No description available.

Detta är en studie om hur norska och svenska dagstidningar hanterade problem med källkritik, nyhetsvärdering och krisjournalistik i samband med gisslandramat på gasanläggningen In Amenas i Algeriet i januari 2013. Syftet med undersökningen är att se hur journalisterna arbetade i en situation där det fanns extremt lite information att tillgå, samtidigt som allmänheten krävde ständiga uppdateringar. Tidningarna som ingår i undersökningen är Verdens Gang, Aftenposten, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Expressen.  Vi har valt att genomföra undersökningen i två steg. Första steget var att göra en kvantitativ innehållsanalys för att ta reda på vilka källor journalisterna har använt sig av.  Till det har vi använt 93 artiklar författade under tidsperioden 16-30 januari 2013. Steg två var samtalsintervjuer med journalister som skrivit om händelsen.  Resultatet visar att tidningarna använde osäkra och tendensiösa källor i andra- och tredjehand i sin rapportering. Journalisterna ansåg att detta var rätt att göra i det svåra läge som rådde, dock under förutsättning att det framgick för läsarna att det var osäkra uppgifter och källor. Undersökningen visar också att tidningarna var beroende av nyhetsbyråer och andra medier för att klara rapporteringen.

No description available.

Idag är det flera teoretiker inom counterinsurgency (COIN) arenan som har uppfattningen att entusiasmen för klassisk COIN teori är missriktad. Flera menar att dagens insurgent grupper skiljer sig markant från de som har verkat tidigare då dagens konflikter är mera komplexa. En av dessa är den australiske counterinsurgency officeren David Kilcullen. Han har utvecklat en teori eller ramverk som bygger på tre pelare nämligen säkerhet, politik och ekonomi. Dessa tre pelare måste utvecklas parallellt och är lika viktiga för att nå framgång i en COIN operation. Syftet med uppsatsen är att undersöka om Frankrikes misslyckande i Algeriet kriget 1954-62 kan förklaras utifrån Kilcullens moderna teori med tre pelare modellen för upprorsbekämpning. Efter erfarenheter från kriget i Indokina hade fransmännen utvecklat en COIN doktrin som de kallade "counterrevolutionary warfare". Denna doktrin innebar att counterinsurgency styrkorna inte bara skulle fokusera på militära medel utan dessa skulle kombineras med politiska och ekonomiska åtgärder för att slå ner ett uppror. Resultatet av undersökningen visar att fransmännen utnyttjade en tre delad strategi bestående av militära, ekonomiska och politiska medel för att försöka vinna över den lokala muslimska befolkningen från upprorsmakarnas sida. Undersökningen visar vidare att på den taktiska och operativa nivån hade doktrinen framgång, men på den strategiska nivån när FLN lyckades göra konflikten internationell genom att visa på franska säkerhetsstyrkors övervåld, nyttjande av tortyr och omflyttning av befolkningen minskade Frankrikes legitimitet att fortsätta konflikten och till slut lämnade fransmännen Algeriet. Studien har visat att det går att förklara Frankrikes misslyckade insats i Algeriet utifrån Kilcullens COIN teori och att en modern COIN teori kan appliceras på ett gammalt krig.

Gerillakrigföring som metod i konflikter som inte är mellanstatliga är aktuella att studera ur ett svensktperspektiv. Ett ökat internationellt militärt åtagande föranleder valet av ämne, samtidigt som okonventionellatillvägagångssätt omgärdas av fascination. Uppsatsen undersöker vilka faktorer som ligger bakomframgångar med gerillakrigföring, i syfte att öka medvetenheten om de företeelser som behöver uppmärksammasi en konflikt med gerillakrigsinslag.I arbetet utnyttjas en induktiv metod kombinerad med fallstudier. Inledningsvis skapas en definitionsgrundför gerillakrigföring. Därefter prövas teorin om krigföringens principer som framgångselement på krigen iAlgeriet (1954-62) samt Malaysia (1948-57). De viktigaste resultaten är att framgångsfaktorer på taktisknivå skiljer sig marginellt mellan gerillakrigföring och konventionell krigföring. Vidare har interaktionenmellan civilbefolkningen, motivet för kamp och aktörerna som brukar gerillametoder framkommit somytterst väsentlig för utgången av de studerade konflikterna.Problemställningen för undersökningen är: Beror det på krigföringens principer att gerillataktik kan varaframgångsrik? Den avslutande diskussionen konstaterar att vid ett möte med okonventionella metodermåste hela existensen för en konflikt beaktas. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 02-04

