To be able to research the chain of development and its causes within military doctrines you need to describe the change and categorize it to make it understandable. This essays intent is to categorize a phenomenon within the Swedish doctrine to make it available for further research about doctrinal development. The categories are found in two of the great theorists on guerrilla warfare due to the subjects’ resemblance to guerrilla tactics and its means. The phenomenon that is to be researched is directly translated as “the free war” which basically means the use of irregular warfare behind the enemy lines. The description of “the free war”, by whom and when it is used, are the factors that have changed during the second half of the 20th century, and have therefore been placed into different categories. Before 1982 “the free war” was planned in advance and used as a complement to the regular forces and is conducted by specially chosen or educated people. From 1982 and foreword “the free war” has been described as a last resort if you have been cut off from your own forces. In this last definition of “the free war” everyone are supposed to be able to conduct the irregular tactics used behind enemy lines. The conclusion from this essay is that there has been a change within the Swedish doctrine and is therefore a subject for further research on doctrinal development within the Swedish armed forces. In this way this paper will contribute to the debate on doctrinal development.

Warden har en generell och beprövad teori om hur man når framgång med luftmakt. Många menar dock att den defensiva delen av teorin behöver kompletteras för att bättre omhänderta små staters perspektiv. I teoribildning om asymmetriska krig, pekar teorin på att den svagare parten kan nå framgång om man använder en motsatt strategi i förhållande till sin motståndare. Defensivens motsatta strategier indelas i direkt och indirekt krigföring. Denna studie avser att specifikt undersöka om gerillakrigföring kan komplettera Wardens generella luftmaktsteori inom defensiv luftmakt, vilket är ett outforskat område. Gerillakrigföringens framgångsfaktorer utgör grund för en kompletterande förklaring till Wardens generella luftmaktsteori och leder till undersökningens hypotes. Hypotesens giltighet prövas med en fallstudie av serbernas respons på Nato:s Operation Allied Force 1999. Hypotesen påstår att ”om luftöverlägsenhet kan bytas mot tid, då kan man nå framgång med defensiv luftmakt”. Tid är gerillans övergripande framgångsfaktor och skapas genom överlevnadsförmåga och taktiskt initiativ. Resultatet påvisar att Wardens generella teori om defensiv luftmakt kan kompletteras och breddas till att även omfatta fler handlingssätt med indirekt strategi. Specifikt tillförs faktorer för att kunna väga överlevnadsförmåga och begränsad offensiv som ett komplement till att enbart luftöverlägsenhet leder till framgång med defensiv luftmakt.

Denna undersökning handlar om hur begreppet irreguljär krigföring konstrueras och förstås i dagens krigsvetenskapliga debatt. Begreppet är vanligt förekommande och framställs ofta med en tydlig definition, men irreguljär krigföring är inte något nytt fenomen och dess historiska influenser likväl som nutida tillämpning varierar. Beroende på hur begreppet konstrueras följer olika möjligheter och begränsningar för dess tillämpning, vilket påverkar begreppets innebörd för krig och krigföring. Syftet med undersökningen är att öka förståelsen för irreguljär krigföring genom att studera olika konstruktioner av begreppet. Undersökningen baseras på ett teoretiskt ramverk utgående från begreppshistoria och ett konstruktivistiskt synsätt. Metoden bygger på att en förförståelse för begreppet skapas, varefter två olika perspektiv analyseras utifrån dess betydelse i såväl nutid som utifrån erfarenhetsrum och förväntningshorisont. De två perspektiv som analyseras är hur begreppet kan förstås dels som ett hot utgående från upprorsbekämpning och dels som en krigföringsmetod, möjlig att tillämpa för en småstats försvar. Resultatet av analysen påvisar att de båda perspektiven till stor del utgår från samma syn på irreguljär krigföring som en motpol till det reguljära. Irreguljär krigföring uppfattas härvid utgöra en form av ”fånga allt”-begrepp, med flera möjliga tillämpningar. Inom ramen för denna generella beskrivning återfinns dock flera skillnader avseende hur begreppet konstrueras, vilket får konsekvenser för dess möjliga tillämpningar.

