<p><strong>Sammanfattning </strong></p><p>Tanken på en internationell brottmålsdomstol växte sig starkare under andra halvan av 1900- talet mycket på grund av andra världskriget. Medvetenheten om brottsoffren och krigsbrottstribunalernas framgång bidrog till att detta arbete påskyndades och 2002 hade tanken blivit verklighet. På grund av att domstolens stadga är en överrenskommelse mellan stater är den fylld av kompromisser. Den är inte heller allmänt accepterad.</p><p>Domstolen har satt upp ett flertal mål för sin verksamhet. Den ska verka för minskad straffrihet, rättvisa, ha avskräckande verkan men också påverka de nationella domstolarna. Enligt stadgan har dessa fortfarande huvudansvaret att utreda brott. Den internationella brottmålsdomstolen kompletterar nationella domstolar då de inte vill eller kan ta sig an ett fall. Brotten som domstolen kan utreda är folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och aggressionsbrott, vilka ansetts vara bland de mest allvarliga och som hotar internationell fred och säkerhet. Det är också domstolen själv som avgör när de bör ta över ett fall, detta för att inte stater ska kunna skydda individer från straffansvar.</p><p>Domstolen är beroende av att stater är villiga att samarbeta med den. I en av domstolens pågående utredningar finns en situation där staten i fråga vägrar samarbeta och detta gör att domstolen inte kan utföra sitt jobb fullt ut. Det i sin tur påverkar också rättvisan och möjligheten att ställa de ansvariga inför rätta. Dock kan inte domstolens effektivitet endast mätas efter hur många personer den lyckas döma, eftersom den endast ska fungera som ett komplement till nationella domstolar. Målen kanske uppnås genom att fler personer ställs inför rätta nationellt, och en del personer kanske helt avskräcks ifrån att begå dessa brott. Som kan ses i de situationer domstolen utreder så finns det andra aspekter som kan göra att en utredning försenas. Hur tillståndet ser ut i landet i fråga kan vara en orsak till att det tar tid.</p><p>Domstolen utreder just nu situationen i Uganda, Sudan, Kongo och Centralafrikanska republiken. Alla situationer utom den i Sudan hänvisades av staterna själva. Sudan, som vägrar samarbeta med domstolen, hänvisades till domstolen av säkerhetsrådet. I dessa fall blir det tydligt hur viktigt samarbetet är för att få till stånd en utredning och rättegång. Den enda personen från Sudan som sitter häktad hos domstolen överlämnade sig frivilligt. Detta kan jämföras med Kongo, där landet överlämnat tre misstänkta och rättegångarna mot dessa påbörjats. I Uganda har man fört fredsförhandlingar med rebellerna, vilka kan leda till att rebellerna döms i nationell domstol istället. Centralafrikanska republiken hänvisade situationen till domstolen eftersom de ansåg att de inte hade resurser för att själva åtala de misstänkta. Den första rättegången i den situationen är satt till april 2010.</p><p>Domstolen har inte hunnit verka så länge och det är svårt att redan nu avgöra huruvida den kommer lyckas med sina mål eller inte. Dock är det viktigt att alla är medvetna om hur domstolen fungerar och vilka syften den har, för att inte väcka falska förhoppningar som sedan leder till missnöje med domstolen när de inte infrias. Trots att en internationell brottmålsdomstol har etablerats har staterna fortfarande huvudansvaret att bestraffa internationella brott. Men eftersom domstolen har etablerats och fått in många kommunikationer, visar det att den är nödvändig. Förhoppningsvis kan den fylla det tomrum som hittills funnits när det gäller internationella brott.</p><p>  </p>

