På grund av antropogena utsläpp av växthusgaser sker stora förändringar i klimatet. Dessa kan leda till förödande konsekvenser för både människor, djur och natur. För att olika företag och verksamheter ska kunna mäta, hantera och eventuellt reducera sina växthusgasutsläpp används Greenhouse Gas Protocol som standard för växthusgasrapportering. Röda Korset Sverige har påbörjat ett klimatbokslut enligt Greenhouse Gas Protocol men inte inkluderat sina cirka 600 lokalföreningar runt om i landet. Syftet med detta arbete är därför att identifiera och kategorisera vilka aktiviteter Röda Korsets lokalföreningar bedriver som är av relevans i en växthusgasrapportering. Detta sker enligt Greenhouse Gas Protocol Scope 3, som är uppdelat i 15 olika kategorier och innefattar de indirekta växthusgasutsläppen genererade av den rapporterande verksamheten. Arbetet ämnar även leda till en enkät med generella frågor som ska kunna ställas till olika lokalföreningar för att mäta deras utsläpp av växthusgaser.  För att besvara syftet studerades inledningsvis Greenhouse Gas Protocol. Vidare genomfördes ett studiebesök inkluderat en intervju med ansvarig vid Röda Korsets lokalförening i Örebro samt en intervju med ansvarig vid Röda Korsets lokalförening i Piteå. Informationen om lokalföreningarnas aktiviteter som anskaffades kategoriserades sedan enligt kategorierna som Scope 3 innefattar, vilket sammanställdes i en tabell. En enkät utformades baserat på de kategoriserade aktiviteterna.  Resultatet visar att lokalföreningen i Örebro bedriver aktiviteter som platsar i Scope 3 kategorierna 1, 3, 4, 5, 6, 8, 9 och 11, medan lokalföreningen i Piteå bedriver aktiviteter som platsar i kategorierna 1, 3, 4, 5, 6, 7 och 9. Frågeenkäten som skapades innehåller frågor baserade på de aktiviteter som platsade i någon av kategorierna som ingår i Scope 3, det innebär alltså att aktiviteter som inte tagits i beaktande i samband med kategoriseringen inte heller behandlats i frågeenkäten. Slutsatsen är att det saknas mycket information för att göra en fullständig Scope 3 rapportering. Förbättringar som behövs göras är bland annat att kartlägga verksamheterna mer noggrant. Det borde också undersökas huruvida lokalföreningarna bör ingå i Scope 1 och 2 som innefattar de direkta växthusgasutsläppen, i stället för Scope 3. / Due to anthropogenic emissions of greenhouse gases, major changes are taking place in the climate. These can lead to devastating consequences for both humans, animals, and nature. For various companies and businesses to be able to measure, manage and possibly reduce their greenhouse gasemissions, the Greenhouse Gas Protocol is used as a standard for greenhouse gas reporting. The Red Cross Sweden has started a greenhouse gas accounting according to the Greenhouse Gas Protocol but has not included its approximately 600 local associations around the country. The purpose of this report is to identify and categorize which activities the Red Cross local associations carry out that are relevant in a greenhouse gas accounting. This was done according to the Greenhouse Gas protocol, Scope 3 which is divided into 15 different categories that includes indirect greenhouse gasemissions generated by the reporting companies. The report also intends to lead to a questionnaire with general questions that can be asked to local associations to measure their greenhouse gasemissions.  To answer the purpose of the report, the Greenhouse Gas Protocol was initially studied. Furthermore, a study visit including an interview at the Red Cross Örebro was done and an interview with the Red Cross Piteå. Information about the local associations' activities that were acquired was then categorized according to the categories included in Scope 3, which were summarized in a table. The questionnaire was then designed based on the categorized activities.  The results show that the activities of the Red Cross Örebro fit in categories 1, 3, 4, 5, 6, 8, 9 and 11, while the activities of Red Cross Piteå fit in categories 1, 3, 4, 5, 6, 7 and 9. The questionnaire that was created contains questions based on the activities that were placed in at least one of the categories included in Scope 3, which means that activities not taken in account during the categorization were not included in the questionnaire. However, it can be stated that there is a lack of information in order to make a complete greenhouse gas accounting. Further improvements that need to be made are to map the activities more accurately. It should also be examined whether the local associations should be included in Scope 1 and 2, instead of Scope 3.

