Tortyr brukar ofta förknippas med förhör och våld. Men finns det några andra sätt som tortyr kan förstås och förklaras på? Denna uppsats syftar till att undersöka på vilka sätt tortyr kan definieras, förklaras och förstås. Den kontext som tortyr studeras i är det algeriska självständighetskriget år 1954-1962, där tortyr mot algerier användes i stor utsträckning av den franska armén. Undersökningen utgörs av en litteraturstudie där bl.a. böcker och artiklar har använts för att be-svara följande frågeställningar: Vad är tortyr? Hur har tortyr i det algeriska självständighetskriget förklarats i tidigare forskning? En kvalitativ innehållsanalys har tillämpats för att analysera det material som studien bygger på och sedan har Herbert C. Kelmans teori "Violence Without Moral Restraint: Reflections on the De-humanization of Victims and Victimizers" (som förklarar uppkomsten av massivt och brett vålds-utövande i bl.a. krigskontexter) applicerats som begreppsram för att besvara och analysera de ställda frågorna. Av resultatet framgår det att tortyr enligt fransmännen betraktades som ett conditio sine qua non, ett medel som kriget inte kunde vinnas utan, och därför blev tortyren ett krigsvapen som det algeri-ska folket i sin helhet bekämpades med. Det som blev avgörande för tortyrens användning var av-humaniseringen av algerierna. Dessa betraktades inte som människor, och därmed blev an-vändningen av tortyr legitim. Kombinerat med en auktorisering av tortyranvändningen och till följd därav en rutinisering hade en situation av systematisk tortyranvändning uppstått. Analysen visade sedan att tortyr inte bara kunde definieras som en våldsmetod eller en förhörs-metod, utan att den innebar förnedring och destruktivitet på många olika sätt. Det har sedan konsta-terats att det inte kan formuleras en allmängiltig (och djupgående) definition av tortyr eftersom be-greppet tenderar till att ändra karaktär beroende på vilken kontext det sätts i.

Denna uppsats har som syfte att studera hur identitet skildras i de självbiografiska romanerna Garçon manqué (2000), skriven av Nina Bouraoui och Je ne parle pas la langue de mon père (2003), skriven av Leïla Sebbar. Utifrån postkoloniala och feministiska perspektiv visar jag hur romanerna, skrivna av fransk-algeriska, kvinnliga författare, gestaltar erfarenheter av splittrad identitet och utanförskap. Dessa erfarenheter lyfts fram som resultatet av bland annat nationalistiska och misogyna diskurser. Minnena av våldet i de koloniala relationerna mellan Frankrike och Algeriet lever starkt kvar i protagonisternas medvetanden. På så sätt länkas deras personliga upplevelser av våld till en kollektiv historia. Samtidigt artikulerar romanerna motstånd mot de diskurser som genom sina ansatser att bemäktiga sig subjektet påminner om en kolonial logik.

La thèse est consacrée à un problème scientifique très important – l’étude de l’activité des mouvements islamistes sur l’arène internationale présentée sur l’exemple de l’Algérie. Présence d’un parti actif d’opposition a mis dans l’embrras le régime militaire algérien et a aggravé la crise socio-économique et politique. La comparaison du développement de la politique extérieure de l’Algérie aux confins des siècles et des étapes de l’accroissement du FIS montre que les phases essentielles de l’établissement du FIS ont rejoint les événements importants sur la scène politique à l’intérieur du pays et les moments clefs de l’activité internationale de l’Algérie. Ce que présente une nouvelle approche d’étude des relations internationales et de la société moderne. / This thesis research is consecrated to a very important scientific problem – study of activities of Islamists movements at the international arena presented at the example of Algeria. Existence of an active opposition party embarrassed Algerian military regime and complicated socio-economic and politic crisis. Comparison of evolution of the external politics of Algeria at the turn of XX century and of stages of the rise of the IFS shows that the main phases of the IFS evolution is congruent with the important events at the political scene inside of the country and the key moments of the international activity of Algeria. This is a new approach to the study of international relations and modern societies.