Halle, Wittenberg, Universiẗat, Diss., 2002.

Halle, Wittenberg, Universiẗat, Diss., 2002.

Du behöver inte resa utomlands, du behöver inte ha vackra kläder. Du behöver inte umgås med främmande människor. Du behöver inte uppleva solnedgången eller folkmyllret på någon basar i ett varmt land. Du behöver inte ha en underbar lägenhet på en attraktiv adress. Du kan bestiga ett berg, eller hur många du vill. Skaffa dig en proper utbildning. Åka helikopter över en vulkan som har utbrott. Jaga ekonomiska fördelar eller vara häftigast på Stureplan en kväll. Men du behöver inte ens resa dig för att uppleva det stora i nuet. Här citerar jag konstnären Ingemar Lööf: “Det stora i livet kommer till den som vågar dröja i nuet”. Att våga vända sig innåt och inte gripa efter det materiella. Att följa din sorgs tankebana och inte fly bort till visuell distraktion. Du, precis som jag, har många svar inom dig. Vi vet mer än vi tror och vi är mer än vi vet. Jag har haft slutenhet som frågeställning eller ledord inför mitt kandidatprojekt. Kan man hjälpa människor i sorg genom att leda dem mot sig själva? / You do not need to travel abroad, you do not need to wear beautiful clothes. You do not need to socialize with strangers. You do not need to experience sunset or the crowds on any bazaar in a hot country. You do not need to have a wonderful apartment on an attractive address. You can climb a mountain, or how many you want. Get yourself a proper education. Ride a helicopter over a volcano. Hunt economic benefits or be the coolest of Stureplan one evening. But you do not even need to rise up from the chair to experience the greatness in life. Here I quote the artist Ingemar Lööf: "The greatness in life come to the one who dare linger in the moment." Daring to turn inwards and not grasp at the material world. Follow your own sorrows of thoughts and not escape to visual distraction. You, just like me got many answers within ourselves. We know more than we think and we are more than we know. Can you help people in grief by leading them toward themselves?

Detta examensarbete är en undersökning och projekterande av ett krematorium på en angiven tomt vid Norra Begravningsplatsen i Stockholm. Som gestaltningsgrepp har programmet och vissa valda begrepp legat i fokus. Ett krematorium som väntar.  Går det att gestalta en anläggning som tillåter väntan men också åskådligör ett tekniskt förlopp?  Undersöka byggnadens cykel och händelser genom att formulera dess takt, tempo, långsamhet och paus?  En byggnad gestaltad ur takt och process, sammanflätad av funktion och energi, väntan och bearbetning, minnen och avslut.  En byggnad som... pausar & arbetar... i tid, och över tid. Byggnadens flöden bestående av kista, anhörig och arbetare måste förenas, processas, behandlas och förvaras, för att slutligen lämna över det som blir kvar.   En väntan på ett farväl, där tempo och dess spår blir struktur. / An investigation and projecting of a crematorium at Norra Begravningsplatsen, Stockholm. I've worked specially with the programe, trying to analyze the buildings functions. Later on I have chosen certain concepts I've found intresting and have tried to build my design through them. A crematorium which waits.  Is it possible to form a creamtorium which allows waiting but also reveals its inner industrial and technical processes? Investigate its cycles and events by formulate its tempo generated by work and paus, acceleration and slowness. Create a building formed by its pace and process, interlaced by function and energy, waiting and processing, memories and farewells.  A building which... pauses & functions... in time, over time. The circulations consisting of the coffin, the worker, and the visitor, need to function in a parallell way, need to be joined, processed, used and stored, and in the end bring the final leftovers. In waiting for a farewell, where tempo and its traces becomes the structure.