Sammanfattning Tanken på en internationell brottmålsdomstol växte sig starkare under andra halvan av 1900- talet mycket på grund av andra världskriget. Medvetenheten om brottsoffren och krigsbrottstribunalernas framgång bidrog till att detta arbete påskyndades och 2002 hade tanken blivit verklighet. På grund av att domstolens stadga är en överrenskommelse mellan stater är den fylld av kompromisser. Den är inte heller allmänt accepterad. Domstolen har satt upp ett flertal mål för sin verksamhet. Den ska verka för minskad straffrihet, rättvisa, ha avskräckande verkan men också påverka de nationella domstolarna. Enligt stadgan har dessa fortfarande huvudansvaret att utreda brott. Den internationella brottmålsdomstolen kompletterar nationella domstolar då de inte vill eller kan ta sig an ett fall. Brotten som domstolen kan utreda är folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och aggressionsbrott, vilka ansetts vara bland de mest allvarliga och som hotar internationell fred och säkerhet. Det är också domstolen själv som avgör när de bör ta över ett fall, detta för att inte stater ska kunna skydda individer från straffansvar. Domstolen är beroende av att stater är villiga att samarbeta med den. I en av domstolens pågående utredningar finns en situation där staten i fråga vägrar samarbeta och detta gör att domstolen inte kan utföra sitt jobb fullt ut. Det i sin tur påverkar också rättvisan och möjligheten att ställa de ansvariga inför rätta. Dock kan inte domstolens effektivitet endast mätas efter hur många personer den lyckas döma, eftersom den endast ska fungera som ett komplement till nationella domstolar. Målen kanske uppnås genom att fler personer ställs inför rätta nationellt, och en del personer kanske helt avskräcks ifrån att begå dessa brott. Som kan ses i de situationer domstolen utreder så finns det andra aspekter som kan göra att en utredning försenas. Hur tillståndet ser ut i landet i fråga kan vara en orsak till att det tar tid. Domstolen utreder just nu situationen i Uganda, Sudan, Kongo och Centralafrikanska republiken. Alla situationer utom den i Sudan hänvisades av staterna själva. Sudan, som vägrar samarbeta med domstolen, hänvisades till domstolen av säkerhetsrådet. I dessa fall blir det tydligt hur viktigt samarbetet är för att få till stånd en utredning och rättegång. Den enda personen från Sudan som sitter häktad hos domstolen överlämnade sig frivilligt. Detta kan jämföras med Kongo, där landet överlämnat tre misstänkta och rättegångarna mot dessa påbörjats. I Uganda har man fört fredsförhandlingar med rebellerna, vilka kan leda till att rebellerna döms i nationell domstol istället. Centralafrikanska republiken hänvisade situationen till domstolen eftersom de ansåg att de inte hade resurser för att själva åtala de misstänkta. Den första rättegången i den situationen är satt till april 2010. Domstolen har inte hunnit verka så länge och det är svårt att redan nu avgöra huruvida den kommer lyckas med sina mål eller inte. Dock är det viktigt att alla är medvetna om hur domstolen fungerar och vilka syften den har, för att inte väcka falska förhoppningar som sedan leder till missnöje med domstolen när de inte infrias. Trots att en internationell brottmålsdomstol har etablerats har staterna fortfarande huvudansvaret att bestraffa internationella brott. Men eftersom domstolen har etablerats och fått in många kommunikationer, visar det att den är nödvändig. Förhoppningsvis kan den fylla det tomrum som hittills funnits när det gäller internationella brott.

The peoples’ right to self-determination as well as the principle of territorial integrity of states are two of the most fundamental principles of international law. The two principles can be seen as counterparties, but at the same time they both conclude similarities and depend on each other. Throughout history, the world has seen a number of conflicts, in which one party claims the peoples’ right to self-determination, while the other party relies on the principle of territorial integrity. Furthermore, the parties to a conflict might have different views on what the two principles actually mean. Both principles are included in the Charter of the United Nations. The people’s right to self-determination is expressed in Article 1 (2) and the principle of territorial integrity of states derives from Article 2 (4). However, neither the Charter of the United Nations, nor any other international convention handles the relation between the two principles or explains their precise meanings. Because of this frequently occurring conflict of interest, the United Nations have adopted resolutions on the topic at several occasions. The International Court of Justice has issued Judgements and Advisory Opinions, most lately in the case of Kosovo in 2010. Lawyers have expressed their opinions on the two principles and its relation to each other in a number of works of international legal literature. Yet still, the statuses as well as the exact significations of the principles within international law are not clear. The Nagorno-Karabagh conflict is an ongoing international conflict involving Armenia and Azerbaijan. It comprises the conflict of interest between the people’s right to self-determination and the territorial integrity of states. In this essay, the two principles as well as their relation to each other will be described. With the purpose of analyzing the legal arguments of the different parties to the Nagorno-Karabagh conflict, the essay will also include an application of the legal principles to the conflict.

