Upproren i arabvärlden och Västeuropa har haft olika tillvägagångssätt och olika utfall. Syftet med uppsatsen är att visa att David Kilcullens teori kring upprorsbekämpning är tillämpig oavsett konfliktens natur eller geografiskt läge. Uppsatsen vill illustrera detta genom att pröva teorin mot en annan konflikt än, konflikten på Östtimor och i Irak, ur vilken Kilcullen dragit sina erfarenheter och slutsatser. Min förhoppning är att det inte finns någon skillnad och att teorin därför är fullt tillämplig och därmed även kan användas i ett större perspektiv. Den fråga uppsatsen därmed eftersträvar att svara på är i vilken omfattning är David Kilcullens teorier kring upprorsbekämp-ning tillämpliga på en inomeuropeisk, inomstatlig konflikt likt Nordirland. Uppsatsen avser att använder en teoriprövande metod med en jämförande, mest lika design. Det innebär att den utgår från ett redan bestämt värde på den beroende variabeln och arbetar sig så att säga bakåt genom teorin. Teorin är i högsta grad tillämpbar och enligt uppsatsens analys påvisas att den har en styr-ka. Tack vare att det påvisats att när agerandet i större omfattning överrensstämmer med teorin blir utfallet mer fördelaktigt. Detta gäller även i ett, för vilken teorin inte utvecklades, annat geogra-fiskt område. När insatser varit framgångsrika har det varit en högre frekvens av de önskvärda beteenden som beskrivs i Kilcullens teori. Där insatser varit mindre framgångsrika, eller rent av direkta misslyckanden, kan konstateras att frekvensen av de önskvärda beteendena har varit betyd-ligt lägre och i många fall till och med direkta motsatser till dessa. Detta oavsett geografiskt områ-de är teorin tillämpbar. / The uprisings in the Arab world and Western Europe have had different approaches and different outcomes. The purpose of this essay is to show that David Kilcullens theory of counterinsurgency is irrespective of the conflicts natural or geographical location. The essay intends to illustrate this thesis by examining the theory against another conflict then, the conflict in East Timor and in Iraq, out of which Kilcullen has drawn his experiences and conclusions. My hope is that there is no difference and that the theory is therefore fully applicable and therefore can be used in a wider perspective. The question the essay seeks to answer is how far David Kilcullen regarding counter-insurgency theory is applicable to an intra-European, intra-state conflict like Northern Ireland. The essay intends to use a theory challenging approach with a comparative, most similar system de-sign. This means that it assumes a pre-specified value on the dependent variable and works its way backwards, so to speak, by theory. The theory is highly applicable to and in accordance with the essay analysis demonstrated that it has strength. Thanks to the detection of when the conduct of counterinsurgency units is in line with the theory the outcome becomes more favourable. This also applies to a, for which the theory was not developed, different geographical area. When efforts have been successful, it has been a higher frequency of desirable behaviours as described in Kil-cullens theory. Where efforts have been less successful, or even direct failures, it can be observed that the frequency of the desired behaviours have been much lower and in many cases even the direct opposites of the desired. Regardless of the geographic area the theory is applicable.

Uppror och upprorsrörelser har förekommit långt tillbaka i historien. Redan romarna hade problem med upproriska rebellgrupper som vägrade inordna sig Roms lagar. Militärteoretiker har ägnat lång tid åt att försöka analysera bästa möjliga lösning på upproret. Dagens teorier kring uppror är starkt präglade av nuvarande konflikter i Irak och Afghanistan. David Kilcullens teorier utgår från dessa samlade erfarenheter och utgör idag förlaga till en rad nationers strategier för upprorsbekämpning. Risken är att dessa strategier är ett resultat av erfarenheter dragna här och nu.  Syftet med denna studie har varit att pröva i vilken utsträckning Kilcullens teorier är utan orsakssamband och tidlösa då teorierna fått ligga till grund för nationers strategiutveckling avseende upprorsbekämpning. Detta har gjorts genom att Kilcullens teorier prövats mot Gustav Vasas agerande under Dackefejden.  Resultatet av studien visar på stora skillnader när det gäller våldsanvändning. Det går inte att belägga att Kilcullens teorier skulle vara tillämpbara vid en upprorsbekämpning i en historisk konfliktmiljö som präglas av hög grad av strukturerat våld. Studien påvisar dock att Vasa vid flera tillfällen agerade med ickevåldsmetoder som till del går att återfinna i Kilcullens teorier.  Sammantaget påvisar studien resultat som pekar på att Kilcullens teorier besitter ett antal orsakssamband och inte kan anses som tidlös. / Uprising and insurgency has always been present during history. Military theorists have been studying various uprisings during history in order to develop solutions how to counter uprisings and insurgency. Current theories involving counter-insurgency are in some way influenced by on-going conflicts in Iraq and Afghanistan. With the possibility of being type casted, the theories of David Kilcullen is based on US experiences from Operation Iraqi Freedom and Operation Enduring Freedom and form the basic foundation of numerous national strategies when it comes to counter-insurgency and policy-making.  The purpose of this study is to assess in what way Kilcullen´s theories are without causality and in what way they are timeless as the theory form the basis of several nations modern counter-insurgency strategies. The study has been done by appliqueing Kilcullen´s theories on the actions taken by Gustav Vasa during the Dacke War.  The result shows great deviation when it comes to the amount of violence being used.  It is not possible to confirm Kilcullen´s theories being applicable studying a historical uprising characterised by great violence. The study does on the other hand show acts of non-violent actions taken by Gustav Vasa that correlates with the theories of David Kilcullen.  As a result the study shows evidence of causality and the theories seemingly being a result of the present situation. Therefore the Kilcullen theories can not be seen as timeless.

Upprorsbekämpning på taktisk nivå är problematiskt därför att konflikter som kräver sådanbekämpning, alltid är unika. Det finns inte heller någon generell teori som leder tillframgång.Syftet med uppsatsen är att undersöka ifall Kilcullens 28 artiklar går att tillämpa på denlyckade upprorsbekämpningen i Malaya.Metoden som användes är kvalitativ textanalys av britternas taktiska doktrin underkonflikten, the conduct of anti-terrorist operations in Malaya (ATOM), utifrån Kilcullens 28artiklar. Även artiklar skrivna av officerare och soldater under konflikten har använts för attge stöd till påståenden samt för att belysa ifall britterna faktiskt följde sin taktiska doktrineller ej.Resultatet visar att det inte går att applicera Kilcullens teori på britternas taktiska agerande iMalaya. Endast 10 av 28 artiklar var applicerbara.Författaren drar slutsatsen att Kilcullens 28 artiklar möjligen inte är användbara somgenerella riktlinjer för handlingsalternativ på taktisk nivå. Författaren lyfter emellertid att flerstudier på andra konflikter behövs för att fastställa påståendet. / Counterinsurgency (COIN) on the tactical level is difficult because these conflicts are alwaysunique and there is no theory that generally leads to victory.The purpose of this study is to analyze if there is a resemblence between Kilcullens 28articles and the succesful COIN of the brittish security forces in the Malayan emergency.The method that has been used is the qualitativ analysis of documens. The main documentthat has been analyzed is ATOM, the brittish tactical doctrine during the emergency. Articlesthat have been written during the emergency, 1948-1960, by officers and soldiers, have beenused to to elucidate if the brits actually followed their tactical doctrine or not.The author concludes that Kilcullens 28 articles might not be useful as general guidelines foraction at the tactical level. The author highlights, however, that more studies on otherconflicts are needed to establish the claim.