Denna uppsats har som syfte att studera hur identitet skildras i de självbiografiska romanerna Garçon manqué (2000), skriven av Nina Bouraoui och Je ne parle pas la langue de mon père (2003), skriven av Leïla Sebbar. Utifrån postkoloniala och feministiska perspektiv visar jag hur romanerna, skrivna av fransk-algeriska, kvinnliga författare, gestaltar erfarenheter av splittrad identitet och utanförskap. Dessa erfarenheter lyfts fram som resultatet av bland annat nationalistiska och misogyna diskurser. Minnena av våldet i de koloniala relationerna mellan Frankrike och Algeriet lever starkt kvar i protagonisternas medvetanden. På så sätt länkas deras personliga upplevelser av våld till en kollektiv historia. Samtidigt artikulerar romanerna motstånd mot de diskurser som genom sina ansatser att bemäktiga sig subjektet påminner om en kolonial logik.

Uppsatsen ger en kort sammanfattning av det koloniala Algeriet och tiden efter frigörelsen från Frankrike. Under 90-talet mördades många människor i Algeriet, darav 7 munkar i Tibhirine. Denna händelse har filmats av Xavier Beauvois, Des hommes et des dieux. Filmen analyseras beträffande  dialog, foto och musik. Den senare delen av uppsatsen behandlar betydelsen av filmen för en dialog mellan islam och kristendomen i Frankrike.

This thesis examines the Vienna Convention on succession of States in respect of State Property, Archives and Debts, which was adopted in 1983 but subsequently failed to enter into force as too few states ratified it. Attention is given to the section of the Convention concerned specifically with the fate of archives in state succession, and the reasons why most of the major western nations, in particular those who had formerly or still possessed colonies, voted against the text. Given that this thesis analyses the failure of the Convention largely in terms of the political and historical circumstances surrounding it, particular attention is given to the context of decolonisation and Third World activism which sought to combat the neocolonial order which followed decolonisation, as well as the relative decline in power of the Third World during the debt crises of the 1980s. The context of historical efforts to resolve archival disputes and create legal frameworks in which to do so is also examined, before considering some of the most irreconcilable points of contention at the conference itself in part three. The concluding section considers some of the criticism leveled at the conference in its aftermath, in particular claims from those western nations which voted against it, while looking at both the subsequent consequences of this failure and the prospects for future agreements. This is a two years master's thesis in Archival Science. / Denna uppsats granskar Wienkonventionen om statssuccession med avseende på statlig egendom, arkiv och skulder, som antogs 1983 men därefter inte trädde i kraft eftersom alltför få stater ratificerade den. Fokus läggs på den del av konventionen som berör statsarkiv specifikt, och skälen till varför de flesta av de stora länderna i väst, särskilt de som tidigare eller fortfarande hade kolonier, röstade emot avtalet. Med tanke på att denna uppsats analyserar misslyckandet av konventionen till stor del med avseende på de politiska och historiska omständigheterna kring den, ägnas särskild uppmärksamhet åt kontexten av avkolonisering och tredje världsaktivismen som försökte bekämpa den neokoloniala ordningen som följde avkoloniseringen, såväl som den relativa maktminskningen i tredje världen under skuldkrisen på 1980-talet. Kontexten för historiska försök att lösa arkivtvister och skapa rättsliga ramar för att göra det undersöks också. Sedan diskuteras några av de mest oförenliga ståndpunkterna vid själva konferensen i del tre. I den avslutande delen granskas en del av den kritik som riktades mot konferensen i dess efterdyningar, särskilt påståenden från de västländer som röstade emot den, samtidigt som man tittar på de efterföljande konsekvenserna av detta misslyckande och utsikterna för framtida avtal.