Då kriser blivit en allt vanligare del av organisationers vardag har forskningsområdet som behandlar detta växt kontinuerligt. Fältet kallas crisis management och angriper organisationskriser från två perspektiv, dels planeringen inför framtida kriser och dels hanteringen av krisen när den väl brutit ut. I denna uppsats har vi valt att fokusera på den förstnämnda aspekten och undersökt och analyserat hur Upplands Lokaltrafik AB (UL) utefter vårt teoretiska ramverk arbetar med planering för kriser. För att undersöka detta har vi genomfört en intervju med företagets informationschef, tillika ansvarig för UL:s krisplanering, samt studerat deras dokumenterade krishanteringsplan. Vår undersökning visar att de inom organisationen arbetar målmedvetet med de olika delarna av krisplaneringen, ett arbete som fortlöpande uppdateras allt eftersom nya lärdomar dras. I slutsatsen föreslår vi att UL till större del bör ta tillvara på inblandad personals erfarenheter av krissituationer samt kartlägga kompetenser hos de anställda som kan komma att kvalificera dem för ledarskapsroller i framtida kriser.

<p>Den 8-9 januari 2005 svepte en stor storm över Sydsverige som orsakade stora skador på bl.a. vår elförsörjning. Denna storm kom att innebära stora ekonomiska skador för hushållen och företagen. Sydkraft Nät AB drabbades väldigt hårt, och blev starkt kritiserade för hur de skötte denna kris.</p><p>Vi valde att utgå från teorin om hur en krisplan bör se ut och innehålla, för att därefter se om Sydkrafts krisplan överensstämmer med denna. Efter att vi undersökt frågan, valde vi att gå vidare med att undersöka den mest intressanta frågan, nämligen om denna krisplan efterlevdes den 8-9 januari då stormen slog till. För att få fram svaret valde vi att intervjua tre personer inom Sydkraftkoncernen, Lars Jansson (underhållsingenjör), Claes Schlyter (säkerhetschef) och Ewa Grönwall (informationschef). Skulle det visa sig att den inte efterlevdes, kanske ledarskapet var en möjlig anledning till det, eller att människans naturliga instinkt kommer fram utan att man tänker på det.</p><p>För att kunna besvara dessa frågeställningar måste man först klargöra vad en kris är för något. Sammanfattningsvis kan man säga att en kris är en händelse som utgör ett hot mot människor, materiella och immateriella värden och där åtgärder utöver de normala krävs för att bemästra denna situation. Efter att vi tittat på krisplanen och jämfört denna med vår teori, fann vi att dessa överensstämde väldigt bra.</p><p>Nästa steg i vårt arbete var att ta reda på om krisplanen efterlevdes i denna krissituation. Det vi fann var att detta skedde till viss del. Informationschefen var väldigt positivt inställd till planen och ansåg denna realistisk. Däremot fann underhållsingenjören och säkerhetschefen att den var bristfällig och inte helt realistisk. Informationshanteringen fungerade bra, men däremot inte helt enligt vad som stod skrivit i deras krisplan.</p><p>Det vi har kunnat konstatera när vi genomfört denna undersökning är att den krissituation som uppstod i och med stormen 8-9 januari 2005 var en kris som var så stor att den inte kan omfattas av en ”normal” krisplan. Det var en hotbild som ingen kunde föreställa sig. Ingen trodde att detta kunde hända. Krisen var helt enkelt för stor för att hantera enligt ett förutbestämt sätt.</p>

Den 8-9 januari 2005 svepte en stor storm över Sydsverige som orsakade stora skador på bl.a. vår elförsörjning. Denna storm kom att innebära stora ekonomiska skador för hushållen och företagen. Sydkraft Nät AB drabbades väldigt hårt, och blev starkt kritiserade för hur de skötte denna kris. Vi valde att utgå från teorin om hur en krisplan bör se ut och innehålla, för att därefter se om Sydkrafts krisplan överensstämmer med denna. Efter att vi undersökt frågan, valde vi att gå vidare med att undersöka den mest intressanta frågan, nämligen om denna krisplan efterlevdes den 8-9 januari då stormen slog till. För att få fram svaret valde vi att intervjua tre personer inom Sydkraftkoncernen, Lars Jansson (underhållsingenjör), Claes Schlyter (säkerhetschef) och Ewa Grönwall (informationschef). Skulle det visa sig att den inte efterlevdes, kanske ledarskapet var en möjlig anledning till det, eller att människans naturliga instinkt kommer fram utan att man