Förorenad mark är ett stort och ofta påkostat problem i Sverige och världen. Ofta används konventionella metoder som schaktningsarbete för att åtgärda områdena, men orsakar även höga kostnader och en signifikant inverkan på miljön. I och med dessa problem har fytoremediering, dvs. växters förmåga att åtgärda förorenad mark, som åtgärdsmetod blivit allt mer populär de senaste åren. I denna studie undersöktes bladvass (Phragmites australis) och Salix sp för potentiell upptagningsförmåga av tungmetaller genom att analysera tungmetallminskningen i jorden. Växterna undersöktes i syfte att användas inom fytoremediering, samt som potentiell biobränslekälla. I projektet utfördes en fältstudie vid Ekeby avloppsreningsverk i Eskilstuna. Tre provpunkter på området valdes ut baserat på tidigare miljötekniska undersökningar av Norconsult AB. Jordmaterial förorenat med tungmetaller och lokala populationer av Salix sp och bladvass samlades in för analys i ett krukexperiment i vilket skillnader i metallhalter i jorden före och efter odling undersöktes. Totalt odlades 3 Salix sp-och 3 bladvass-skott i jordmaterial från varje provpunkt i växthus vid Stockholms Universitet. Jordmaterial från varje provpunkt användes som kontrollprov och fick stå i samma växthus under krukexperimentet. De insamlade växterna odlades i den förorenade jorden under 80 dagar och vattnades regelbundet med destillerat vatten. Efter tillväxtperioden visade resultatet inte på några signifikanta skillnader mot kontrolljorden. Orsaken antas bero på den relativt korta odlingsperioden, det låga antalet växtindivider som användes och antalet analyser som genomfördes. Åtgärdspotentialen för de lokala Salix sp- och bladvassväxterna skulle sannolikt kunna bestämmas på ett bättre sätt genom analyser avseende metallhalt i skördad växtbiomassa. Salix och bladvass används som biobränsle i Sverige, men kvalité, hantering och värmeverkens praktiska begränsningar påverkar avkastningen och det avfall som måste tas om hand. För att utvärdera ekonomiska och miljömässiga vinster genom implementering av fytoremediering på förorenad mark bör vidare studier genomföras för att utvärdera när under säsongen växterna bör skördas för största upptag av föroreningar med hänsyn till växterna som konkurrenskraftigt biomaterial. Fytoremediering har påvisats fungera genom flera studier, men en tydlig organisation och kunskap om vilka miljötekniska egenskaper som gäller för det lokala området är väsentlig för att implementera denna åtgärdsmetod med gott resultat. / Contaminated land is a big issue in Sweden and worldwide. Conventional methods like excavation are commonly used to remediate polluted areas, but also cause elevated costs and a significant environmental impact. The interest in phytormemediation, which is the ability of plants to remediate contaminated land, as it has become more popular during recent years. Common reed (Phragmites australis) and Salix sp. were tested in this study to assess the potential for heavy metal uptake by analysis of heavy metal reduction in the soil. The plants were assessed with the purpose to be used within phytoremediation as well as potential source for biofuel. A field study was included in this project at Ekeby wastewater treatment plant in Eskilstuna, Sweden. Three sample points were chosen based on previous environmental studies conducted by Norconsult AB. Soil material contaminated with metals and local populations of Salix sp and common reed were collected for analysis in a pot experiment were differences in metal content in the soil before and after cultivation were investigated. In total 3 shoots of Salix sp and 3 shoots of common reed were cultivated in soil material from each sample point in a greenhouse at Stockholm University. Soil material from each sample point were used as control and were placed in the same greenhouse during the pot experiment. The sampled plants were grown in contaminated soil material for 80 days and regularly irrigated with distilled water. The soil material was analyzed with respect to metals before and after cultivation of the local plants. After the growth period the results did not show any significant differences in the metal content of the soil compared to the control pot. It is assumed that the cause is due to the relatively short cultivation period, the low number of individual plants used and the number of analyzes performed. The  remediation potential for the local plants of Salix sp and common reed could probably be determined in a more suitable way though analysis of metals from the harvested plant material. Salix and common reed are used as biofuel in Sweden, but quality, management and practical limitations affect the yield and the waste that has to be taken care of. Further studies should be carried out to evaluate economic and environmental benefits through implementation of phytoremediation on contaminated land to assess when during the season the plants should be harvested to accumulate the greatest level of contaminants with consideration to the plants as a competitive bio-material. Phytoremediation works and has been demonstrated through several studies. However, a clear organization and knowledge of the local environmental characteristics of the contaminated site are vital features to implement this measure with a good result.