Upproren i arabvärlden och Västeuropa har haft olika tillvägagångssätt och olika utfall. Syftet med uppsatsen är att visa att David Kilcullens teori kring upprorsbekämpning är tillämpig oavsett konfliktens natur eller geografiskt läge. Uppsatsen vill illustrera detta genom att pröva teorin mot en annan konflikt än, konflikten på Östtimor och i Irak, ur vilken Kilcullen dragit sina erfarenheter och slutsatser. Min förhoppning är att det inte finns någon skillnad och att teorin därför är fullt tillämplig och därmed även kan användas i ett större perspektiv. Den fråga uppsatsen därmed eftersträvar att svara på är i vilken omfattning är David Kilcullens teorier kring upprorsbekämp-ning tillämpliga på en inomeuropeisk, inomstatlig konflikt likt Nordirland. Uppsatsen avser att använder en teoriprövande metod med en jämförande, mest lika design. Det innebär att den utgår från ett redan bestämt värde på den beroende variabeln och arbetar sig så att säga bakåt genom teorin. Teorin är i högsta grad tillämpbar och enligt uppsatsens analys påvisas att den har en styr-ka. Tack vare att det påvisats att när agerandet i större omfattning överrensstämmer med teorin blir utfallet mer fördelaktigt. Detta gäller även i ett, för vilken teorin inte utvecklades, annat geogra-fiskt område. När insatser varit framgångsrika har det varit en högre frekvens av de önskvärda beteenden som beskrivs i Kilcullens teori. Där insatser varit mindre framgångsrika, eller rent av direkta misslyckanden, kan konstateras att frekvensen av de önskvärda beteendena har varit betyd-ligt lägre och i många fall till och med direkta motsatser till dessa. Detta oavsett geografiskt områ-de är teorin tillämpbar. / The uprisings in the Arab world and Western Europe have had different approaches and different outcomes. The purpose of this essay is to show that David Kilcullens theory of counterinsurgency is irrespective of the conflicts natural or geographical location. The essay intends to illustrate this thesis by examining the theory against another conflict then, the conflict in East Timor and in Iraq, out of which Kilcullen has drawn his experiences and conclusions. My hope is that there is no difference and that the theory is therefore fully applicable and therefore can be used in a wider perspective. The question the essay seeks to answer is how far David Kilcullen regarding counter-insurgency theory is applicable to an intra-European, intra-state conflict like Northern Ireland. The essay intends to use a theory challenging approach with a comparative, most similar system de-sign. This means that it assumes a pre-specified value on the dependent variable and works its way backwards, so to speak, by theory. The theory is highly applicable to and in accordance with the essay analysis demonstrated that it has strength. Thanks to the detection of when the conduct of counterinsurgency units is in line with the theory the outcome becomes more favourable. This also applies to a, for which the theory was not developed, different geographical area. When efforts have been successful, it has been a higher frequency of desirable behaviours as described in Kil-cullens theory. Where efforts have been less successful, or even direct failures, it can be observed that the frequency of the desired behaviours have been much lower and in many cases even the direct opposites of the desired. Regardless of the geographic area the theory is applicable.

Den tredje och fjärde oktober 1993 sköt somaliska rebeller ner två amerikanska Black Hawk-helikoptrar i Mogadishu, Somalia. Dels på grund av ett bristande doktrinärt agerande resulterade det i en 14 timmar lång strid om att överhuvudtaget överleva och många skadades eller omkom. Inte långt därefter lämnade FN och USA Somalia och insatsen sågs som ett militärt misslyckande. Insatsen i Somalia har påverkat amerikanarnas syn på utrikespolitik och den visar tydliga exempel på den komplexitet som counterinsurgency-operationer för med sig. Uppsatsen är en teoriprövande fallstudie där David Kilcullens teorier om upprorsbekämpning prövas på Specialförbandsstyrkan Task Force Rangers insats i Mogadishu, Somalia. Uppsatsen syftar inte till att pröva huruvida Kilcullens teorier fungerar eller ej, utan till att pröva hur och i vilken utsträckning Task Force Rangers medel och metoder överensstämmer med vad Kilcullen förespråkar. Resultatet av denna studie visar att förekomsten av Kilcullens teorier i vissa fall överensstämmer men överlag är väldigt få. Bland annat på grund av komplexiteten i det somaliska samhället och dess kultur. Vidare visar arbetet att den största bidragande faktorn till utfallet av insatsen beror på det bristfälliga underrättelsearbetet som gjordes av Task Force Ranger under den berörda tidsperioden.