tänker på det. För att kunna besvara dessa frågeställningar måste man först klargöra vad en kris är för något. Sammanfattningsvis kan man säga att en kris är en händelse som utgör ett hot mot människor, materiella och immateriella värden och där åtgärder utöver de normala krävs för att bemästra denna situation. Efter att vi tittat på krisplanen och jämfört denna med vår teori, fann vi att dessa överensstämde väldigt bra. Nästa steg i vårt arbete var att ta reda på om krisplanen efterlevdes i denna krissituation. Det vi fann var att detta skedde till viss del. Informationschefen var väldigt positivt inställd till planen och ansåg denna realistisk. Däremot fann underhållsingenjören och säkerhetschefen att den var bristfällig och inte helt realistisk. Informationshanteringen fungerade bra, men däremot inte helt enligt vad som stod skrivit i deras krisplan. Det vi har kunnat konstatera när vi genomfört denna undersökning är att den krissituation som uppstod i och med stormen 8-9 januari 2005 var en kris som var så stor att den inte kan omfattas av en ”normal” krisplan. Det var en hotbild som ingen kunde föreställa sig. Ingen trodde att detta kunde hända. Krisen var helt enkelt för stor för att hantera enligt ett förutbestämt sätt.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Idag handlar det inte ”om” en kris ska drabba ett företag utan ”när” den drabbar ett företag. Kriser i dagens samhälle sker på en mängd olika nivåer och kan uppstå ur en mängd olika situationer, ur inre och yttre hot samt vara av materiell eller immateriell art. Gemensamt för kriser är dock att om de inte hanteras på rätt sätt kan de få förödande konsekvenser. För att undvika att företag drabbas av stora negativa effekter i samband med en krissituation trycker teoretiker på vikten av att företag engagerar sig i ett förberedande arbete. Detta är dock något som företag tenderar att avstå ifrån då ett sådant förberedande krisarbete anses vara av lägre prioritet, onödigt, tidskrävande och kostsamt. Detta har fått oss att fundera kring huruvida fler företag skulle initiera ett förberedande krisarbete om ett sådant arbete kunde förenklas.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att presentera en tentativ krisförberedelsemodell för företag i avsaknad av ett förberedande krisarbete.</p><p><strong>Resultat och slutsats: </strong>Den tentativa krisförberedelsemodellen inkluderar förberedelser för två av de tre förberedelsestegen; förebyggande och styrning av en kris. Förberedelser gällande det förbyggande arbetet bör innefatta; att identifiera vilka olika risker och hot som finns i såväl företagets interna som externa miljö samt att uppskatta vilka av dessa risker och hot som kan anses ge upphov till den mest allvarliga potentiella krissituationen. Förberedelser gällande styrning av kris bör innefatta att enbart utarbeta planer för den krissituation som identifierats som allvarligast för företaget. För att styrningen ska bli effektiv ska även såväl lokal som central rollfördelning ske. Ett kristeam med ett fåtal medlemmar samt en kommunikationsansvarig bör därmed utnämnas och tränas inför den allvarligaste potentiella krissituationen som identifierats.</p> / <p><strong>Background:</strong> Nowadays, it is not about ”if” a crisis will affect a business, but ”when” it will affect a business. Crises can originate from many kinds of levels and situations, and can be of internal and external threats as well as of tangible and intangible nature. A common feature of crises is that if not handled properly, they can have devastating consequences. To avoid negative consequences associated with a crisis situation it is of importance for businesses to be engaged in preparatory work. However, businesses tend to avoid this kind of preparatory work since it tends to be of lower priority, unnecessary, time consuming and costly. This has led us to reflect on whether more companies would initiate such a preparatory work if it could be simplified.</p><p><strong>Purpose:</strong> To present a tentative model of crisis preparation for business in absence of such a preparatory work.