Piste maps have been used as navigational aids by winter sports enthusiasts for decades. These maps are often hand drawn and are designed to be visually pleasing while still providing an overview of the terrain of a ski resort. As smartphones have become the go-to tool when satisfying our daily navigational needs, the expectations of a digital map have changed. One of these expectations is being able to position yourself and others on the map. With the existing GPS functionality of smartphones, there is a great potential for bringing classical piste maps into the digital age. This project proposes a solution which can position a user given their geographical position on a piste map. The solution includes a process for identifying anchor points which tie geographical coordinates to piste map coordinates, a suitable method of triangulating these points, combined with an algorithm that finds the most suitable triangle to use for finding the transformation parameters, and finally an affine transformation that yields the corresponding piste map coordinates for a given geographical position. The solution also proposes a method to find the smallest but sufficient set size of anchor points for a resort to create a useful and cost efficient model of transformation. The thesis work also presents possible implementations of the positioning algorithm, such as creating a smooth transition between a piste map view and a satellite map view in an Android device. This includes automatic panning and rotation of the satellite map in response to the centering of the piste map on the device screen. Geo-enabling piste maps enables many more interesting applications, such as recording and displaying skiing statistics, providing suggestions of new unexplored areas, keeping track of family or friends, selective location sharing, location-tagged weather and disaster information, and in the wake of the COVID-19 pandemic, providing a user- friendly interface for displaying localized congestion levels. / Skidåkare och andra vintersportsentusiaster har använt pistkartor som standarden för navigering i skidorter i flera decennier. Dessa kartor är ofta handritade av en konstnär, och är designade för att vara visuellt tilltalande samtidigt som de förser användaren med en abstraherad översikt av skidanläggningen. När mobiltelefonen tog över våra dagliga navigeringsbehov har också förväntningarna av en digital karta förändrats. En av dessa förväntningar är att kunna positionera sig själv och andra på kartan. Med hjälp av den nuvarande GPS teknologin som finns tillgänglig i mobiltelefoner finns ett stort potential för att vidareutveckling och digitalisering av den klassiska pistkartan. Detta projekt beskriver en digital lösning som kan positionera en användare givet deras geografiska koordinater på en pistkarta. Lösningen består av en process för att identifiera ankarpunkter som binder samman geografiska koordinater och pistkarte-koordinater, samt en metod för att triangulera dessa punkter. Detta är kombinerat med en algoritm som hittar den mest passande triangeln vars transformationsmatris kan användas för att transformera de givna geografiska koordinaterna till pistkarte-koordinater. Lösningen föreslår också en metod för att hitta det minsta tillräckliga antalet ankarpunkter som krävs för att skapa en användbar och kostnadseffektiv transformationsmodell. Examensarbetet föreslår också möjliga implementationer av positioneringslösningen, som att skapa en sammanhängande transition mellan pistkarta och satellit-vy i en Android app. Detta innefattar automatiska förflyttningar och rotationer av satellit-kartan beroende på hur pistkartan är positionerad i relation till skärmens centrum. Positioneringsalgoritmen möjliggör flera andra intressanta tillämpningar, som att visualisera inspelade åk-statistik, ge förslag på tidigare outforskade backar och skidområden, visa upp var vänner och familj befinner sig, selektiv platsdelning, platsrelaterad väder- och snödata, samt förutsättningar för att skapa en användarvänlig visualisering av områdesspecifika trängselnivåer.

Försvarets materielverk (FMV), som förser Svenska försvaret med materiel, har en del av sin organisation belägen i Karlsborg nämligen test och evaluering av markstridssystem. Fotogruppen på test och evaluering önskar realtidsstyra en robotiserad kameraplattform av märket Vinten med hjälp av diverse olika positionsgivande system i form av joystick, Doppler-positionsradar, deras självutvecklade system UNIPOS samt en predikterad bana för avlossade projektiler. Projektets huvudsakliga mål blev därför att skapa ett styrsystem för att kontrollera kameraplattformen med hjälp av nämnda indatakällor. Den teoretiska referensramen samt litteraturstudien gav projektets deltagare den kunskapsbas, inom seriell kommunikation och dataprotokoll, som krävdes för att genomföra projektet. De gav även förståelse för hur tidigare liknande arbeten sett ut och valde utifrån detta att följa systemutvecklingsmodellen Rational Unified process (RUP). FMV uttryckte önskemål om att den huvudsakliga styrenheten skulle vara en PC för att möjliggöra fjärrstyrning samt enkel vidareutveckling av systemet. RUP användes för att strukturera upp arbetet samt säkerställa kvalitén på slutprodukten. Utvecklingsprocessen består, enligt RUP’s struktur, av ett antal iterationer som alla tillför någon funktion till systemet. I samråd och nära samarbete med personal på FMV utvecklades systemet och testades succesivt för att säkerställa kvalitén. En enkel manual togs även fram för att förenkla användandet av systemet. Samtliga önskade indatakällor behandlades på något sätt i projektet och resultatet blev ett portabelt system som kan köras på vilken PC som helst. Tester med drönare, granatkastare samt ett stegsvar har utförts för att verifiera att systemets funktion uppfyller de krav som satts upp samt utvärdera systemets möjligheter och begränsningar. Testen visade att realtidsstyrning är möjlig till viss grad med samtliga system och att systemets begränsningar ligger i fördröjningarna som finns både i signalöverföring samt kameraplattformens inbyggda filter för mjuka rörelser. / The Swedish Defence Material Administration (FMV) that supplies materials to the Swedish military, has a part of its organization located in Karlsborg called test and evaluation of land combat systems. The photogroup of test and evaluation wishes to control a robotized camera platform, of the brand Vinten, in real time using a number of different positioning systems like joystick, Doppler-position radar, their self-constructed system UNIPOS and using a predicted trajectory of a launched projectile. The main goal of the project is therefore to create a control system to maneuver the camera platform with the assistance of mentioned data sources. The theoretical framework and literature review gave the members of the project the knowledge base, in serial communication and data protocols, needed to complete the project and gave understanding about earlier similar projects and choose to follow the structure of the systems development model Rational Unified Process (RUP). FMV wanted the main control unit to be a PC to be able to remotely control the system and to be able to make further developments. RUP was used to give the work structure and to make sure the quality of the end product was satisfactory. The development process consists, in accordance with the RUP structure, of a number of iterations that all add some function to the system. In close cooperation with the staff at FMV the system is developed and continuously tested to ensure the quality. A simple manual has been developed to make usage of the system easier. Every data source wanted by FMV has been handled in some way throughout the project and the result was a portable system that can be ran on any PC. Tests using drones, grenade launchers and a response-test was performed to verify that the functions of the system lives up to the goals that were set up and to evaluate the systems possibilities and limitations. The tests showed that real time control is possible to some extent with all systems and that the limitations lies in the delays that exists both in signal transfers and in the camera platforms built in filters for soft movements.