While aiming to reach results (such as improved health status) humanitarian workers in aid organizations such as Red Cross and Red Crescent Movement (RCRCM)[1], make use of outcomes in related global forums, standards and networks. Common concepts discussed related to humanitarian action are the following ones: effectiveness, local ownership and mutual accountability. In addition, concepts such as Results Based Management (RBM), highlighting the importance of delivering and accounting for results influences humanitarian organizations. Donors such as governments are pushing for RBM. The RBM reform impacts Swedish aid policy and RCRCM in Sweden, represented by Swedish Red Cross. However researchers and civil society actors find that RBM is not a silver bullet to facilitate results.   Dialogue with beneficiaries goes back to the beginnings of humanitarian action, but dialogue using social media to capture beneficiaries’ views started only around a decade back.   In this case study, I investigate RCRCM and focus on Swedish Red Cross. In particular I explore the following research problem: how does beneficiary communication and accountability using social media contribute to reaching and measuring results?   My data includes individual and focus group interviews and RCRCM guiding documents. Conclusions include that: indeed beneficiary communication and accountability contributes to reaching results and have potential to better capture results. Direct RCRCM organizational benefits are potentially huge given RCRCMs extensive worldwide community level network. The benefits include better access, more relevant activities and funding opportunities. However challenges include perceived lack of expertize, management commitment and generally slow change of mind set with regards to downward accountability. [1] A) The International Committee of the Red Cross (ICRC), B) the International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies (IFRC) and C) national societies in 189 countries around the world (see section 2.1) / När biståndsarbetare i hjälporganisationer som rödakorsrörelsen (RCRCM)[1], arbetar för att nå resultat (såsom bättre hälsa för utsatta människor) använder de sig ofta av de ambitioner som vuxit fram i biståndsrelaterade globala fora, nätverk och standards såsom: effektivitet, lokalt ägarskap samt ömsesidigt ansvarsskyldighet och ansvarsutkrävande. Samtidigt har begrepp som ”result based management” (RBM) fått stort inflytande på humanitära organisationer när det gäller vikten av att nå och visa på konkreta resultat. Finansiärer, såsom regeringar, ställer allt tuffare krav på RBM metodik används genom ett starkt inflytande på svenskt bistånd och därmed på RCRCM i Sverige, företrätt av Svenska Röda Korset. Dock finns både forskare och humanitära organisationer civila som hävdar att RBM knappast är någon patentlösning vare sig för att nå eller visa på resultat. Medan dialog med biståndsmottagare funnits så länge bistånd funnits har systematisk dialog med hjälp av sociala medier för att få förmånstagarnas synpunkter bara skett ett tiotal år. I denna fallstudie undersöker jag RCRCM med fokus på Svenska Röda Korset. I synnerhet studerar jag följande forskningsproblem: hur bidrar dialog med och ansvarighet gentemot förmånstagare som sker med sociala medier till att nå och mäta resultat?Mitt material inkluderar individuella- och fokusgruppsintervjuer samt studier av RCRCMs styrdokument. Slutsatser inkluderar att: direkta organisatoriska fördelar för RCRCM av dialog med mottagare är potentiellt enorma givet RCRCM världsomspännande lokala nätverk. Fördelarna inkluderar ökad möjlighet att nå de mest utsatta, mer relevanta insatser och bättre finansiering. Bland utmaningarna som lyfts är brist på expertis och ägarskap hos organisatio-nens ledning och svårighet till byte av ’mind set’ vad gäller nedåtgående ansvarighet. [1] A) Internationella rödakorskommittén (ICRC), B) Internationella rödakors-och rödahalvmånefederationen (IFRC) och C) nationella föreningar in 189 länder i världen (se sektion 2.1)