Projektet är en undersökning om ett nytt krematorium på norra begravningsplatsen som ligger norr om centrala Stockholm i Solna.  Norra begravningsplatsen som invigdes 1827 är en av de största begravningsplatserna i Sverige.   Det gamla krematoriet Norra kapellet från 1909 togs ur bruk 1998 pga. av miljöskäl. Sedan dess har begravningsplatsen varit beroende av andra anläggningar. Det nya krematoriet in svept av en tegelmur innanför uppe på tak ligger det ett kolumbarium symboliskt öppen mot himlen. Ingångarna genom tegelmuren går via två portiker, en i söder som är entrén för de levande och en entré i norr tillägnat de döda. De anhöriga välkomnas i en avskedsdel med ett ceremonirum tillägnat alla trosuppfattningar och livsfilosofier. På norrabegravningsplatsen finns flera världsreligioner representerade. Nya krematoriets anhörigdel erbjuder religioner med kremering en som begravningstraditionerna ett rum för avsked. Den södra portiken ligger på en höjd som vetter ut mot begravningsplatsen där står den som ett monument de dödas tempel, tillägnat den sista resan. Byggnaden har två sidor ett strängare enklare yttre som konstrateras av ett rikare taklandskap. Fasaderna mot begravningsplatsen strävar efter ett tidlöst och seriöst uttryck. Det inre taklandskapets med kolumbarium oregelbundenheter är en konsekvens av krematoriets program som brutits upp med fem stycken gårdar vilket skapar de olika rumsligheterna uppe på taket. Det tidlösa och seriösa återspeglas i byggnadens material tunga tegel och ljusbetong. / The project is a study of a new crematorium on Norra begravningsplatsen an cemetery north of central Stockholm in Solna. Norra begravningsplatsen was inaugurated in 1827 and is one of the largest cemeteries in Sweden. The old crematorium Northern chapel from 1909 was taken out of service in 1998 due environmental reasons.  The new crematorium  is swept in by a thick brick wall. Inside the brick wall on the crematoriums roof there is a columbarium, symbolically open to the sky. The entrance through the brick wall goes via two porticoes. One in the south which is the entrance of the living. The second portico in the north is dedicated entrance for the dead. The visitors is welcomed in to parting rooms with an big  ceremonial chamber dedicated to all beliefs and philosophies of life. On the Norra begravningsplatsen several world religions represented already today. New crematorium parting rooms provides religions with cremation as a burial traditions a room for  valediction . The southern portico is located at an elevation that looks out over cemetery . The building stands like a temple in the landscape.  As an monument dedicated to the dead and there last journey. The building has two sides one stricter and more serious exterior which stands in contrast to the richer landscape on the roof. The facades to the cemetery seeks a timeless and serious expression. The columbarium at the roof with its irregularities is a consequence of the crematory programs which has been broken up with five courtyards that creates the various spatial rooms on the roof. The theme timelessness and the seriousity  is reflected in the building materials brick and concrete.

Detta projekt handlar om att skapa ett nytt krematorium på Norra Begravningsplatsen i Stockholm. Ett krematorium är en komplex byggnad då både hantering av avlidna, personalutrymmen och anhörigutrymmen måste samsas vägg mot vägg, i symbios, utan att konkurrera med varandra. Detta projekt har handlat om att analysera dessa flöden och utrymmen och att med hjälp av detta skapa rumsligheter som skapar en atmosfär av eftertänksamhet och tystnad. I projektet har det varit viktigt att både arbeta med byggnadens interiöra rum och dess exteriöra, vandringen genom kyrkogården fram till byggnaden är lika viktig som rumsligheten där anhörig och personal möts. Under projektets process har jag jobbat med att vikta väggar i ett landskap av björkar för att komma fram till byggnadens utformning. Björkens smala stammar och byggnadens enkla betongväggar i olika höjder skapar ett landskap med riktning, något tomten tidigare saknat. Byggnaden består av en stor ugnshall, två kylrum och en mottagningshall för kistor utan inblick från allmänheten samt mer ljusa och öppna utrymmen för personalen. I anhörigrummet, receptionen och väntrummen är utblickarna till omgivningen speciellt utvalda för att skapa lugn och trygghet hos den som kommer för att hämta aska eller har en ceremoni före kremeringen. Byggnadens material är en ljus betong som på utvalda väggar är perforerad för att skapa ett ljusspel i rummen. / This project is focusing on creating a new crematorium at the Northern Cemetery in Stockholm. A crematorium is a complex building where both the handling of coffins and urns, personell areas and areas for relatives have to intervine, without competing with each other. This project has involved analyzing the flow and spaces necessary and using this to make spatial units that create an atmosphere of contemplation and silence. It has been important to work with both the interior and the exterior rooms of the buildning, the walk through the cemetery towards the building is just as important as the space where relatives and staff meet. During the process of the project I have been working with folding walls in a landscape of birch trees to come up with this specific design of the building. The slender trunks of the birch trees and the buildings simple concrete walls of various heights is creating a landscape of direction, something the site previously lacked. The building material is a white concrete and wich on selected walls are perforated to create a play of light in the rooms.

