<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur arbetet för ett jämställd idrottande i Sverige ser ut och undersökningens fokus ligger på staten och de tre kommunerna Karlskrona, Kristianstad och Växjö. </p><p>Resultatet av uppsatsens undersökning är att killarna får större del när det gäller de idrottspolitiska satsningarna. Även fast staten i huvudmålen för idrottspolitiken belyser kvinnor och mäns lika värde satsas det mest på de traditionella manliga idrotterna vilket syns tydligt på bland annat de kommunalägda idrottsanläggningarna samt på det faktum att kvinnorna inom idrottsrörelsen har mindre inflytande än män. Jämställdhetsarbetet ser olika ut i de tre kommunerna. Bäst arbetar Växjö och därefter kommer Karlskrona. De båda arbetar tydligare med jämställdhet än Kristianstad. Till exempel så har både Karlskrona och Växjö jämställdhetspolicy medan Kristianstad valt att vara utan När det gäller kommunernas idrottsanläggningar anser jag att arbetet inte är jämställt eftersom kommunernas idrottsanläggningar riktar sig mot de idrotter som av tradition räknas som manliga.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur arbetet för ett jämställd idrottande i Sverige ser ut och undersökningens fokus ligger på staten och de tre kommunerna Karlskrona, Kristianstad och Växjö. Resultatet av uppsatsens undersökning är att killarna får större del när det gäller de idrottspolitiska satsningarna. Även fast staten i huvudmålen för idrottspolitiken belyser kvinnor och mäns lika värde satsas det mest på de traditionella manliga idrotterna vilket syns tydligt på bland annat de kommunalägda idrottsanläggningarna samt på det faktum att kvinnorna inom idrottsrörelsen har mindre inflytande än män. Jämställdhetsarbetet ser olika ut i de tre kommunerna. Bäst arbetar Växjö och därefter kommer Karlskrona. De båda arbetar tydligare med jämställdhet än Kristianstad. Till exempel så har både Karlskrona och Växjö jämställdhetspolicy medan Kristianstad valt att vara utan När det gäller kommunernas idrottsanläggningar anser jag att arbetet inte är jämställt eftersom kommunernas idrottsanläggningar riktar sig mot de idrotter som av tradition räknas som manliga.

This thesis is an investigation of St. Petri Church via relevant drawings and photographs by Sigurd Lewerentz. It explores his design through the Lutheran liturgy and theology revealing possibilities of an architecture based on spiritual harmony and bodily experience. It is an attempt to view Lewerentz's architecture outside limitations of style---demonstrating his spiritual belief in a harmony between both visible and invisible elements of architecture, as well as the act of making architecture through the relationship between drawing and building. Seen in such a context Lewerentz's work at St. Petri points to valuable strategies for the practice of architecture today.

No description available.

Friluftsliv är en av nycklarna till att bevara den biologiska mångfalden. Tidigare studier visar att en del av bevarandet är att ge fler människor kunskap som kan leda till förståelse för biologisk mångfald. I denna studie undersöks hur biosfärområdet Kristianstad Vattenrike förmedlar biologisk mångfald utifrån ett friluftsperspektiv. Här ligger fokus på ekosystem och variationsrikedom av organismer, vilka tillsammans utgör definitionen av biologisk mångfald. Informationstavlor inventeras på besöksplatserna med hjälp av en kvantitativ checklista och två kvalitativa innehållsanalyser. Resultatet visar att biologisk mångfald förmedlas på samtliga inventerade besöksplatser, om än i varierande omfattning. Det totala antalet inventerade informationstavlor är 101 stycken. Av det totala antalet analyserade texter förmedlas ekosystem i hela 63 % genom samspel mellan abiotiska och biotiska faktorer. Variationsrikedom av organismer beskrivs 144 gånger genom arters förekomst och levnadssätt samt 37 gånger genom arters kännetecken. De besöksplatser som har utemuseum förmedlar över lag mest information om biologisk mångfald, möjligen till följd av att antalet tavlor är större på dessa platser.

In an increasingly complex, rapidly changing world, the capacity to cope with, adapt to, and shape change is vital. This thesis investigates how natural resource management can be organized and practiced to nurture this capacity, referred to as resilience, in social-ecological systems. Based on case studies and large-N data sets from UNESCO Biosphere Reserves (BRs) and the UN Millennium Ecosystem Assessment (MA), it analyzes actors and social processes involved in adaptive co-management on the ground. Papers I &amp; II use Kristianstads Vattenrike BR to analyze the roles of local stewards and bridging organizations. Here, local stewards, e.g. farmers and bird watchers, provide on-site management, detailed, long-term monitoring, and local ecological knowledge, build public support for ecosystem management, and hold unique links to specialized networks. A bridging organization strengthens their initiatives. Building and drawing on multi-level networks, it gathers different types of ecological knowledge, builds moral, political, legal and financial support from institutions and organizations, and identifies windows of opportunity for projects. Paper III synthesizes the MA community-based assessments and points to the importance of bridging organizations, leadership and vision, knowledge networks, institutions nested across scales, enabling policies, and high motivation among actors for adaptive co-management. Paper IV explores learning processes catalyzed by bridging organizations in BRs. 79 of the 148 BRs analyzed bridge local and scientific knowledge in efforts to conserve biodiversity and foster sustainable development, provide learning platforms, support knowledge generation (research, monitoring and experimentation), and frame information and education to target groups. Paper V tests the effects of participation and adaptive co-management in BRs. Local participation is positively linked to local support, successful integration of conservation and development, and effectiveness in achieving developmental goals. Participation of scientists is linked to effectiveness in achieving ‘conventional’ conservation goals and policy-makers enhance the integration of conservation and development. Adaptive co-management, found in 46 BRs, is positively linked to self-evaluated effectiveness in achieving developmental goals, but not at the expense of conservation. The thesis concludes that adaptive collaboration and learning processes can nurture resilience in social-ecological systems. Such processes often need to be catalyzed, supported and protected to survive. Therefore, bridging organizations are crucial in adaptive co-management.