Att den organiserade brottsligheten ökat och blivit ett allt vanligare fenomen i Sverige kan inte undgått många. I stort sett dagligen under 2023 har det rapporterats om skjutningar, sprängningar och andra våldsdåd vilka kunnat härröras till konflikter mellan olika kriminella grupperingar och nätverk. Något som noterats av exempelvis Polismyndigheten är att antalet kvinnor involverade i den organiserade brottsligheten även tycks öka. Kvinnornas roller i gängen och nätverken har vuxit sig starkare och begrepp som goa och gröna gummor har uppmärksammats under senare tid. Kvinnornas delaktighet i de kriminella nätverken och gängen kan dock inte noteras nämnvärt i brottsstatistiken eller i en ökning av antalet lagföringsbeslut. Hur kan det se ut så trots att kvinnornas kriminalitet tycks öka och bli grövre?  Kvinnorabatt och den rosa lagboken är båda benämningar på den kritiserade positiva juridiska särställning som kvinnor sägs erhålla.  Syftet med arbetet har varit att undersöka den eventuella existensen av den rosa lagboken samt hur den kvinnliga kriminaliteten eventuellt påverkas av en särbehandling. Den rosa lagboken och kvinnors delaktighet i kriminella gäng och nätverk är relativt outforskade områden inom juridiken. För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har jag delvis frångått en klassik juridisk metod för att i stället använda mig av rättanalytisk och rättssociologisk metod. För att uppnå resultat och föra forskningsläget framåt har jag använt mig av en stor bredd i valet av material.  Några av de faktorer som ligger till stöd för att en kvinnlig särbehandling föreligger är att kvinnor mer sällan döms till fängelse och i de fall en kvinna döms till fängelse blir ofta straffet kortare jämfört med en man som begått samma brott, kvinnor döms även procentuellt oftare till rättspsykiatrisk vård jämfört med män.  I arbetet presenteras flera olika teorier och förklaringar till varför kvinnor särbehandlas juridiskt. Dels presenteras teorin om att kvinnor i större utsträckning skulle omfattas av det förmildrande omständigheterna och i mindre utsträckning av de försvårande i 29 kap. brottsbalken (1962:700) (BrB). En sådan särbehandling skulle då kunna anses ha lagstöd och därmed vara legitim. Ytterligare teorier som presenteras bygger på idén av att domare och övriga aktörer inom rättsväsendet påverkas av stereotypa föreställningar, förutfattade meningar och bias vilket resulterar i en positiv särbehandling av kvinnor, något som inte kan betraktas som juridiskt berättigat.  Resultatet visar på att flera grupper inom rättskedjan, medvetet eller omedvetet, påverkas av en gärningspersons kön, något som bekräftar idén om att den rosa lagboken de facto existerar och används inom svensk rätt.