No description available.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur Röda Korset har utvecklats från en idé till en etablerad hjälporganisation i det moderna samhället.Organisationen fick sitt avstamp i och med Henri Dunants bok Europas blodband - minnen från Solferino som kom att påverka hur vi ser på frivillig hjälp i dag. Uppsatsen drar också paralleller mellan Dunant och Elsa Brändström som fann sitt kall i Dunants idéer.

Between 1915 and 1918, the Swedish Red Cross organised transportation and exchanges of prisoners of war between Russia, Germany, and the Austro-Hungarian Empire. During 1917, some particularly sick prisoners were sent to Norway and Denmark to be hospitalised. This paper studies the aid effort to prisoners of war by the Swedish Red Cross during World War One by studying their work with these prisoner exchanges. By doing this, the study aims to answer the question of how the Swedish Red Cross cooperated with states to conduct exchanges of prisoners of war. This is done through a qualitative method of analysis of the material, during which Nye’s theory of interdependence is employed as a tool for the analysis. The four dimensions of interdependence (sources, benefits, relative costs, and symmetries) are used to generate operationalized research questions and to analyse the results. These transportations were a massive administrative undertaking for the Swedish Red Cross and required cooperation from all involved states to run smoothly. The Russian revolution and subsequent civil war, lack of coal and oil, and animosity between the belligerent nations created problems repeatedly threatening the cooperations. The study concludes that the cooperation was based on administrational work by the Swedish Red Cross together with material, financial and medical contributions from the states. The study also concludes that the main sources of interdependence were the mutual need to exchange prisoners between the belligerent states. For them the main benefit was getting their compatriots back; for the Red Cross and neutral states, it was recognized as a humanitarian actor. The Swedish Red Cross and the neutral states were the more sensitive actors, while the belligerent states were the more vulnerable actors. The cooperation was relatively symmetrical but slightly skewed in the favour of the belligerent states

Syftet med denna studie är att analytiskt granska och undersöka de legala aspekter som uppstått i samband med kriget mot terrorismen. Bush-administrationens juridiska argumentation kring praktikerna indefinite detentions och enhanced interrogation techniques står i fokus. Genom att använda en juridisk metod undersöks det huruvida argumentationen är förenlig med internationell rätt för att fastställa praktikernas legala status. Vidare utrönas det genom detta förfarande huruvida praktikerna kan uppnå en juridisk kodifiering internationellt och på sätt bringa ett paradigmskifte av rättfärdiga metoder inom den moderna krigsföringen. Den juridiska analysen påvisar att praktikerna ej är förenliga med internationell rätt och strider mot regleringar inom både den humanitära rätten och mänskliga rättigheter. Slutsatsen är att den amerikanska juridiska argumentationen av indefinite detentions och enhanced interrogation techniques ej kan uppnå någon juridisk kodifiering internationellt och således ej heller bringa något paradigmskifte av rättfärdiga metoder inom den moderna krigsföringen. / The purpose of this study is to analytically review and examine the legal aspects arising in connection with the war on terrorism. The Bush-administration’s legal arguments on the practices indefinite detentions and enhanced interrogation techniques are in focus. By using a legal method it will be examined whether the arguments is consistent with international law to determine the practices legal status. Furthermore, it is ascertained thru this procedure whether the practices can achieve a legal codification internationally and in that way bring a paradigmatic shift of righteous methods in modern warfare. The legal analysis demonstrates that the practices are inconsistent with international law and in conflict with regulations in both humanitarian law and human rights. The conclusion is that the American legal reasoning regarding indefinite detentions and enhanced interrogation techniques cannot achieve any legal codification internationally and thus not bring any paradigmatic shift of righteous methods in modern warfare.