The present study has a three folded focus, framed by one over all aim; to critically discuss and evaluate the constructions of women’s legal subjectivity in dominant feminist discourses on prostitution and trafficking. First, I set out to develop a gender theoretical understanding of prostitution. I relate prostitution to a context of reproduction and gender, where the separation between women’s sexuality and reproduction is understood as operating as creating a split femininity, and likewise to construct a unified masculinity. Secondly, I examine the discursive orders on prostitution and trafficking. I examine the frameworks of thought on prostitution and trafficking as they have been formulated in an international debate (on international law) during the last decades. Thirdly, focusing on the discourse that seeks to normalise prostitution as sex work, I examine how the creation of women's legal personhood with in this discourse takes place through an oscilliation between discursive orders on prostitution and trafficking, emphasizing some times different and conflicting ways of promoting women’s rights. One crucial question is how understandings of prostitution, when transposed to a context of trafficking, are expressed through a "judicial reasoning", and how these expressions might shed light upon the construction of women’s legal standing. The aim of the dissertation is to contribute to a comprehensive feminist theoretical understanding of the relation between, on the one hand, different positions on prostitution and trafficking within international law, and the discourses disputing its substance on the other.

This thesis applies contemporary approaches to the study of the submarine as archaeological material. Relevant national and international maritime law is examined. The study considers the methodology for distinguishing wrecks over time and the archaeological context of the submarine in a global setting. A case study of the Russian submarine Som, is used to illustrate and exemplify the issues proposed in the essay including archaeological evaluation. The archaeological evaluation in the case study is based partly on moving imagery, not primarily produced for archaeological purposes, to obtain data from an inaccessible contemporary site.

Syftet med denna studie är att analytiskt granska och undersöka de legala aspekter som uppstått i samband med kriget mot terrorismen. Bush-administrationens juridiska argumentation kring praktikerna indefinite detentions och enhanced interrogation techniques står i fokus. Genom att använda en juridisk metod undersöks det huruvida argumentationen är förenlig med internationell rätt för att fastställa praktikernas legala status. Vidare utrönas det genom detta förfarande huruvida praktikerna kan uppnå en juridisk kodifiering internationellt och på sätt bringa ett paradigmskifte av rättfärdiga metoder inom den moderna krigsföringen. Den juridiska analysen påvisar att praktikerna ej är förenliga med internationell rätt och strider mot regleringar inom både den humanitära rätten och mänskliga rättigheter. Slutsatsen är att den amerikanska juridiska argumentationen av indefinite detentions och enhanced interrogation techniques ej kan uppnå någon juridisk kodifiering internationellt och således ej heller bringa något paradigmskifte av rättfärdiga metoder inom den moderna krigsföringen. / The purpose of this study is to analytically review and examine the legal aspects arising in connection with the war on terrorism. The Bush-administration’s legal arguments on the practices indefinite detentions and enhanced interrogation techniques are in focus. By using a legal method it will be examined whether the arguments is consistent with international law to determine the practices legal status. Furthermore, it is ascertained thru this procedure whether the practices can achieve a legal codification internationally and in that way bring a paradigmatic shift of righteous methods in modern warfare. The legal analysis demonstrates that the practices are inconsistent with international law and in conflict with regulations in both humanitarian law and human rights. The conclusion is that the American legal reasoning regarding indefinite detentions and enhanced interrogation techniques cannot achieve any legal codification internationally and thus not bring any paradigmatic shift of righteous methods in modern warfare.