</p><p><strong>Results and conclusion:</strong> The tentative model of crisis preparation includes the preparation of two of the three preparatory steps; preventative measures and crisis containment. Preparing the existing preventative efforts should include identifying the various risks and threats that exist in both a business’s internal and external environment and to estimate which of these risks and threats poses the most serious potential of becoming a crisis situation. Preparation of the crisis containment should include plans for the crisis identified as the most serious one for the business. For the crisis containment to be effective, it is also necessary that roles are divided amongst members of the organization. A crisis team of a few members and a communications officer should therefore be appointed, and thus be trained for the most serious potential crisis situation identified.</p>

Bakgrund: Idag handlar det inte ”om” en kris ska drabba ett företag utan ”när” den drabbar ett företag. Kriser i dagens samhälle sker på en mängd olika nivåer och kan uppstå ur en mängd olika situationer, ur inre och yttre hot samt vara av materiell eller immateriell art. Gemensamt för kriser är dock att om de inte hanteras på rätt sätt kan de få förödande konsekvenser. För att undvika att företag drabbas av stora negativa effekter i samband med en krissituation trycker teoretiker på vikten av att företag engagerar sig i ett förberedande arbete. Detta är dock något som företag tenderar att avstå ifrån då ett sådant förberedande krisarbete anses vara av lägre prioritet, onödigt, tidskrävande och kostsamt. Detta har fått oss att fundera kring huruvida fler företag skulle initiera ett förberedande krisarbete om ett sådant arbete kunde förenklas. Syfte: Att presentera en tentativ krisförberedelsemodell för företag i avsaknad av ett förberedande krisarbete. Resultat och slutsats: Den tentativa krisförberedelsemodellen inkluderar förberedelser för två av de tre förberedelsestegen; förebyggande och styrning av en kris. Förberedelser gällande det förbyggande arbetet bör innefatta; att identifiera vilka olika risker och hot som finns i såväl företagets interna som externa miljö samt att uppskatta vilka av dessa risker och hot som kan anses ge upphov till den mest allvarliga potentiella krissituationen. Förberedelser gällande styrning av kris bör innefatta att enbart utarbeta planer för den krissituation som identifierats som allvarligast för företaget. För att styrningen ska bli effektiv ska även såväl lokal som central rollfördelning ske. Ett kristeam med ett fåtal medlemmar samt en kommunikationsansvarig bör därmed utnämnas och tränas inför den allvarligaste potentiella krissituationen som identifierats. / Background: Nowadays, it is not about ”if” a crisis will affect a business, but ”when” it will affect a business. Crises can originate from many kinds of levels and situations, and can be of internal and external threats as well as of tangible and intangible nature. A common feature of crises is that if not handled properly, they can have devastating consequences. To avoid negative consequences associated with a crisis situation it is of importance for businesses to be engaged in preparatory work. However, businesses tend to avoid this kind of preparatory work since it tends to be of lower priority, unnecessary, time consuming and costly. This has led us to reflect on whether more companies would initiate such a preparatory work if it could be simplified. Purpose: To present a tentative model of crisis preparation for business in absence of such a preparatory work. Results and conclusion: The tentative model of crisis preparation includes the preparation of two of the three preparatory steps; preventative measures and crisis containment. Preparing the existing preventative efforts should include identifying the various risks and threats that exist in both a business’s internal and external environment and to estimate which of these risks and threats poses the most serious potential of becoming a crisis situation. Preparation of the crisis containment should include plans for the crisis identified as the most serious one for the business. For the crisis containment to be effective, it is also necessary that roles are divided amongst members of the organization. A crisis team of a few members and a communications officer should therefore be appointed, and thus be trained for the most serious potential crisis situation identified.