De kvinnliga kultledarna som vi känner som völvan eller valan tolkas traditionellt utifrån de materiella tingen som följt kvinnorna i graven. Ofta är dessa gravar enastående i sin sammansättning där de värdefulla och kännetecknande föremålen signalerar om den upphöjda statusen vilka dessa kvinnor ägt och förvaltat. I sammanhanget lyfts ofta två sådana völvagravar, Osebergsgraven och grav 4 i Fyrkat där de botaniska lämningarna också har förstärkt denna kontext utifrån växternas verkningsgrad som drog med vanebildande och hallucinogena egenskaper.  Med en utgångspunkt i arkeobotaniken och ett tvärvetenskapligt förhållningssätt undersöks hur specifika botaniska spår kan tolkas i flera olika kvinnogravar som anlagts under järnåldern. Ofta finns en etnobiologisk och folkloristisk historia kring växtmaterialet som kan fungera som användbara verktyg för den arkeologiska tolkningen. De botaniska lämningarna är oftast underrepresenterade i det arkeologiska materialet vilket också ofta ger en uteslutande bild av dess närvaro och betydelse. Genom att vända på perspektivet och låta de botaniska lämningarna styra materialsamling, undersökning och analys kan också andra tolkningsvärden, för hur vi definierar völvan, uppnås. / This essay presents alternative ways to interpret how we can connect the völva to archaeological material. This is traditionaly done thrue high status objects and personal belongings. The völva also represents an adecvat knowledge of healing, magic and also the power to anticipate the future which included a props of botanical skills. With that starting point, with the botanical remains as a reference, and what we can se and interpret in the archaeobotanical remains I want to, if possible, extend how we characterize the concept of the völva.