<p>The question of whether there is soft law in international law has been as much the subject of contemporary debate as whether or not there is private legal authority in the international society. The legal boundaries seem to be blurred by the process of globalisation and the recent shift in international law. The traditional definition of international law has been outdated as new forms of treaties has introduced new subject of law to the judicial arena. At the same time a supplementary map of law has been added to the cartography of international law, soft law. These correlating processes have comprehensive political and legal consequences at both the international and national levels. This essay examines and identifies soft law from a legal-political perspective and locates and explores private forms of legal authority on the map of contemporary international law. In respect to theory, it accounts for an interdisciplinary approach involving issues of both international law and international relations. In the process this study examines issues regarding the relative legal normativity and the blurring of legal authority in international law. The focus is on the legal character, the constitutive practices and the legal and political influence of soft law. It discusses the influence and power exerted by soft law over state actors in the international system and at the national level. The essay finds that soft law is of substantial relevance in the international ambit. To some extent a limited normative force of certain norms is recognized in soft law even though it is conceded that those norms would not be enforceable by an international court or other international organ. To say that it does not exist because it is not of the enforceable variety, might blind students of international law to another dimension of the landscape of international practice. Soft law does not translate to soft obligations in the reality of international society, and it seems to be some confusion surrounding the obligations conceived by it. The research here presented suggests that its political and legal power is substantial. The researched examples do not display any real private legal authority in soft law. This is because soft law is found to be a separate phenomenon from international law proper. However, soft law’s impact on national governments combined with the wider acceptance of the presence of private actors in the creation of soft law suggests that private power is noteworthy in comparison. In one of the studied examples, the soft law is concluded by private business representatives solely, but in requiring the status of soft law it is dependant on the recognition of the international and national legal bodies.</p>

No description available.

The question of whether there is soft law in international law has been as much the subject of contemporary debate as whether or not there is private legal authority in the international society. The legal boundaries seem to be blurred by the process of globalisation and the recent shift in international law. The traditional definition of international law has been outdated as new forms of treaties has introduced new subject of law to the judicial arena. At the same time a supplementary map of law has been added to the cartography of international law, soft law. These correlating processes have comprehensive political and legal consequences at both the international and national levels. This essay examines and identifies soft law from a legal-political perspective and locates and explores private forms of legal authority on the map of contemporary international law. In respect to theory, it accounts for an interdisciplinary approach involving issues of both international law and international relations. In the process this study examines issues regarding the relative legal normativity and the blurring of legal authority in international law. The focus is on the legal character, the constitutive practices and the legal and political influence of soft law. It discusses the influence and power exerted by soft law over state actors in the international system and at the national level. The essay finds that soft law is of substantial relevance in the international ambit. To some extent a limited normative force of certain norms is recognized in soft law even though it is conceded that those norms would not be enforceable by an international court or other international organ. To say that it does not exist because it is not of the enforceable variety, might blind students of international law to another dimension of the landscape of international practice. Soft law does not translate to soft obligations in the reality of international society, and it seems to be some confusion surrounding the obligations conceived by it. The research here presented suggests that its political and legal power is substantial. The researched examples do not display any real private legal authority in soft law. This is because soft law is found to be a separate phenomenon from international law proper. However, soft law’s impact on national governments combined with the wider acceptance of the presence of private actors in the creation of soft law suggests that private power is noteworthy in comparison. In one of the studied examples, the soft law is concluded by private business representatives solely, but in requiring the status of soft law it is dependant on the recognition of the international and national legal bodies.

