This study examines how literature can be used in value system education in the Swedish high school. It uses anti-oppressive theory to focus gender issues in three literary works, Jane Eyre (1847) by Charlotte Brontë, Orlando (1928) by Virginia Woolf and Mira (2016) by Eija Hetekivi Olsson. The novels are chosen with historical diversion so that they can be compared according to changing norm systems. The study is organized in two parts where the first, the literary analysis, examines how the characters relate to gender norms. The second part contains a didactic discussion on how the results from the literary analysis can be applied in the classroom. The study shows that the literary characters, even though they come from different times, deal with much the same kinds of power structures. The study argues that the characters can be used in different ways to discuss anti-oppressive questions and theory in the classroom, examples are the performative theories of Judith Butler and Iris Marion Young, and that value system education can be helped by providing students with theoretical approaches. It also argues that the supposed conflict between facts and value system knowledge is not inherent in the curriculum and can be solved by combining reading and literary analysis with anti-oppressive theory. It shows that Jane Eyre and Miira have many similarities in their relation to gender norms, while Orlando is an outsider among outsiders. Thus, Orlando can be used as a contrast to the other two in illustrating norms and in pinpointing how norms change while maintaining its regulating functions. The didactic discussion uses socio-cultural theory and critical literacy to argue that reading should take place in a social context where writing and class room dialogue are key parts of the learning process.

Barn lever i ett informationssamhälle där de redan i tidig ålder behöver ta ställning till vad de möter i olika medier, något som kan vara nog så svårt även för vuxna. I detta arbete avhandlas barns utveckling av kritiskt tänkande. Ämnets aktuella karaktär gjorde det intressant att inventera hur förskollärare resonerar om att stötta förskolebarns utveckling av kritiskt tänkande. Förskollärarnas resonemang samlades in genom intervjuer, och analyserades därefter genom en konventionell innehållsanalys med det sociokulturella perspektivet som teoretiskt ramverk. När förskollärarnas resonemang kategoriserats, framträdde ett resultat som visade hur förskolan som social arena skapar många möten som kan utmana barns kritiska tänkande och därmed gynna utvecklingen av källkritik, men att det inte är självklart hur utvecklingen ska stöttas. De intervjuade förskollärarna hade en god uppfattning om hur de stöttar barnens kritiska tänkande genom att främja deras självförtroende och självkänsla, men osäkerheten var större angående riktad undervisning i kritiskt tänkande. De pedagogiska implikationerna visar att kritiskt tänkande i förskolan behöver synliggöras ytterligare och fortsatt forskning kan med fördel undersöka praktiska exempel på riktad undervisning.