Det gamla Tibet var inget Shangri-La - drömland innan Kinas invasion, år 1950. Det var ett land som styrdes av en feodal överklass, samt präster och munkar men den uppfyllde alla kriterier av en nationalstat. Kinas folksrättslig illegala maktövertagande och den hårda ockupationen som medförde stort lidande för det tibetanska folket måste därför fördömas. Tibet hade en rik och unik kultur, livaktikga buddhistiska traditioner och en fredsfilosofi som låg till grund för tibetanernas icke-våldspolitik. Invasionen och den följande exiltillvaron av Dalai Lamas regering utlöste stora förändringar i tibetanernas samhälle, både till det bättre och till det sämre. Medan situationen för folket i Tibet är allvarlig pga. Kinas ockupationspolitik har tibetanerna i exil lyckats bevara den tibetanska identiteten och samtidigt förvandla den hierokratisk passiva fredskulturen till en modern demokratisk icke-våldsrörelse. Det är denna demokratiprocess som undersöktes i uppsatsen.