Uppror och upprorsrörelser har förekommit långt tillbaka i historien. Redan romarna hade problem med upproriska rebellgrupper som vägrade inordna sig Roms lagar. Militärteoretiker har ägnat lång tid åt att försöka analysera bästa möjliga lösning på upproret. Dagens teorier kring uppror är starkt präglade av nuvarande konflikter i Irak och Afghanistan. David Kilcullens teorier utgår från dessa samlade erfarenheter och utgör idag förlaga till en rad nationers strategier för upprorsbekämpning. Risken är att dessa strategier är ett resultat av erfarenheter dragna här och nu.  Syftet med denna studie har varit att pröva i vilken utsträckning Kilcullens teorier är utan orsakssamband och tidlösa då teorierna fått ligga till grund för nationers strategiutveckling avseende upprorsbekämpning. Detta har gjorts genom att Kilcullens teorier prövats mot Gustav Vasas agerande under Dackefejden.  Resultatet av studien visar på stora skillnader när det gäller våldsanvändning. Det går inte att belägga att Kilcullens teorier skulle vara tillämpbara vid en upprorsbekämpning i en historisk konfliktmiljö som präglas av hög grad av strukturerat våld. Studien påvisar dock att Vasa vid flera tillfällen agerade med ickevåldsmetoder som till del går att återfinna i Kilcullens teorier.  Sammantaget påvisar studien resultat som pekar på att Kilcullens teorier besitter ett antal orsakssamband och inte kan anses som tidlös. / Uprising and insurgency has always been present during history. Military theorists have been studying various uprisings during history in order to develop solutions how to counter uprisings and insurgency. Current theories involving counter-insurgency are in some way influenced by on-going conflicts in Iraq and Afghanistan. With the possibility of being type casted, the theories of David Kilcullen is based on US experiences from Operation Iraqi Freedom and Operation Enduring Freedom and form the basic foundation of numerous national strategies when it comes to counter-insurgency and policy-making.  The purpose of this study is to assess in what way Kilcullen´s theories are without causality and in what way they are timeless as the theory form the basis of several nations modern counter-insurgency strategies. The study has been done by appliqueing Kilcullen´s theories on the actions taken by Gustav Vasa during the Dacke War.  The result shows great deviation when it comes to the amount of violence being used.  It is not possible to confirm Kilcullen´s theories being applicable studying a historical uprising characterised by great violence. The study does on the other hand show acts of non-violent actions taken by Gustav Vasa that correlates with the theories of David Kilcullen.  As a result the study shows evidence of causality and the theories seemingly being a result of the present situation. Therefore the Kilcullen theories can not be seen as timeless.

<p>Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år.</p><p>I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer.</p><p>Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka?</p><p>Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?</p>

