Vilka kvalitéer finns i den till synes kontextuellt disfunktionella byggnad, som i dag är arkitektur skolan? Vilka av arkitekturskolans kvalitéer kan förvaltas och generera en byggnad som ger något tillbaka till staden? En byggnad som agerar social katalysator och skapar ett nytt sammanhang och socialt liv i sin kontext där den vänder sig mot platsens unika och vackra förutsättningar. Hur kan arkitekturskolans brutalistiska kropp genomgå den radikala förändringen som med arkitektoniska ingrepp skapar det nya sammanhanget och som vänder sig mot människan och livet I staden?