppsatsens ämne berör re-performance som utställningsmetod och den fysiska kroppen som utställningsobjekt. Materialet består av Marina Abramovićs retrospektiva utställningen The Cleaner (2017) på Moderna Museet och tre re-performanceverk som framförs av tränade aktörer inne på utställningsområdet. Uppsatsens syfte och frågeställningar består av att undersöka vilka egenskaper re-performance som utställningsmetod har och hur det upplevs att betrakta fysiska kroppar som utställningsobjekt. För att besvara detta används Maurice Merleau-Pontys Phenomenology of Perception (1945) och hans fenomenologiska syn på ett förkroppsligat varande. Varje re-performanceverk analyseras utifrån några utvalda fenomenologiska verktyg presenterade av Merleau-Ponty och utvecklas med hjälp av tidigare forskning som berör relationen mellan fenomenologi och performancekonst. Ur de fenomenologiska verksanalyserna framträder resultat som jag anser är talande för betraktandet av fysiska kroppar som utställningsobjekt och performance i stort, som exempelvis en förståelse av performance som ett sätt iscensätta fenomenologi genom praktik och handling. Betraktandet av performance är beroende av ett performativt assemblage som bildas, samt av empati och intersubjektivitet. Resultatet visar även att re- performance inte enbart kan benämnas som en form av konstdokumentation, utan att betraktandet av dessa även innebär ett betraktande av självständiga performanceverk.