Idag är det flera teoretiker inom counterinsurgency (COIN) arenan som har uppfattningen att entusiasmen för klassisk COIN teori är missriktad. Flera menar att dagens insurgent grupper skiljer sig markant från de som har verkat tidigare då dagens konflikter är mera komplexa. En av dessa är den australiske counterinsurgency officeren David Kilcullen. Han har utvecklat en teori eller ramverk som bygger på tre pelare nämligen säkerhet, politik och ekonomi. Dessa tre pelare måste utvecklas parallellt och är lika viktiga för att nå framgång i en COIN operation. Syftet med uppsatsen är att undersöka om Frankrikes misslyckande i Algeriet kriget 1954-62 kan förklaras utifrån Kilcullens moderna teori med tre pelare modellen för upprorsbekämpning. Efter erfarenheter från kriget i Indokina hade fransmännen utvecklat en COIN doktrin som de kallade "counterrevolutionary warfare". Denna doktrin innebar att counterinsurgency styrkorna inte bara skulle fokusera på militära medel utan dessa skulle kombineras med politiska och ekonomiska åtgärder för att slå ner ett uppror. Resultatet av undersökningen visar att fransmännen utnyttjade en tre delad strategi bestående av militära, ekonomiska och politiska medel för att försöka vinna över den lokala muslimska befolkningen från upprorsmakarnas sida. Undersökningen visar vidare att på den taktiska och operativa nivån hade doktrinen framgång, men på den strategiska nivån när FLN lyckades göra konflikten internationell genom att visa på franska säkerhetsstyrkors övervåld, nyttjande av tortyr och omflyttning av befolkningen minskade Frankrikes legitimitet att fortsätta konflikten och till slut lämnade fransmännen Algeriet. Studien har visat att det går att förklara Frankrikes misslyckade insats i Algeriet utifrån Kilcullens COIN teori och att en modern COIN teori kan appliceras på ett gammalt krig.

The Vietnam war has had a huge influence on how we fight counterinsurgencies and although the war is generally seen as a failure, lessons from it are still being learned to this day. Unlike the Amer- icans, the Australians and New Zealanders using a more population-centric approach where quite successful in pacifying their assigned province. This thesis aims to examine if the population centric approach is the reason for this success by using Kilcullens modern theory of company-level COIN. The 28 articles for successful COIN in Kilcul- lens theory are interpreted and operationalized into questions. Using a qualitative text analysis, the questions are then tested against both first- and second-hand sources discussing Australia’s and New Zealand’s operations in the war. The result of the analysis shows that although the 28 articles were not used on a company level, the majority of them were used on a battalion level. After discussing the way companies and battalions were used in the war, this study reaches the conclusion that Kilcullens theory can explain the success achieved. However, Kilcullens theory is most likely not solely responsible for the success, more unknown factors are probably involved which gives suggestions for further research.

