The thesis examines Marten van Cleve’s painting the Massacre of the Innocents from the Stockholm University Art Collection through a series of technical examinations that were conducted at Spökslottet in January 2020 (X-ray, UV, IRR). The aim of the thesis is to examine Marten van Cleve’s painting technique, style and composition by comparing the painting with five contemporary similar versions of the subject the Massacre of the Innocents. Moreover, the thesis compares the underdrawing of the painting from the Stockholm University Art collection with the drawing from the Göttingen University art collection that are similar in composition and signed by Marten van Cleve. Additionally, the thesis examines the relationship between preparatory drawings and underdrawings in the artists environment in order to learn more about Marten van Cleve’s painting process as well as gain insight into the practice of contemporary 16th-century Flemish artists.

No description available.

There is something unique about the art of Karin Mamma Andersson. It has a tone, it has something of its own that is hard to put into words. The stories Andersson tells lure us. She is also an exellent artist when it comes to materials and techniques. The purpose of this paper is to investigate if Andersson uses paint and techniques together with the stories she tells in her art. That Andersson has a unique world of images and that the narrative plays a great part in her art, is easy to understand. But is there an interplay with the way she paints? By using the iconological method of Panofsky and the semiotic method, three of Anderssons paintings have been analyzed. By the analyzes, the purpose has been to investigate if and how Andersson also uses her painting techniques to support the narrative in her stories. A comparative analysis and a comparison between the three paintings has also been done. As theoretical framework for the paper, the feminist grounded theory has been chosen and the intenstion is to apply it by using a gender perspective on chosen parts of the image analyzes. In the search, the conclusion is that everything is connected. It is impossible to seperate the narrative from the painting techniques or the painting techniques from the narrative. Together they form the entity of the feeling we as observers get when we look at Anderssons art - a feeling of something not spoken, a feeling of a caption, a feeling of not being certain where we are - are we in a dream or in reality? Or are we in both places at the same time?

Vi kan alltså se altarskåpet i Skärkind som en exponent för den högt specialiserade och rationaliserade altarskåpstillverkningen i Nederländerna och särskilt Antwerpen under 1500-talets första hälft. En stor andel av dessa altarskåp var tillverkade för export och av det bevarade antalet finns 12 % av dessa i Sverige. Huruvida detta avspeglar den relativa andelen under medeltiden går inte att säga eftersom bland annat ikonoklasmen i Europa reducerade antalet. Vi kan förmoda att Skärkindsaltarskåpet har ställts ut i färdigt skick och sålts på den öppna marknaden i Antwerpen. Det finns inget som tyder på att det är designat efter specifika beställarönskemål utan att det är ett standardiserat Mariaaltarskåp av typen "Marie död och himmelsfärd". De bevarade Mariaaltarskåpen är en minoritet om ca 10 %, i Sverige 22 % och enbart 7 % avbildar "Marie död och himmelsfärd". Måtten i Skärkindsaltarskåpet stämmer väl överens med altarskåpens i Västerlövsta och Botkyrka och ikonografin sluter an till flera andra "Mariaskåp". Skärkindsaltarskåpet har också flera Antwerpenstämplar med "handen" som bekräftar att det har undergått en kvalitetskontroll av kontrollörer i S:t Lukasgillet i Antwerpen innan det sålts på marknaden. Genom jämförelser med kända förhållanden för andra skåp kan vi säga att av köpesumman troligen mer än hälften gick till polykromeringsarbetet men att den troligen tillfallit en och samma verkstad på grund av samarbetsmöjligheterna och/eller verkstadsorganisationen i just Antwerpen. Vid jämförelser av använda material och tekniker mellan Skärkind och andra altarskåp från Antwerpen ser vi en likartad tillverkningskontext. Skulpturen i Skärkindsaltarskåpet har stora ikonografiska, stil- och tidsmässiga överensstämmelser framförallt med altarskåpen i Botkyrka och Västerlövsta men även med altarskåpen i Estreito de Calheta och Mi.instermaifeld och kan därigenom med stor sannolikhet knytas till bildhuggaren Jan Genoots i Antwerpen. Målningarna i Skärkindsaltarskåpet har stora likheter med Årsundas och kan kanske vara utförda av samme målare. Likheterna med Maitre del 'Epiphanie d'Anvers eller Pseudo-Bles och Goswin van der Weyden beror nog mer på karaktären av att deras konstverk har varit beundrade förlagor och altarskåpsmålarna velat avbilda berömda verk i Antwerpenområdet. Både i Europa och Sverige har de flesta nederländska altarskåpen placerats i församlingskyrkor. Där donatorn är känd rör det sig för Sveriges del oftast om en hög kyrklig dignitär eller en frälseperson; samma förhållanden råder i Danmark och Norge. För Skärkindsaltarskåpet kan biskop Henrik Tidemansson avföras som donator. Det går inte heller att belägga att Skärkind varit biskopsprebende under någon period av medeltiden. Däremot är kyrkan en gammal kungsgårdskyrka och jorden i centralbygden har varit först i Folkungaättens ägo och senare omvandlats till kronojord. Biskop Hans Brask eller någon frälseperson i socknen kan inte heller beläggas som donator även om det är högst sannolikt att det är i denna krets en sådan borde finnas. Det största antalet av de nederländska altarskåpen, 67 %, står som altarskåpet i Skärkind i sockenkyrkor. Här har de tjänat som fond för mässfirandet och Skärkindsaltarskåpet har med sitt berättande Kristus- och Mariacentrerade innehåll väl anslutit till senmedeltidens tycke för det berättande inom andra religiösa uttryck såväl inom som utom kyrkan.

