Vad en konstnär vill med sin konst och hur den uppfattas behöver inte vara samma sak. Ulf Trotzig (1925 – 2013) hade många utställningar som konstnär, men vad ville han med sin konst och hur uppfattades detta av tidningarnas skribenter? Med utgångspunkt i kommunikationsteori och genom content analysis och en diskursanalys belyses hur Trotzig såg på sitt konstnärskap hur konstkritiker/skribenter uppfattade hans konst samt hur dessa stämde överens. Ett randomiserat stickprov på 42 av 84 tidningsartiklar och notiser ingår i studien.   Trotzig genomgick flera stadier, från kubism till abstrakt och landade i en egen version av abstrakt expressionism. Han ville skapa rörelse med sin färg, vind som blåser genom träd, en fågel som dras med av vinden, natur i rörelse. För Trotzig kom färgen först och rörelsen skapades av färgen. Skribenterna uppfattade konsten på ett likartat sätt, men satte rörelsen först. Studien konstaterar att det Trotzig ville också uppfattades av tidningarnas skribenter. Diskursmässigt är samtliga kategorier stängda, utom en som är öppen: skribenternas egna omdömen och upplevelser. Med en öppen diskurs avses att det finns mer än en dominerande åsikt.   En forskningsfråga var även att se om kommunikationsteori kan vara en utgångspunkt vid denna typ av studier. Kommunikationen mellan konstnär och skribenterna fungerade väl. Kommunikationsteorin gjorde det enklare i undersökningen för att ställa konstnärens sändning mot skribenternas mottagande. Troligen hade resultatet erhållits även utan denna teori, men dels gör det jämförelsen tydligare och dels om det hade varit skillnader mellan sändning och mottagande hade analysen av dessa varit enklare med teorin.