Denna uppsats undersöker tre utvalda offentligt tillgängliga verk av konstnären Lisa Johansson för att försöka utöka kunskapen kring dennes konstnärskap. Detta med särskilt fokus på material och den unika teknik hon använde sig av. För att göra detta tar uppsatsen avstamp i Lisa Johanssons biografi och marxistisk teori samt teori kring textilkonst, kvinnligt arbete och materialitet. De frågor uppsatsen ämnar besvara lyder: Hur förhåller sig Lisa Johanssons verk till konstvärlden respektive slöjdrörelsen? Hur kan Lisa Johanssons materialval och tillvägagångssätt i skapandet av hennes verk respektive motiv i dem förstås utifrån den kunskap som kan hämtas kring hennes person och samtid? Hur kan Lisa Johanssons val av material förstås i förhållande till verkens motiv och hur dessa är framställda? Uppsatsen uppvisar hur Lisa Johanssons konstnärskap kan tyckas inta en position på gränsen mellan hemslöjd och konst genom sin koppling till tradition, samt visar på de sätt som hennes materialval och teknik kan förstås utifrån hennes biografi. Uppsatsen uppvisar också möjligheten att tolka hennes verk som kritiska gentemot både industrialiserings- och effektiviseringshets samt utskrivningen av kvinnor ur historiska narrativ kring konst. Utöver detta visas även på kopplingarna mellan Lisa Johanssons val av teknik, material och motiv.