En av EU:s största största satsningar för att sammanföra européerna är det årliga utnämnandet av en europeisk kulturhuvudstad. Målet med projektet är att lyfta Europas kulturella mångfald och rikedom. Men i dessa kulturhuvudstäder som ämnar att främja den lokala kulturen finns en trend där gräsrotskulturen gör motstånd, ett sådant exempel finns i Umeå som var kulturhuvudstadsår 2014. Denna uppsats undersöker med stöd av T.V. Reeds teori om sociala rörelser samt med Laclau och Mouffes diskursanalys den motdiskurs och kulturella aktivism som bildades inom Umeås gräsrotskultur. Därtill utreds vikten av det gemensamma skapandet av kulturella produkter som ett verktyg för bildandet av rörelser. Resultatet av undersökningen är att två huvudsakliga teman kan identifieras inom motdiskursen samt en bekräftelse på att de kulturella produkter som skapades hade en förenande effekt på en annars heterogen gräsrotskultur.