Denna kvalitativa undersökning utforskar den utmaning många elever står inför inombildutbildningen: övertygelsen om att "Jag kan inte rita". Detta självbegränsande övertygelse utgör ett hinder för konstnärligt uttryck och väcker frågor om hur vår uppfattning om konst och lärande inverkar vår förmåga att uttrycka oss.Genom mina erfarenheter av att hålla graffitiworkshops i icke-traditionella lärmiljöer observerade jag en kontrasterande bild. Deltagare, inklusive de som tidigare hade uttryckt "Jag kan inte rita," visade öppenhet för konstnärlig skapelse och självuttryck. Denna klyfta mellan traditionell bildundervisnings självbegränsande övertygelser och den öppna utforskningen inom en graffitiworkshop väcker intressanta frågor om hur olika lärmiljöer formar elevers syn på lärande och konst samt deras egna förmågor. Denna uppsats syftar till att undersöka dynamiken bakom lärandet i det extramurala rummet med fokus på bildskapande graffitiaktiviteter. Genom att analysera gruppers interaktioner, deltagarnas engagemang och självuppfattning strävar jag efter att belysa hur graffiti, som ensamtida konstform, kan underlätta positivt, motiverat och självuttryckande lärande. Denna undersökning syftar till att bidra till förståelsen av hur extramuralt lärande kan vara en plats för att övervinna självbegränsande övertygelser och främja en berikande syn på konstnärligt skapande.