Krematoriet kommer att utgöra en övergång genom dess huvudsakliga uppgift, kroppen som blir till aska. Min strävan är att byggnaden och behandlingen av landskapet som omger den genom arkitekturen blir till övergång med hänsyn till flera aspekter, tillgodoser mötet mellan det oförenliga. Härigenom uppnås byggnadens specifika behov på samma gång som övergången artar sig just tack vare byggnaden. Utifrån byggnadens allvar, vardaglighet, omgivning och insida har jag försökt låta rationalitet och hänsyn avgöra formen. Gestaltningsvalen eftersträvar enkelthet och tillmötesgående. / The crematorium means transition through its main purpose, the transformation from a body to ashes. I’ve set out to use architecture to shape the building and the surrounding landscape as a passage from on state to another, in order to merge the fragmentary state of the site as well as the building’s program. A strive to meet the specific needs of the building while the passage can take form through the building. Rational consideration has deciphered the result in the attempt to tie together parameters such as life, death, inside, outside, city, cemetery, the trivial and the tragedy.

Ett verk, en helig plats, Norra begravningsplats. En plats som är symbol för mötet mellan livet och döden. En plats som har redan förutbestämda behov, där inns stora olikheter men en och samma färg. Platsen är skapad för att fullfölja mänskliga behov i sammanhang med att dödens rum är gemensam.      Ett diskretskärmtak möter mig innanför dörren. Jag kommer in i ett slutet men ändå ljus rum- expeditionen. En arkitektur med öppna dörrar men väl kontrollerad rörelse. Plats att dela eller vara sig själv. Att komma in i värmen efter en förlust… Ljuset silar sig in i slitsar i väggen och små fönsterpartier skapar nytt mönster i den annars grå och enhetlig yta och ger blickpunkter ut i den kringliggande naturen. Man står där inne och blicken fastnar, det är mycket som händer. Blicken dras till den abstrakta inredning och lugnet. Urnan är klar att hämtas. Jag ställer den i en öppning i väggen och glida i luckan för att stänga. Den är i en annan värld nu. Den kalla luften som letar sig ner i lungorna när jag dra dörren och öppna sig ett litet fönster att sedan behöver jag sitta kvar en stund till. Slutna ytor. Ljusa ytor. Livets rörelse. En byggnad för många olika villkor. Plats för sorg. Plats för minne. Plats att hedra minnet. Plats för oss! / No time or space to stop. A suspended structure of concrete, as a parasite in between two worlds. Suddenly, everything else disappears. An smoke, a break, a breath. Just the noise of the motorway reminds of the reality of the place.

