I samband med Andra Världskrigets utbrott sjösattes i Sverige en större kontroll- och planeringsapparat av ekonomin i syfte att säkra befolkningens överlevnad. En del av denna apparat var ett omfattande ransoneringssystem som successivt kom att omfatta det mesta av livsmedel och bränsle och som fick stor påverkan på boende i riket. Denna kristidsorganisation utgick till stor del från ett antal statliga organ vars förlängda arm ute i kommunerna utgjordes av kristidsnämnder. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket genomslag den centralt styrda kristidsförvaltningen fick på den lokala administrativa nivån och dess kristidsnämnder. Jag undersöker specifikt och i detalj Växjö kristidsnämnds arbete 1939-1945. Som källor används formella mötesprotokoll och inkomna skrivelser. Teorin om den kommunala nivån som en förlängd arm av staten snarare än en separat agerande enhet testas i fallet Växjö kristidsnämnd under Andra Världskriget. Undersökningen visar att centralstyrningen var omfattande och även gällde för Växjö. Kristidsnämnden i Växjö kan bäst beskrivas som en del av den centrala kristidsförvaltningen och inte som ett separat lokalt organ.