Denna studie undersöker ett antal unga elitfotbollsspelare i Uppsala och deras bakomliggande faktorer som kan styra deras fotbollsutövande och kulturella aktiviteter, enligt ungdomarna själva.   För att förstår detta fenomen har vi vald att använda oss av Bourdieus sociologiska begrepp kapital. Kapital begreppet används för att belysa det som ger anseende, prestige och social status i olika grupper.   I undersökningen har vi använt oss av en kvalitativ gruppintervju där samtliga respondenter var 19 år. Det empiriska materialet utgår från sex elitidrottande ungdomar som är verksamma i Uppsala.   Resultaten från studien tyder på att elitfotbollsspelare som är uppväxta i likartade sociala omgivningar och går i samma utbildningssystem genererar en homogen syn till fotboll och andra kulturella aktiviteter. Fotboll som aktivitet är starkt kopplat till hemmiljön där elitungdomarna är en del av. Val av livsstil visade sig vara kopplat till ungdomars sociala och kulturella tillgångar som hemmiljö, vänner etc. För att kunna förstå ungdomars kulturella livsstilar, som att vara med kompisar, lyssna på musik, idrotta behöver vi ta hänsyn till de omständigheter som individerna befinner sig i och är en del av. Ungdomarna idag har ett större utbud av aktiviteter och kan påverkas av den sociala strukturen som råder i deras livsvärld och därmed påverkar deras val.

Syfte: Syftet var att undersöka om det fanns någon association mellan deltagande i kulturella aktiviteter och känsla av sammanhang bland äldre personer på två äldreboenden. Metod: Ett frågeformulär baserat på Antonovskys SOC-13-formulär med tillagda egenformulerade frågor, såsom kön, ålder, deltagande i kulturella aktiviteter och funktionsnivå användes.  Frågeformuläret delades ut till 76 personer över 65 år utan demenssjukdom på två äldreboenden i mellansverige och besvarades av 40 respondenter. Materialet bearbetades och analyserades i statistikprogrammet SPSS, där beskrivande statistik framställdes och ett chi-två-test samt en logistisk regression genomfördes. Resultat: Ingen statistiskt signifikant association mellan deltagande i kulturella aktiviteter och känsla av sammanhang fanns. Däremot fanns en association mellan funktionsnivå och KASAM-poäng.  Ju lägre funktionsnivå, det vill säga ju mer hjälp respondenten behövde i sin vardag, desto lägre känsla av sammanhang tenderade respondenten att ha. Slutsats: Funktionsnivå verkade ha högre inverkan på en individs känsla av sammanhang än deltagande i kulturella aktiviteter i den givna studiepopulationen. / Objective: The purpose of this study was to investigate whether there was any association between participation in cultural activities and sense of coherence among seniors living in two nursing homes. Methods: A questionnaire based on Antonovskys SOC-13-questionaire was used, with added self-formulated questions including gender, age, level of physical function and participation in cultural activities. The questionnaire was distributed to 76 people 65 years and older without dementia at two nursing homes in central Sweden and 40 respondents answered the questionnaire. The material was processed and analyzed in the statistic computer program SPSS, where descriptive statistics were prepared and a chi-square analysis and logistic regression analysis was performed. Results: No statistically significant relationship between participation in cultural activities and sense of coherence could be seen. However, there was a correlation between the level of function and SOC scores. The lower level of function, i.e. the more help the respondent needed in everyday life, the lower sense of coherence. Conclusion: Functional level seems to have greater impact on an individual's sense of coherence than participation in cultural activities in the given study population.

Bakgrund: Att ha ett substansbrukssyndrom samtidigt som en annan psykiatrisk sjukdom benämns dubbeldiagnos. Att ha en dubbeldiagnos är förknippat med sämre prognos och svårare återhämtning. Hur dubbeldiagnospatienter har uppfattat sin återhämtning och om kulturella aktiviteter kan ha påverkat återhämtningen har inte berörts mycket i tidigare forskning. Därför ansågs det viktigt att genomföra denna studie. Syfte: Att belysa patienters med dubbeldiagnos upplevelser av att delta i kulturella aktiviteter och dess påverkan på återhämtningen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 12 dubbeldiagnospatienter som alla hade deltagit i kulturella aktiviteter. En innehållsanalys genomfördes med stöd av Burnard (1991) och Berg (2004). Resultat: Analysen resulterade i temat ”Bättre psykiskt hälsa genom gemenskapens kraft”. Temat var övergripande för samtliga fem kategorier ”Att våga ta steget”, ”att få känna samhörighet och gemenskap”, ”positiva känslor i ett tryggt sammanhang”, ”att våga vara sig själv” och ”försöka bryta sina gränser”. Resultatet visar att den psykiska hälsan förbättrades i samband med deltagandet i de kulturella aktiviteterna. Genom att gemensamt lämna mottagningen minskade isoleringen och stigmat. Även ett ökat självförtroende och ökade positiva känslor var en effekt av deltagandet. Slutsats: Kulturella aktiviteter kan ha påverkat dubbeldiagnospatienters återhämtning positivt, men det som hade störst påverkan var känslan av att få tillhöra en gemenskap. / Background: Having a substance use disorder at the same time as another psychiatric illness is called dual diagnosis. Having a dual diagnosis is associated with poorer prognosis and recovery. How patients with dual diagnosis have experienced their recovery and whether cultural activities may have affected the recovery has not been mentioned much in previous research. Therefore, it was considered important to conduct this study. Objective: To illustrate dualdiagnosis patients experiences of participating in cultural activities and their impact on the recovery. Method: A qualitative interview study was conducted with 12 patients with dual diagnoses who had all participated in the cultural activities. A content analysis was carried out with the support of Burnard (1991) and Berg (2004). Results: The analysis resulted in the theme "Improved mental health through the power of the community". The theme was general for all five categories. “To dare to take a step”, “feel togetherness and solidarity”, “positive emotions in a safe context”, “to dare to be yourself” and “try to break boundaries”. The results show that mental health improved when participating in cultural activities. Leaving the reception together reduced the isolation and stigma. Increased self-confidence and increased positive feelings were also an effect of participating. Conclusion: Cultural activities may have positive effects on the recovery of patients with dual diagnoses, but the greatest impact was the feeling of belonging to a community.