I studien kommer jag analysera skillnaden mellan norm och praxis i implementerandet av Genevekonventionen från 1929. Genom en fallstudie av två västerländska, demokratiska stater med samma norm, det vill säga 1929 års Genèvekonvention vill jag studera deras behandling, det vill säga praxis, av tyska krigsfångar från den 11 maj 1942 fram till Västtysklands grundande, den 23 maj 1949. Metoden jag har använt mig av i mitt arbete är en kvalitativ fallstudie, med utgångspunkt i tidigare intervjuer, rapporter och litteratur. I fallstudien kommer behandlingen av de tyska krigsfångarna att undersökas för att se hur Frankrike och USA implementerade Genèvekonventionen i praktiken. Därefter kommer resultatet att analyseras med hjälp av Zygmunt Baumans teorier. Bauman är en professor i sociologi som analyserat sambandet mellan moderniteten och förintelsen. Dessa teorier kommer att användas för att förklara och redogöra de bakomliggande orsakerna till varför det uppstår en skillnad mellan norm och praxis hos upplysta och demokratiska stater, när dessa stater ska implementera folkrätten vid behandlingen av krigsfångar.Bauman menar att västerlandet sen upplysningen har haft en stark strävan efter att uppnå rutiner och ett slags beteendemönster. Genom att normalisera upplevda händelser kan de lättare förstås och förklaras. Genom att applicera samma resonemang på våldsanvändningen vid behandlingen av krigsfångar skulle det kunna innebära ett kontinuerligt och fortlöpande övergrepp. Våldet skulle ha sin grund i att det blivit en vana, en rutin och således någonting man förväntar sig. Förutom rutinen talar Bauman om auktoriseringen och avhumanseringens som viktiga förutsättningar för våld och övergrepp. När Tyskland kapitulerade våren den 7 maj 1945 togs miljontals tyska soldater till fånga av de allierade. Fångarna samlades ihop i olika typer av koncentrations och fångläger. Syftet med mitt arbete blir att inledningsvis undersöka om de franska och amerikanska trupperna gjorde sig skyldiga till krigsbrott i och med hanterandet av tyska krigsfångar, under och efter andra världskriget.

<p>Göta Kanal är för många människor en turistattraktion och en vattenled för semesterfirare. Färre vet att den byggdes som handelsled och för att säkerställa den svenska importen under krigstider. Göta kanal byggdes under åren 1813-1832 av bl.a. svenska arbetare, svenska militärer och ryska desertörer. Myten om att kanalen byggdes av ryska krigsfångar dementerar denna uppsats. Mycket tyder på att de istället var desertörer från Ryssland. Uppsatsen visar på hur dessa ryska män som arbetade vid kanelen mot togs av den svensk lutherska kyrkan. I Ryssland var och är majoriteten av befolkningen ryssortodox. Detta arbete ska försöka belysa och ge en första inblick i vilka det var som kom. Samt att ge en första förståelse i hur de integrerades i Svenska kyrkan och om de anammade den lutherska tron eller om de fick utöva sin ortodoxa tradition. Detta arbete är ett pionjärarbete och en första studie i att kartlägga de ryssar som arbetade med anläggandet av Göta Kanal och som bodde i Östergötland, och Söderköpingstrakten. De församlingar i Söderköpingstrakten som jag valt att fördjupa mig i är; S:t Laurentii (då kallad Söderköping), Skönberga, Drothem och Västra Husby. Övriga församlingar i Söderköpingstrakten har jag inte fördjupat mig i, eftersom inga naturliga förflyttningar skett till eller från dem som jag kunnat följa.</p><p>Efter färdigställandet av kanalen sökte troligen flera av familjerna arbete vid kanalen eller som drängar på gårdar omkring Söderköping.</p><p>Arbetet med insamling av information och kunskap om dessa människor är inte slut i och med denna uppsats. Utsikterna för att finna mer intressant information anses av mig som goda. Det finns stort behov av att kontrollerna andra akter än dem som denna uppsats tar upp.</p><p>Att söka efter människors rötter kan upplevas som att människorna återigen blir levande i någon bemärkelse och en önskan att få lära känna dem ännu mer. Dessa ryssar som jag har fått följa kom till Sverige av någon anledning, arbetade troligen i hopp om att få en bättre tillvaro. Deras tillvaro blev inte i allt att döma någon lyx tillvaro, utan många av dem levde under knappa förhållanden.</p> / <p>For many people, Göta Canal is a tourist attraction for people on their holiday. Not so many know that the canal was originally built for trade purposes and to secure the Swedish import during times of war. Göta Canal was built 1813-1832 by Swedish workers, Swedish soldiers and Russian deserters. This essay denies the myth saying that the canal was built by Russian prisoners of war. Instead it indicates that they were deserters from Russia. The essay shows how these Russian men were greeted by the Swedish Lutheran Church. In Russia, the majority of the people belonged to the Russian Orthodox Church. This essay’s purpose is to give a first insight about who the people were that came from Russia to Sweden to work with the canal. It will also give a basic understanding about how they were integrated into the Swedish Church and if they accepted the Lutheran beliefs or if they were allowed to practise their Orthodox traditions. This essay is the very first study of all the Russians who worked with Göta Canal and lived in the county “Östergötland” close to the city “Söderköping”. The congregations in Söderköping that I’ve chosen to study closer are “S:t Laurentii” (during that time called Söderköping), “Skönberga”, “Drothem” and “Västra Husby”. I have excluded the other congregations since I haven’t been able to find any Russians moving to their areas. When the building of Göta Canal was finished, many of the families probably sought other work - either at the canal or at farms around Söderköping. I believe that the prospects to find more interesting information about these people are very good. There is a great need to control the files that this essay doesn’t take part of. To seek the roots of people can give a feeling of them coming back to life and a wish of getting to know them better. The Russians that I’ve followed came to Sweden for a reason, probably in hope of a better life. But their life didn’t become as good as they hoped for since many of them lived under very poor circumstances.</p>

