I solistiskt spel inom jazzen är det inte ovanligt applicera pentaskalor över ackorden för att markera ackordens färg och karaktär, men vad händer om man använder samma tonmaterial när man kompar?  Det här arbetet handlar om att kompa med kvartstaplingar från pentaskalor över jazzharmonik, ur en jazzgitarrists perspektiv. Målet har varit att få en djupare förståelse för kvartstaplingar, sambandet mellan kvartstaplingar och pentaskalor samt att undersöka hur komp av detta slag kan appliceras på olika typer av jazzlåtar, i olika musikerkonstellationer. Arbetet har resulterat i en inblick i kvartstaplingars potential och svårigheter som approach i improviserat komp och berör även konstnärliga resonemang om kvartstaplingarnas musikaliska funktion. Studien riktar sig till gitarrister och andra instrumentalister som vill utöka sin arsenal av ackord-voicings och utforska ett annat sätt att spela ackord på som inte grundar sig i traditionella tersstaplingar.  Arbetet fokuserar på två pentaskalor och kvartstaplingar ur dessa – moll-/durpenta och moll7b5-/Coltranepenta.