Den här studien analyserar olika strukturella faktorer som kan förklara variationen i nettokostnader för räddningstjänst mellan Sveriges kommuner. Studiens syfte är att studera om kommuner med höga strukturella räddningstjänstkostnader blir kompenserade för dessa via det kommunala kostnadsutjämningssystemet eller ej. Undersökningen bygger på regressions- och jämförelseanalys med data för samtliga svenska kommuner över åren 2005- 2011. De variabler som undersöks i studien är något av densitetsmåtten invånardistans eller invånare per kvadratkilometer i kombination med variablerna befolkningsmängd, tätortsgrad och en dummyvariabel som visar om kommunerna är medlemmar i ett kommunförbund för räddningstjänst. Resultatet visar att nettokostnaderna för en genomsnittlig nettomottagande kommun signifikant skiljer sig från motsvarande kostnad för en genomsnittlig kommun som inte erhåller bidrag. Således pekar resultat på att undermodellen kompenserar kommuner som i genomsnitt har höga nettokostnader för räddningstjänst.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om statsbidrags– och utjämningssystemet 1996-2004 gav incitament till kommunerna att inte minimera sina kostnader. Undersökningen bygger på paneldata som inkluderar samtliga 290 kommuner i Sverige. Vi tar fram deskriptiv statistik samt estimerar en regression där vi undersöker hur olika variabler inom systemet påverkar nettokostnadsindex. Våra resultat är något motsägelsefulla. I den deskriptiva statistiken ser vi å ena sidan att kommunerna i genomsnitt har högre totalt nettokostnadsindex om de får bidrag inom inkomstutjämningssystemet. Resultatet i regressionen tyder däremot på att nettokostnadsindex minskar vid en ökning av inkomstutjämningsbidraget. Denna parameter är dock inte signifikant varpå det är vanskligt att tolka den. För kostnadsutjämningssystemet visar vår deskriptiva statistik att genomsnittligt totalt nettokostnadsindex inte verkar skilja sig åt. I regressionen tyder resultatet däremot på att totalt nettokostnadsindex minskar då bidraget ökar. Regressionsresultatet visar även att de generella statsbidragen verkar öka kommunernas totala nettokostnadsindex.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka om statsbidrags– och utjämningssystemet 1996-2004 gav incitament till kommunerna att inte minimera sina kostnader. Undersökningen bygger på paneldata som inkluderar samtliga 290 kommuner i Sverige. Vi tar fram deskriptiv statistik samt estimerar en regression där vi undersöker hur olika variabler inom systemet påverkar nettokostnadsindex. Våra resultat är något motsägelsefulla. I den deskriptiva statistiken ser vi å ena sidan att kommunerna i genomsnitt har högre totalt nettokostnadsindex om de får bidrag inom inkomstutjämningssystemet. Resultatet i regressionen tyder däremot på att nettokostnadsindex minskar vid en ökning av inkomstutjämningsbidraget. Denna parameter är dock inte signifikant varpå det är vanskligt att tolka den. För kostnadsutjämningssystemet visar vår deskriptiva statistik att genomsnittligt totalt nettokostnadsindex inte verkar skilja sig åt. I regressionen tyder resultatet däremot på att totalt nettokostnadsindex minskar då bidraget ökar. Regressionsresultatet visar även att de generella statsbidragen verkar öka kommunernas totala nettokostnadsindex.