Syftet med denna analys är att främja COIN teorier (counter insurgency) som applicerats som en upprorsåtgärd under boerkrigen. Uppsatsens fokus kommer vara på vikten av dynamiken inom COIN teorierna. Begreppet omfattar åtgärder som vidtas av regeringen i en nation kring hanteringen av uppror. I denna analys kommer även viktiga aspekter av David Kilcullens syn på just teorierna inom COIN och dess användande i boerkrigen att granskas. Kilcullens teorier kring COIN fokuserar främst på den mänskliga säkerheten. Således är det möjligt att påstå att denna analys kommer främst att fokusera på de kritiska boerförhållanden som rått i Sydafrika. Processen utgår bland annat ifrån en kvalitativ textanalys av litteratur som beskriver skeendet. Teorin om kulturskillnader ger ett antal nyckelindikatorer samt källor som används i analysen av materialet. Resultatet visar att det taktiska beslutsfattandet under striderna främst baserades på nyttjande av COIN. Slutligen förs ett resonemang kring teorins taktiska handlande och nytta, samt huruvida analysen visar på gynnande eller destruktiva faktorer i vald taktik av upprorsbekämpning. / The purpose of this analysis is to promote the COIN theories  that were applied as a single insurgency operation during the Boer Wars. The essential dynamics of  COIN (counter insurgency) will be considered as the analysis also includes actions taken by a nation´s government to contain or suppress counterinsurgency. As well as key aspects of David Kilcullens analysis being specifically concentrated on the COIN theories and its use in the Anglo-Boer Wars, Kilcullens COIN theories also focuses on human security. This analysis will mainly focus on the critical Boer wars taking place in South Africa. It also contemplates the question of why modern COIN theory was considered an alternative in the Anglo-Boer Wars. The process is based on a qualitative textual analysis of relevant literature that vividly describes the action of the war. The theory of cultural differences provides a number of key indicators and sources used in the analysis of the material. The results show that the tactical decision-making used during the conflict was mainly based on COIN theories. Furthermore, a discussion of the operational theory and its usefulness will be presented in this analysis, and whether the analysis identifies a beneficial or destructive scene of chosen COIN tactics.

Uppror och upprorsrörelser har förekommit långt tillbaka i historien. Redan romarna hade problem med upproriska rebellgrupper som vägrade inordna sig Roms lagar. Militärteoretiker har ägnat lång tid åt att försöka analysera bästa möjliga lösning på upproret. Dagens teorier kring uppror är starkt präglade av nuvarande konflikter i Irak och Afghanistan. David Kilcullens teorier utgår från dessa samlade erfarenheter och utgör idag förlaga till en rad nationers strategier för upprorsbekämpning. Risken är att dessa strategier är ett resultat av erfarenheter dragna här och nu.  Syftet med denna studie har varit att pröva i vilken utsträckning Kilcullens teorier är utan orsakssamband och tidlösa då teorierna fått ligga till grund för nationers strategiutveckling avseende upprorsbekämpning. Detta har gjorts genom att Kilcullens teorier prövats mot Gustav Vasas agerande under Dackefejden.  Resultatet av studien visar på stora skillnader när det gäller våldsanvändning. Det går inte att belägga att Kilcullens teorier skulle vara tillämpbara vid en upprorsbekämpning i en historisk konfliktmiljö som präglas av hög grad av strukturerat våld. Studien påvisar dock att Vasa vid flera tillfällen agerade med ickevåldsmetoder som till del går att återfinna i Kilcullens teorier.  Sammantaget påvisar studien resultat som pekar på att Kilcullens teorier besitter ett antal orsakssamband och inte kan anses som tidlös. / Uprising and insurgency has always been present during history. Military theorists have been studying various uprisings during history in order to develop solutions how to counter uprisings and insurgency. Current theories involving counter-insurgency are in some way influenced by on-going conflicts in Iraq and Afghanistan. With the possibility of being type casted, the theories of David Kilcullen is based on US experiences from Operation Iraqi Freedom and Operation Enduring Freedom and form the basic foundation of numerous national strategies when it comes to counter-insurgency and policy-making.  The purpose of this study is to assess in what way Kilcullen´s theories are without causality and in what way they are timeless as the theory form the basis of several nations modern counter-insurgency strategies. The study has been done by appliqueing Kilcullen´s theories on the actions taken by Gustav Vasa during the Dacke War.  The result shows great deviation when it comes to the amount of violence being used.  It is not possible to confirm Kilcullen´s theories being applicable studying a historical uprising characterised by great violence. The study does on the other hand show acts of non-violent actions taken by Gustav Vasa that correlates with the theories of David Kilcullen.  As a result the study shows evidence of causality and the theories seemingly being a result of the present situation. Therefore the Kilcullen theories can not be seen as timeless.