Den här kandidatuppsatsen tar avstamp i en av väggarna i det så kallade ikonkabinettet på Nationalmuseum för att undersöka vad som sker med ikonernas och ikonostasens potentiella verkan och betydelser i förflyttningen från ett kyrkorum till ett sekulärt museum. Syftet är att analysera dels vad som händer i mötet mellan ikonerna och en sekulär betraktare, dels hur museets rumsliga upplägg fungerar som en form av text eller uttalande. Undersökningen uppmärksammar att den sekulära betraktarens förståelse av ikonerna är beroende av konstvetenskapliga diskurser, vilka påverkar bildernas förmåga att verka på betraktaren som religiösa objekt. Även de beteenden som föreskrivs i museimiljön förhindrar ikonernas potentiella verkan på betraktaren. Uppsatsen visar även att utställningens museografi i stor utsträckning uppmärksammar ikonernas teologi och deras bruk i officiell religiös tradition, medan aspekter som både ikonernas och samlingens historia är underrepresenterade. / This bachelor thesis looks at some of the Russian icons from the Nationalmuseum collection in Stockholm, currently on display. It analyses the icons’ potential to affect the viewer as religious objects in a secular environment. The study is two-fold: first it analyses the icons through the reception by a secular viewer. Secondly, the layout of the exhibition is analysed from a narratological perspective as a form of text. The thesis explores ways in which the secular context is dependent on and shaped by different art historical discourses and that the social programming of the museum space affects the ability of the icons to work on the viewer as religious objects. Furthermore, it indicates that the museography of the exhibition privileges an official theological interpretation of icons, at the cost of the historicity of both the icons and of the collection.

This thesis examines a possibly changed character of the artists role within visual arts, as technical advances in digital media develops new forms of communication and interaction. The aim of the thesis is to review this potential change through analyzing two artist’s activities on the picture-based platform Instagram, as well as the artist’s relationship with the contemplator on the platform.  The Swedish Instagram-based artists Gisela Ståle and Magda Lundberg narrates their operative work, thoughts on art and the relationship with their followers through interviews. The notion of the artist’s changed role and her relationship with the contemplator is investigated with media theorist Henry Jenkins theory of participatory culture and professor Miriam Salzer-Mörlings thoughts on brand identity and the construction of identity through commodities. Anchored in the evolution of the artist’s role from 1960s to present day, the results of the examination show that the role of the Instagram-based artist, in relation to the traditional artist, differs. She is dependent on the platform and the contemplator to operate outside the traditional art world. The art of the Instagram-based artist revolves around relationship- and identity-building themes. The platform Instagram prepares new methods of the artist to operate, as well as new artists. A new section of artists seems to have emerged within this platform, where the art revolves around interaction with the contemplator, and where the public eye proclaims the artist as an artist without the authorization of the traditional art world. The role of the artist broadens within, and through, the digital platform.