Separation Mitt projekt rör sig kring temat separation, separation av funktioner, separation i fysisk bemärkelse och separation av människor. Jag spenderade mycket tid åt att undersöka kreamtoriet som anläggning, dess programdelar och platsen som vi fått till förfogande. Hela tiden rörde sig undersökningen tillbaka till separation, krematoriets funktionsseparering, åtskillnaden av industri och ceremoni. Jag valde att använda detta som en språngbräda för projektet. Krematoriet är som byggnad tydligt indelad i olika funktioner som försöker distansiera sig från varandra, den industriella och den ceremoniella, men även den del av programmet som berör personalen då de inte är i arbete. Tre olika funktioner som drar i olika riktningar, så jag började fundera över om jag ville arbeta för att överbrygga eller förstärka denna separation och hur detta skulle kunna representeras fysiskt fysiskt genom en byggnad. Tidigt i den undersökningen insåg jag att det var förstärknigen av det rådande förhållandet mellan funktionerna och rummen som jag ville arbeta med. När jag sedan började arbeta med formen började jag därför med att dela upp programmet i tre olika volymer och försökte få dem att förhålla sig till varandra utan att förenas till en helhet. Av praktiska skäl (för personalen) så valde jag istället att försöka få in tydligt separerade funktioner i en dammanhängade byggnad. Här kom ideén att använda mig av ett förvrängt gridsystem för att generera spännande former ch samtidigt uppfylla min strävan efter rum som fysiskt ger sken av att försöka separera sig från varandra. Resultatet är mitt krematorium, som bygger på ett rutnät på1500x1500mm soms edan har manipulerats genom att jag dragit de trte huvudfunktionerna i olika riktning. att komma fram till en metod för att förvränga gridet på ett sätt som inte blev helt och hållet godtyckligt var en lång process. Först ville jag att sträckan mellan punkterna i gridet skulle vara konstant och att bara mötespunkterna skulle förändras. Jag testade detta i modell, med ett intressant resultat men när jag sedan försökte mig på samma sak digitalt så visade det sig ganska snabbt att det fanns mycket begränsade möjligheter. Så jag valde slutligen att låta sträckan mellan punkterna vara flexibla och behandla gridet genom att låta punkterna flyttas utefter ett förutbestämt mönster. Då min byggnad är så tydligt format av det förvrängda gridet så ville jag visa upp det även för besökaren och då det hade varit omöjligt att låta alla punkter bli pelare av användningstekniska skäl så fick vissa punkter bli pelare, andra rumsskapande Byggnadens struktur består både av bärande väggar och pelare som är utplacerade enligt det bestämda gridet. Materialen som används i strukturen är i huvudsak massivträ, förutom i källarplanet och i de väggar om omsluter ugnshallen. Innerväggarna är obeklädda och materialet på interiören är därmed samma som i strukturen. Förutom de bärande pelarna återfinns även en mängd tunnare pelare som finns till enbart för atmosfärens skull. hela projektet är en process & en undersökning av hur man kan arbeta med gridsystem och hur man arbetar med och överbrygger de begränsningar som ett bestämt systen medför. En undersökning i att sätta upp striktearegler för sig själv och att sedan våga ta steget att bryta dem när man måste. / Separation This project follows a theme of separation, separation of functions, fysical separation and separation of people. A Chrematory is in its nature in a constant state of conflict, very different and complicated functions forced together into the same building, functions wich are trying to move in away from each other, trying to separate. There are basically three different parts of the chrematory, the industrial side, the part for the family an friends of the diseaced and the parts for the employes. All with verya specific demands and different atmospheres. I Wanted to enhance this state of separation between the functions but still keep them in the same building and i came up with a strategi to make that possible. I was going to use a distorted grid system to let the separation show in the built form. The project became a study of grids, how you can distort them in diferent ways and how you can use them to create different atmospheres and interesting forms. But also a study of how to make strict rules for yourself, how to keep them, and work with the difficulties you face when you have these rules to follow. And last but not least how to learn how to break your own rules when they have to be broken.

I inledningen av "Min Kamp" skriver Knausgård att tanken på att transportera en död kropp uppåt är naturvidrig. Detta blev min utgångspunkt. Mitt krematorium handlar om en rörelse uppåt, för den döda men också för den levande människan. Krematorium är traditionellt låga och tunga byggnader vilket har en praktisk förklaring, men jag skulle också vilja hävda att det hänger ihop med vår syn på döden. Vår starka tradition av kistbegravning har påverkat kremeringens utformning i form av t ex katafalkhissar och faktum är att majoriteten fortfarande begraver sina urnor. Det finns alltså en stark koppling till jord, som det klassiska bibelcitatet befäster. Men idag när man inte längre föds in i Svenska kyrkan, när 90% av Sveriges befolkning kremeras och det sker en konstant ökning av borgerliga begravningar, är det inte dags för ett nytt angreppssätt? En kista kremeras och kvar finns aska. Aska är lätt och sprids med vinden. Här finns en tydlig koppling till luft, vind och höjd som jag har valt att ta fasta på, och samtidigt försökt behålla byggnadens tyngd och högtidlighet. / In the beginning of “My Struggle” Knausgård writes that the idea of transporting a dead body upwards is against nature. This was my starting point. This crematorium is about a movement upwards, for the dead but also for the living man. The crematorium is traditionally a low and heavy building which has a practical explanation, but I would also like to claim that it is related to our view of death. Our strong tradition of earth burial has affected the design of the cremation, for example Catafalk lifts, and the fact is that the majority is still burying their urns. There is thus a strong connection to earth, as the classic Bible quote consolidates. But today, when you are no longer born into the swedish church, when 90% of Sweden's population is cremated and there is a constant increase in secular funerals, isn’t time for a new approach? A coffin is cremated and what remains is ash. Ash is light and spread with the wind. I have chosen to explore this connection to air, wind and height, while trying to keep the building's weight and solemnity. / Crematorium, vertical