Psykisk ohälsa är ett växande problem i dagens samhälle. Tidigare forskning har visat att påfrestande arbetsförhållanden, i form av höga krav och låga kontrollmöjligheter i arbetet, har ett positivt signifikant samband med psykisk ohälsa. En alltför hög stressexponering i arbetslivet kan alltså ses som en bidragande orsak till psykisk ohälsa. Vidare har tidigare forskning visat att fysisk aktivitet har ett negativt signifikant samband med psykisk ohälsa och kan förebygga stressrelaterade problem. Syftet med denna studie är att undersöka om fysisk aktivitet har en modererande effekt på sambandet mellan hög ansträngning i arbetet och psykisk ohälsa. Den teoretiska utgångspunkten i studien är Karaseks krav-kontroll-modell. Data baseras på Levnadsundersökningen (LNU) 2010. Urvalet i denna studie består av yrkesverksamma personer i åldrarna 19-64 och det sammanlagda urvalet efter avgränsningar och bortfall är på 1423 individer. Data analyseras med hjälp av linjär regressionsanalys. Studien bekräftar sambandet mellan hög ansträngning i arbetet och psykisk ohälsa, både då en bivariat analys genomförs och när justering för kontrollvariabler görs i multivariata analyser. Vidare bekräftar studien att det finns ett negativt signifikant samband mellan fysisk aktivitet och psykisk ohälsa, då en bivariat analys genomförs. Däremot hittas inget signifikant samband mellan fysisk aktivitet och psykisk ohälsa, när justering för kontrollvariabler görs i en multivariat analys. Ingen signifikant modererande effekt av fysisk aktivitet på sambandet mellan hög ansträngning i arbetet och psykisk ohälsa hittas.