Slite är Gotlands enda utpräglade bruksort. Cementfabriken anlades 1917–19 och kom de följande decennierna att utbyggas flera gånger. Parallellt byggdes även samhället ut i olika omgångar. Trots sin särprägel saknas något aktuellt kulturmiljöprogram för Slite som i större utsträckning beskriver och värderar ortens modernistiska bebyggelse. Syftet med uppsatsen har varit att skapa en bredare förståelse för hur bebyggelsen arkitektoniskt och stadsplanemässigt tillkommit under perioden 1930–1990 då samhället var expansivt samt även utröna hur Slite skiljer sig från andra traditionella bruksorter på fastlandet.Undersökningen har visat på att Slites bebyggelse främst utgörs av bostäder som uppförts av privatpersoner, kommunen eller Slite Cement och Kalk AB. Som bruksort skiljer Slite från andra just genom sitt läge på Gotland. Det är en för sin tid typisk bruksort för sin tid där bostadsbebyggelse planerades på tidstypiskt vis genom samarbete med Industriens bostadsförening. De arkitektoniska aspekterna har dock aldrig lyfts fram närmare, varken av sin samtid eller i nutid. Det saknas därför kunskap bebyggelsens kulturhistoriska värden.

The essay is about how municipalities work with public art in order to live up to the cultural policy goals adopted by the government in Politik för gestaltad livsmiljö. The purpose is to analyze the process for a public artwork, based on the perspective of the municipality and the artist, and to discuss the relationship between the artwork and the place. The artwork that was selected is Gränslösa drömmar, a mural that was inaugurated in the summer of 2021. With Eskilstuna municipality as an example, I hope that the essay can provide inspiration and knowledge about the process both to citizens and other municipalities.  By using phenomenological site analysis and semiotic image analysis, the relationship between the work of art and the site is investigated. Interviews with different actors within the project are used to discuss how the different actors describe the process and a comparison between Eskilstuna municipality's process and the state's methodological support Offentlig konst – handbok för statliga beställare is made to put Eskilstuna municipality in a national context.  The result shows that the artwork contributes to the character of the place in a positive way, among other things through the harmonious coloring and the playful motif. The artwork contributes to giving the place an identity that people can feel proud of. The actors in the project are satisfied with the collaboration and artists describe the process as easy because there is a clear mission statement to follow. The state's methodological support addresses, among other things, the importance of early creating a working group with different skills and developing a mission statement. These are examples that the municipality is already working after. Therefore, it could be said that Eskilstuna municipality can be a role model for other municipalities and the state when it comes to work with public art and the one percent rule.

No description available.

Spaces of Influence: Renaissance Coffering and National Identity Aboard the Vasa aims to create a schematic reconstruction of a portion of the ceiling from within the kajutan, or the Great Cabin, aboard the warship Vasa. The essay opens with an examination of the separate ongoing renaissances within Sweden during the period of Gustavus Adolphus’ reign, 1611–1632. The aesthetic tenor of the Vasa and what the ship represented to both the king and the nation is further explored. The essay goes on to explore the renaissance art of coffering and identifies specific types of coffered ceilings in use throughout the Classical renaissance. The second portion of the essay deals with the archaeological process of extracting data from the artefacts recovered along with the wreckage of the Vasa. Primary issues addressed include the type of panelling found aboard the Vasa and what benefits a schematic reconstruction of the coffering can afford to art historians. The reasoning behind why such coffered panelling was included aboard the Vasa and the interpretations offered by analysis of its construction are also explored. The essay concludes that the cultural policy of Gustavus Adolphus’ reign was distinct from earlier decades, and that the findings of the schematic offer preliminary evidence that the preference for German carpentry traditions in Swedish royal settings may have waned in favour of Dutch high renaissance interiors.