Studiens syfte var att söka kunskap för hur det påverkar elevers upplevelse och förståelse för den text de lyssnar på under högläsning i årskurs tre om de inte ritar under högläsning jämfört med om de ritar. Studien undersökte också lärares intentioner med att låta elever rita medan högläsning pågår. Studien genomfördes som en kvalitativ undersökning där elever i årskurs 3 intervjuades och observerades under högläsning. Ett tillfälle fick de inte rita och under det andra tillfället ritade de. De lärare som arbetade i klassen fick svara på en enkät för att få en insikt i vilka intentioner de har med högläsningen. Genom frågor till texten kunde elevernas svar visa på att de uppfattat textens innehåll med samma resultat på båda tillfällena. Resultatet visade att majoriteten av eleverna upplevde att det blev lättare att lyssna under högläsningen då de samtidigt ritade. De observationer som genomfördes visade att eleverna rörde sig under båda tillfällena som högläsningen pågick. Med stöd av forskning går det att dra slutsatsen att lyssna inte bara är en passiv aktivitet. Majoriteten av eleverna beskrev högläsningen med positiva beskrivningar. Resultatet visade att lärarnas intentioner med högläsningen var att engagera eleverna och få dem att lyssna. De har sett att det fungerar bra för en del elever att rita under högläsningen men inte för andra, det framkom dock inte hur de väljer att arbeta för att komma närmare ett sätt att arbeta med högläsning som främjar alla enskilda elevers behov. De har för avsikt att arbeta med svåra ord och kontrollera hur mycket eleverna förstått genom att stanna upp och be eleverna återberätta.