Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som inverkar på personalens relation till brukarna på ett korttidshem för flerfunktionshindrade ungdomar och unga vuxna, samt att granska hur dessa faktorer influerar varandra. Data har insamlats i huvudsak genom djupintervjuer men också utifrån ett självetnografiskt förhållningssätt. Analysmetoden som använts är Grounded Theory. Resultatet av studien visar att vårdpersonalens relation till brukarna kan kopplas till den nivå av relationell trygghet som upplevs gentemot brukarna på korttidshemmet. Den relationella tryggheten påverkas i sin tur av vårdgivarens personlighet, det upplevda relationella djupet mellan vårdgivaren och brukaren, samt graden av upplevd arbetsrelaterad stabilitet. Ju fler av dessa komponenter som uppnår tillfredställande nivåer, desto högre upplevs den relationella tryggheten, vilket påverkar den arbetsrelaterade motivationen samt graden av engagemang riktad mot brukaren positivt. De fynd som framkommer genom resultatanalysen sammanfattas i två modeller. Den ena tillhandahåller en allmängiltig förklaringsmodell för hur arbetsrelaterade relationer kan förstås utifrån deras givna kontexter – så kallad relationell motivation. Denna modell beskriver hur individers arbetssätt, anknytning och upplevda trygghet på arbetsplatsen påverkar den riktning som de arbetsrelaterade relationerna tar. Modellen utgör en grund för förståelsen av den andra, specifikt mot korttidshemmet, riktade modellen, vilken förklarar vårdpersonalens relation till brukarna. Studiens konklusion är att korttidshemmet bör sträva efter att maximera vårdpersonalens möjligheter till högkvalitativa kontakttillfällen med brukarna. För att detta ska vara möjligt, och för att höga nivåer av relationell trygghet ska kunna uppnås bland vårdgivarna, bör uppkomsten av störande yttre faktorer minimeras på arbetsplatsen.