Göta Kanal är för många människor en turistattraktion och en vattenled för semesterfirare. Färre vet att den byggdes som handelsled och för att säkerställa den svenska importen under krigstider. Göta kanal byggdes under åren 1813-1832 av bl.a. svenska arbetare, svenska militärer och ryska desertörer. Myten om att kanalen byggdes av ryska krigsfångar dementerar denna uppsats. Mycket tyder på att de istället var desertörer från Ryssland. Uppsatsen visar på hur dessa ryska män som arbetade vid kanelen mot togs av den svensk lutherska kyrkan. I Ryssland var och är majoriteten av befolkningen ryssortodox. Detta arbete ska försöka belysa och ge en första inblick i vilka det var som kom. Samt att ge en första förståelse i hur de integrerades i Svenska kyrkan och om de anammade den lutherska tron eller om de fick utöva sin ortodoxa tradition. Detta arbete är ett pionjärarbete och en första studie i att kartlägga de ryssar som arbetade med anläggandet av Göta Kanal och som bodde i Östergötland, och Söderköpingstrakten. De församlingar i Söderköpingstrakten som jag valt att fördjupa mig i är; S:t Laurentii (då kallad Söderköping), Skönberga, Drothem och Västra Husby. Övriga församlingar i Söderköpingstrakten har jag inte fördjupat mig i, eftersom inga naturliga förflyttningar skett till eller från dem som jag kunnat följa. Efter färdigställandet av kanalen sökte troligen flera av familjerna arbete vid kanalen eller som drängar på gårdar omkring Söderköping. Arbetet med insamling av information och kunskap om dessa människor är inte slut i och med denna uppsats. Utsikterna för att finna mer intressant information anses av mig som goda. Det finns stort behov av att kontrollerna andra akter än dem som denna uppsats tar upp. Att söka efter människors rötter kan upplevas som att människorna återigen blir levande i någon bemärkelse och en önskan att få lära känna dem ännu mer. Dessa ryssar som jag har fått följa kom till Sverige av någon anledning, arbetade troligen i hopp om att få en bättre tillvaro. Deras tillvaro blev inte i allt att döma någon lyx tillvaro, utan många av dem levde under knappa förhållanden. / For many people, Göta Canal is a tourist attraction for people on their holiday. Not so many know that the canal was originally built for trade purposes and to secure the Swedish import during times of war. Göta Canal was built 1813-1832 by Swedish workers, Swedish soldiers and Russian deserters. This essay denies the myth saying that the canal was built by Russian prisoners of war. Instead it indicates that they were deserters from Russia. The essay shows how these Russian men were greeted by the Swedish Lutheran Church. In Russia, the majority of the people belonged to the Russian Orthodox Church. This essay’s purpose is to give a first insight about who the people were that came from Russia to Sweden to work with the canal. It will also give a basic understanding about how they were integrated into the Swedish Church and if they accepted the Lutheran beliefs or if they were allowed to practise their Orthodox traditions. This essay is the very first study of all the Russians who worked with Göta Canal and lived in the county “Östergötland” close to the city “Söderköping”. The congregations in Söderköping that I’ve chosen to study closer are “S:t Laurentii” (during that time called Söderköping), “Skönberga”, “Drothem” and “Västra Husby”. I have excluded the other congregations since I haven’t been able to find any Russians moving to their areas. When the building of Göta Canal was finished, many of the families probably sought other work - either at the canal or at farms around Söderköping. I believe that the prospects to find more interesting information about these people are very good. There is a great need to control the files that this essay doesn’t take part of. To seek the roots of people can give a feeling of them coming back to life and a wish of getting to know them better. The Russians that I’ve followed came to Sweden for a reason, probably in hope of a better life. But their life didn’t become as good as they hoped for since many of them lived under very poor circumstances.