Counterinsurgency is still believed to be of relevance in modern time and affect military organizations. Kilcullen and Galula, two theorists who have been of high relevance for the development of strategies for population-centric counterinsurgency used in the modern era. In 2010, Operation Moshtarak was conducted with Field Manual 3-24, which is based on these theorists. Despite this, there is a discrepancy if the operation was conducted with a population-centric counterinsurgency and if Kilcullen and Galula theories can be applied in a modern era. The purpose of this study is to examine why operation Moshtarak, which was supposed to implement the aspects of population centric counterinsurgency resulted in failure. The study uses a qualitative case study and even though the theories didn’t reach the expected elucidatory level, the results of the study indicate that the initial steps of the operation demonstrate that population-centric counterinsurgency were used, but after the initial successes in the expulsion of insurgents, problems arised for the coalition. The study also indicates that more research is necessary to understand the outcome of the case and the relevance of these theories.

The UN Security Council established on the 25th of April, 2013; The United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali (MINUSMA) to support political processes in that country and carry out a number of security-related tasks. The mission was authorized a strong mandate by the Security Council to carry out its tasks and to protects its mandate. Despite the mission’s strong mandate, violence on civilians has not reduced which has led to a debate on whether the UN can handle the situation in Mali. This study tries to examine whether MINUSMA can be described according to David Kilcullens conceptualisation of a COIN-operation in three pillars of counterinsurgency, by doing so this study hopes to give theoretical insight and enable a way of understanding the goals and means of the mission in Mali more than the stabilizing mandate does. The result of the analysis shows that MINUSMA can be described as a COIN-operation in large extent, mainly in the areas of cooperation, information and security. The result also shows that even if MINUSMA doesn´t work directly in the area of politics & economics they support both direct and indirect other agencies that does, thereby giving theoretical insight to the mission in Mali.

In the history of warfare there has been numerous attempts of creating definitions and theories to explain the results and the used methods. Peacekeeping and counterinsurgency are, at the moment, two separate areas of research. They come with an associated debate which includes inquiries such as, how and in what ways they are related to each other. The purpose of this study is to further examine how peacekeeping operations and counterinsurgency relates to each other through the lens of a public-centric counterinsurgency theory applied on a unit participating in a peacekeeping operation. David Kilcullens theory about the 28 articles is used to represent the perspective of counterinsurgency and the selected case of a peacekeeping unit is the swedish contribution to NORDBAT 2 and their time in Bosnia-Herzegovina. The results indicates that Kilcullens theory of counterinsurgency partially can explain how the swedish unit in the peacekeeping operation functioned before, during and after the operation. The results further indicates that similarities in the relation between peacekeeping operations and counterinsurgency can be identified. Not only on a strategic and political level, but also on a lower level of operations.

Upprorsbekämpning på taktisk nivå är problematiskt därför att konflikter som kräver sådanbekämpning, alltid är unika. Det finns inte heller någon generell teori som leder tillframgång.Syftet med uppsatsen är att undersöka ifall Kilcullens 28 artiklar går att tillämpa på denlyckade upprorsbekämpningen i Malaya.Metoden som användes är kvalitativ textanalys av britternas taktiska doktrin underkonflikten, the conduct of anti-terrorist operations in Malaya (ATOM), utifrån Kilcullens 28artiklar. Även artiklar skrivna av officerare och soldater under konflikten har använts för attge stöd till påståenden samt för att belysa ifall britterna faktiskt följde sin taktiska doktrineller ej.Resultatet visar att det inte går att applicera Kilcullens teori på britternas taktiska agerande iMalaya. Endast 10 av 28 artiklar var applicerbara.Författaren drar slutsatsen att Kilcullens 28 artiklar möjligen inte är användbara somgenerella riktlinjer för handlingsalternativ på taktisk nivå. Författaren lyfter emellertid att flerstudier på andra konflikter behövs för att fastställa påståendet. / Counterinsurgency (COIN) on the tactical level is difficult because these conflicts are alwaysunique and there is no theory that generally leads to victory.The purpose of this study is to analyze if there is a resemblence between Kilcullens 28articles and the succesful COIN of the brittish security forces in the Malayan emergency.The method that has been used is the qualitativ analysis of documens. The main documentthat has been analyzed is ATOM, the brittish tactical doctrine during the emergency. Articlesthat have been written during the emergency, 1948-1960, by officers and soldiers, have beenused to to elucidate if the brits actually followed their tactical doctrine or not.The author concludes that Kilcullens 28 articles might not be useful as general guidelines foraction at the tactical level. The author highlights, however, that more studies on otherconflicts are needed to establish the claim.