The aim of this thesis is to examine to what extent the Convention on the Rights of the Child may be regarded as an effective instrument for a state’s aim to abolish child trafficking. An underlying aim is to examine what factors make a convention effective in general. The study is conducted through a doctrinal method with a legal sociological perspective, examining the normative aspects of law. In this sense, Ghana’s implementation of Article 35 of the CRC is evaluated, in order to reach the objective of the study. Thus, the Ghanaian legal system constitutes the base upon which the analysis is made. Hereby, the effectiveness of the CRC is measured by the extent to which the commitments made by Ghana, have led to the adoption of concrete measures to improve the rights of children as it pertains to child trafficking, since the ratification of the CRC. An underlying aim is to discover what factors may affect the effectiveness of a convention, such as inadequate legal framework, its application of it or other cultural factors.  In order to measure the effectiveness of the CRC, a normative model is applied, explaining both the notions of compliance versus effectiveness. Herein, it is clarified that: in order to measure the effectiveness of a convention in this matter, one first needs to examine if the national legal framework complies to the convention in question. Thus, in the first part, it is concluded that Ghana has successfully incorporated the CRC in its legal framework. In the second part, it is shown how, despite of the effective incorporation of the CRC, there remains a gap between what is prescribed by law and the manifestation in practice.                                                     Different factors have been concluded to influence the effectiveness of the Convention. In order for a state to implement measures to deal with an issue, there must be a clear standard set out in the convention in the first place. In this regard, it has been noted that the lack of clarity and ambiguity of the wording in Article 35 of the CRC may have affected the effectiveness of the convention. Moreover, it is noted that the nature of the issue: the phenomenon of child trafficking, in itself, is a complex issue with certain elements that makes it more challenging to regulate than “normal” human rights violations. Not least, it is proven how the socio-cultural norms of Ghana have a noticeable effect on the implementation of the Convention. At last, it is demonstrated how the process of norm-internalization in a state may affect the effectiveness of a Convention: it has been shown how Ghana’s policy-making system has not been effective in practice. Nevertheless, the conclusion remains: the effectiveness of a convention depends on the function it serves in the first place. As for the case of the CRC, it remains an effectivetool to abolish child trafficking as long as the States Parties take united responsibility to make it so. / Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning barnkonventionen (CRC) kan utgöra ett effektivt instrument för en stats ändamål att avskaffa barnhandel. Ett bakomliggande syfte med studien är att utreda vilka faktorer som gör en konvention effektiv generellt sett. Studien baseras på en rättsdogmatisk metod i ljuset av ett rättsociologiskt perspektiv där de normativa aspekterna av lagen undersöks. I detta avseende utvärderas Ghanas implementering av artikel 35 i CRC för att uppnå syftet med studien. Således vilar den rättsliga analysen på det ghananska rättssystemet som grund. I sammanhanget granskas barnkonventionens effektivitet med avstamp i hur de åtaganden som gjorts av Ghana har lett till vidtagande av konkreta åtgärder för att förbättra barns situation vad gäller barnhandel. En normativ modell tillämpas för att förstå vad begreppen effektivitetoch efterlevnadinnebär i sammanhanget. Här klargörs att, för att mäta effektiviteten av en konvention, måste det först undersökas huruvida det nationella regelverket uppfyller de reglerade skyldigheterna i den ifrågavarande konventionen. I den första delen dras slutsatsen att Ghana har införlivat barnkonventionen på ett tillfredsställande sätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                I den andra delen redovisas det hur det kvarstår en diskrepans mellan vad som föreskrivs i lag och hur lagen manifesteras i praktiken, trots det effektiva införlivandet av barnkonventionen. Det påvisas hur olika faktorer påverkar en konventions effektivitet. I detta avseende noteras det att (bristen på) tydlighet och klarhet i ordalydelsen av artikel 35, kan påverka konventionens effektivitet. För att en stat ens ska kunna genomföra åtgärder för att hantera en viss fråga måste det finnas en tydlig standard i konventionen i första hand. Vidare noteras det att problemets natur: fenomenet barnhandel i sig, är en komplex fråga med vissa element som gör det mer utmanande att reglera fenomenet än ”normala” kränkningar av mänskliga rättigheter. Inte minst anmärks det hur de sociokulturella normerna i Ghana har en märkbar effekt på tillämpningen av barnkonventionen.                                                                                                       Slutligen redogörs det för hur olika norminternaliserande faktorer i en stat kan påverka effektiviteten av en konvention: det redovisas hur Ghana brister i författandet av effektiva ”policies” för att åtgärda problematiken. Slutsatsen påvisar hur effektiviteten av en konvention beror på den funktion som konventionen har i första hand. Vad gäller barnkonventionen, utgör den ett effektivt verktyg i kampen mot barnhandel, så länge som medlemsstaterna faktiskt tar enat ansvar i att säkerställa dess effektivitet. / Minor Fields Studies, SIDA