Föreliggande studie syftar till att undersöka hur logopeder administrerar nybesök med barn vad gäller etablering av kontakt, kvarhållande av uppmärksamhet i aktiviteter och aktivitetsbyte. Undersökningsmaterialet utgjordes av två videoinspelade barnnybesök hos två logopeder vardera, inspelade på en logopedmottagning belägen i sydöstra Sverige. Materialet grovtranskriberades och därefter valdes intressanta fenomen ut som fintranskriberades i enlighet med konversationsanalytiska principer (CA-principer). Efter nybesöken skickades ett frågeformulär med sex frågor till de deltagande logopederna per e-post. Strategier som nyttjades för kontaktskapande av de deltagande logopederna var att initialt skapa en lekfull situation och sedan fokusera på de medföljande vuxna. Därefter försökte logopederna åstadkomma en symmetrisk interaktion med barnen, genom att exempelvis använda identitetsmarkörer. Barnens koncentration i uppgifter upprätthölls bland annat genom uppmärksamhetssignaler, pauser, utlovande av belöning samt beröm. Aktivitetsbyte skedde vanligen gränsmarkerat och följde ett liknande mönster med förberedande stimuli, undanplockande av föregående aktivitets föremål och slutligen introduktion av den nya aktiviteten. Dock förekom även byten av mindre uppenbar karaktär, vilka ibland orsakade missförstånd. I svaren till frågeformulären framkom att logopederna hade förvärvat strategier och kunskap om administrering av nybesök genom yrkeserfarenhet. Logopederna använde även tillvägagångssätt som ej omnämndes, vilka därför kan ses som intuitiva. / The study objective was to investigate how speech language pathologists (SLPs) establish contact with children, maintain their attention in tasks and shift activities at first visit. The material consisted of four video recordings in which two SLPs and four children participated. Two visits per participating SLP were recorded at a speech and language therapy clinic in the south-east part of Sweden. The material was transcribed and analyzed using an approach influences by Conversation Analysis (CA) in order to identify occurring phenomena.  The SLPs were interviewed by email after the video recorded sessions. The result shows that both SLPs used a playful approach at the beginning of the visit to establish contact with the children. Then the SLPs began focusing on the adult, thereafter creating symmetric dialogs with the children, for instance by using identity markers. The maintaining of children’s focus was achieved through different attention calls, breaks, promised awards and praises. The most common strategy used by both SLPs, to gain a successful shift, was by clarify the switch. Initially the SLP introduced the new task with a stimuli, then they removed objects from the previous activity and finally the SLP presented the new task. However some strategies for changing activities were less apparent for the children, which sometimes caused misunderstandings. According to the questionnaires the strategies used were acquired from experience through “trials and errors”. However, not all strategies observed were mentioned by the SLPs in the questionnaires.

Denna kvalitativa intervjustudie ämnar redogöra för hur onboarding-processen påverkar kvarhållandet av spelare i multiplayer FPS-spel. Onboarding-processen är menad att introducera, lära och engagera nya spelare i nya områden. Målet med denna process är att hålla kvar spelare, vilket betyder att processens utformning har en påverkan på kvarhållandet av spelare. Frågeställningen besvarades genom semistrukturerade intervjuer, med frågor baserat på tidigare forskning. Det visade sig att för vissa var det en specifik del som påverkade deras vilja att fortsätta eller lämna ett spel och för andra kunde det vara en blandning av flera moment i processen som bidrog till att de tyckte mer eller mindre om ett spel. Framtida arbeten skulle kunna undersöka samma frågeställning på fler spelare av olika identitet, ålder och bakgrund samt fler variationer av multiplayer FPS-spel för att öka djupet och nyansen för frågeställningen.

Syftet med denna studie är att undersöka några föräldrars upplevelser kring bortförandet av deras barn och hur stöd och hjälp från samhället upplevs. Tidigare forskning pekar på att kvarlämnade föräldrar drabbas svårt av ett bortförande då det orsakar emotionell stress. En del av forskningen som inriktar sig på riskfaktorer och kännetecken för bortföranden visar att bortföranden ofta äger rum i samband med vårdnadstvister och föregås av hot. Kvarlämnade föräldrar drabbas också ekonomiskt av ett bortförande. Forskning tyder också på att det finns brister i stöd och hjälp för drabbade föräldrar. Denna forskning utgår från en internationell kontext och myndigheter i engelskspråkiga länder. Då antalet bortföranden fortsätter att öka i Sverige finns anledning att uppmärksamma och studera frågan då det finns väldigt lite svensk forskning om bortförande av barn. Studien genomfördes med hjälp av intervjuer med fem föräldrar som drabbats av ett bortförande, där den andra föräldern bortfört barnet till utlandet. Intervjumaterialet har bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys. Aaron Antonovskys teori KASAM – Känsla av sammanhang, utgör studiens teoretiska referensram.Studiens resultat visade att föräldrarna upplevde bortförandet som en kris. Majoriteten av föräldrarna hade upplevt varningssignaler med bland annat hot från den bortförande föräldern innan bortförandet. Föräldrarna upplevde även skuldkänslor relaterat till detta. De reagerade på olika sätt på bortförandet. Reaktionerna innebar bland annat sömnsvårigheter, oro, chock, panik, ångest, sorg och saknad. Vidare visar resultatet att föräldrarna upplevde att svenska myndigheter inte gjorde tillräckligt för att hjälpa dem. Bortförandet innebar stora ekonomiska kostnader de själva fick betala och de efterfrågade även bättre psykosocialt stöd. Slutsatsen är att föräldrarna upplevde bortförandet som en kris som de kände sig maktlösa i då de upplevde att de inte fick det stöd och den hjälp de behövde från det svenska samhället. / This bachelor thesis aims to investigate a few parents' experiences of the parental abduction of their children and how they experience support and help from society. Previous research indicates that left-behind parents experience emotional stress and that the abduction of their children can be traumatic. Parts of the existing research focouses on risk factors and shows that parental abductions often occur in connection to a child-custody case, and with threats from the other parent. The abductions affect the left-behind parents' economic well-being. Research about parental support and authority responses also indicates that support needs to be extended and improve. This research was conducted in international contexts and related to authorities in the English-speaking world. Because of the increasing cases of parental abduction in Sweden, and that little research has been conducted about the left-behind parents' experinces in Sweden, there is a reason to investigate this in this bachelor thesis. Interviews have been carried out with five parents whose children have been abducted by the other parent to another country. The theoretical framework of the study is Aaron Antonovsky's theory Sense of Coherence (SOC). The analysis suggests that the parents experienced that the abduction of their children was a life crisis. The majority of the parents had seen alarming signs, and gotten threats from the other parent before the abduction. These findings confirmed previous research. The parents experienced feelings of guilt related to the alarming signs. The parents also felt powerless and stated that the Swedish authoritys, and society, did not do enough to help them.