Uppsatsens ämne berör re-performance som utställningsmetod och den fysiska kroppen som utställningsobjekt. Materialet består av Marina Abramovićs retrospektiva utställningen The Cleaner (2017) på Moderna Museet och tre re-performanceverk som framförs av tränade aktörer inne på utställningsområdet. Uppsatsens syfte och frågeställningar består av att undersöka vilka egenskaper re-performance som utställningsmetod har och hur det upplevs att betrakta fysiska kroppar som utställningsobjekt. För att besvara detta används Maurice Merleau-Pontys Phenomenology of Perception (1945) och hans fenomenologiska syn på ett förkroppsligat varande. Varje re-performanceverk analyseras utifrån några utvalda fenomenologiska verktyg presenterade av Merleau-Ponty och utvecklas med hjälp av tidigare forskning som berör relationen mellan fenomenologi och performancekonst. Ur de fenomenologiska verksanalyserna framträder resultat som jag anser är talande för betraktandet av fysiska kroppar som utställningsobjekt och performance i stort, som exempelvis en förståelse av performance som ett sätt iscensätta fenomenologi genom praktik och handling. Betraktandet av performance är beroende av ett performativt assemblage som bildas, samt av empati och intersubjektivitet. Resultatet visar även att re- performance inte enbart kan benämnas som en form av konstdokumentation, utan att betraktandet av dessa även innebär ett betraktande av självständiga performanceverk.

Uppsatsens ämne berör re-performance som utställningsmetod och den fysiska kroppen som utställningsobjekt. Materialet består av Marina Abramovićs retrospektiva utställningen The Cleaner (2017) på Moderna Museet och tre re-performanceverk som framförs av tränade aktörer inne på utställningsområdet. Uppsatsens syfte och frågeställningar består av att undersöka vilka egenskaper re-performance som utställningsmetod har och hur det upplevs att betrakta fysiska kroppar som utställningsobjekt. För att besvara detta används Maurice Merleau-Pontys Phenomenology of Perception (1945) och hans fenomenologiska syn på ett förkroppsligat varande. Varje re-performanceverk analyseras utifrån några utvalda fenomenologiska verktyg presenterade av Merleau-Ponty och utvecklas med hjälp av tidigare forskning som berör relationen mellan fenomenologi och performancekonst. Ur de fenomenologiska verksanalyserna framträder resultat som jag anser är talande för betraktandet av fysiska kroppar som utställningsobjekt och performance i stort, som exempelvis en förståelse av performance som ett sätt iscensätta fenomenologi genom praktik och handling. Betraktandet av performance är beroende av ett performativt assemblage som bildas, samt av empati och intersubjektivitet. Resultatet visar även att re- performance inte enbart kan benämnas som en form av konstdokumentation, utan att betraktandet av dessa även innebär ett betraktande av självständiga performanceverk.

Denna uppsats beskriver den forskning och det konstnärliga arbete Hannes Ferm gjorde inför Bloom, hans soloutställning på Konstfack. Bloom var ett musikaliskt performance som - med Mark Fishers iakttagelse om kapitalistisk och teknologisk acceleration i förhållande till kulturell stagnation i åtanke - skapades med ambitionen att visualisera ett estetiskt uttryck för en verklighet där denna förskjutning accelererat ytterligare. Hur skulle popmusik ta form i en sådan framtid? Verket byggde på tre karaktärer, tre olika svar på frågan, där varje karaktär representerade ett tema och ett musikaliskt uttryck.  Uppsatsen använder en av dessa karaktärer för att navigera ett antal forskningsfält - musik- och kulturhistoria, sociologi, klimatforskning och samtida popkultur, samt iakttagelser och erfarenheter från både det konstnärliga arbetet och från livet som verksam musiker. Genom att jämföra aspekter av vår samtids teknologiska, kapitalistiska och kulturella tillstånd med samma aspekter av 1970-talet, ämnar uppsatsen att ta reda på åt vilket håll dessa saker verkar flödar, och i vilken hastighet.

This essay examines the intersection of Valerie Solanas' radical feminist manifesto, the S.C.U.M. (Society of Cutting Up Men) manifesto, and her attempted assassination of Andy Warhol in 1968, proposing that the latter can be understood as a sophisticated piece of performance art. Solanas' manifesto, penned in 1967, challenged societal norms, advocating for the overthrow of patriarchal structures. Through a lens of performativity theory, which emphasizes the performative nature of language and actions, this essay reinterprets Solanas' actions as deliberate expressions of her feminist beliefs. Tracing Solanas' life, from her early struggles to her involvement in the avant-garde art scene of New York City, highlighting her interactions with Warhol's Factory and her provocative works. Solanas' attempted assassination of Warhol, while initially perceived as a psychotic act, is reframed as a conscious enactment of her manifesto's principles, challenging dominant power dynamics. By reframing the assassination attempt as a form of performance art, this essay sheds new light on Solanas' legacy, emphasizing the transformative potential of art as a tool for social critique and change. / Denna uppsats undersöker skärningspunkten mellan Valerie Solanas radikalfeministiska S.C.U.M. (Society of Cutting Up Men) manifestet, och hennes försök att mörda Andy Warhol 1968. Undersökningen framhåller att det senare kan studeras som ett sofistikerat performanceverk. Solanas manifest utmanade rådande normer och förespråkade avskaffandet av patriarkala strukturer. Genom ett nyttjande av performativitetsteorin, som betonar den performativa naturen av språk och handlingar, omvärderar denna uppsats Solanas handlingar som medvetna uttryck för hennes feministiska övertygelser. Solanas försök att mörda Warhol, som vid sin tid uppfattades som en psykotisk handling, omvärderas i texten som en medveten förkroppsligande av hennes manifestets principer. Att omvärdera mordförsöket som en form av performancekonst, lyser texten ett nytt ljus på Solanas arv och betonar konstens transformerande potential som ett verktyg för social kritik och förändring.