<p>Kriget i Afghanistan som startade 2001 har bidragit till att många civila skadats och fått sätta livet till. En av anledningarna till detta är det ökade användandet av flygstridskrafter för att skydda egen marktrupp. Flygattacker är på många sätt en bra metod för att snabbt kunna bekämpa fientliga individer samt med stor eldkraft kunna verka över stora ytor. Baksidan av att använda flygbombningar är att det i flera fall drabbar dem som inte är det utpekade målet. Kan detta vara en bidragande faktor till ett ökat missnöje mot koalitionen i Afghanistan och en direkt ökning för stödet till rebellerna? Syftet med arbetet är att undersöka om det finns ett samband mellan koalitionens flygbombningar i Afghanistan och ett ökat stöd till talibanerna från civilbefolkningen. Den hypotes som jag utgår ifrån i mitt arbete är att flygbombningar som leder till civila förluster ökar stödet tilltalibanerna i Afghanistan. För att få ett svar på min hypotes använder jag mig av statistik över antalet civila dödsfall i flygattacker mellan åren 2006-2008. Statistiken kopplas ihop med statistik över det ökade antalet rebellattacker under samma period för att se om det finns en korrelation mellan dem. Därefter presenteras ett urval av intervjuer med människor som drabbats av flygbombningar gjorda av olika nyhetsbolag samt uttalanden från utomstående personer för att styrka indikationerna från statistiken om att fler civila dödsoffer leder till ökat stöd för talibanerna. Resultatet av undersökningen verifierar min hypotes. En slutsats av undersökningen är att koalitionens användningav flygbombningar måste ändras för att minska de civila dödsoffren och på så sätt inte vända befolkningen emot dem.</p> / <p>The war in Afghanistan that started in 2001 has contributed to numerous civilians that have been injured and killed. One reason for this is the increased use of air power to protect ground troops. Airstrikes can be a good way to quickly strike against individuals and to operate across vast areas with great firepower. But the drawback of aerial bombing is that it in many cases affects those who are not the designated target. Could this be a contributing factor to increased dissatisfaction with the Coalition forces in Afghanistan and a direct increase in support to the rebels? The purpose of this study is to investigate whether there is a connection between the coalition air campaign in Afghanistan and the increased support for the Taliban from civilians. The hypothesis which I test in my work is that air campaign, leading to civilian casualties increases support for the Taliban in Afghanistan. To get an answer to my hypothesis, I use statistics on the number of civilian deaths in air strikes between the years 2006 to 2008. As well as on the increasing number of insurgent attacks during the same period to see if there is a correlation between them. I also present support from secondary sources, including interviews with people affected by air bombardments and expert comments that indicate that the number of civilian casualties results in increased support for the rebels. The results validate my hypothesis. One conclusion of the study is that the coalition's use of the air campaigns must be modified to reduce the civilian deaths in order not to turn the population against them.</p>

Kriget i Afghanistan som startade 2001 har bidragit till att många civila skadats och fått sätta livet till. En av anledningarna till detta är det ökade användandet av flygstridskrafter för att skydda egen marktrupp. Flygattacker är på många sätt en bra metod för att snabbt kunna bekämpa fientliga individer samt med stor eldkraft kunna verka över stora ytor. Baksidan av att använda flygbombningar är att det i flera fall drabbar dem som inte är det utpekade målet. Kan detta vara en bidragande faktor till ett ökat missnöje mot koalitionen i Afghanistan och en direkt ökning för stödet till rebellerna? Syftet med arbetet är att undersöka om det finns ett samband mellan koalitionens flygbombningar i Afghanistan och ett ökat stöd till talibanerna från civilbefolkningen. Den hypotes som jag utgår ifrån i mitt arbete är att flygbombningar som leder till civila förluster ökar stödet tilltalibanerna i Afghanistan. För att få ett svar på min hypotes använder jag mig av statistik över antalet civila dödsfall i flygattacker mellan åren 2006-2008. Statistiken kopplas ihop med statistik över det ökade antalet rebellattacker under samma period för att se om det finns en korrelation mellan dem. Därefter presenteras ett urval av intervjuer med människor som drabbats av flygbombningar gjorda av olika nyhetsbolag samt uttalanden från utomstående personer för att styrka indikationerna från statistiken om att fler civila dödsoffer leder till ökat stöd för talibanerna. Resultatet av undersökningen verifierar min hypotes. En slutsats av undersökningen är att koalitionens användningav flygbombningar måste ändras för att minska de civila dödsoffren och på så sätt inte vända befolkningen emot dem. / The war in Afghanistan that started in 2001 has contributed to numerous civilians that have been injured and killed. One reason for this is the increased use of air power to protect ground troops. Airstrikes can be a good way to quickly strike against individuals and to operate across vast areas with great firepower. But the drawback of aerial bombing is that it in many cases affects those who are not the designated target. Could this be a contributing factor to increased dissatisfaction with the Coalition forces in Afghanistan and a direct increase in support to the rebels? The purpose of this study is to investigate whether there is a connection between the coalition air campaign in Afghanistan and the increased support for the Taliban from civilians. The hypothesis which I test in my work is that air campaign, leading to civilian casualties increases support for the Taliban in Afghanistan. To get an answer to my hypothesis, I use statistics on the number of civilian deaths in air strikes between the years 2006 to 2008. As well as on the increasing number of insurgent attacks during the same period to see if there is a correlation between them. I also present support from secondary sources, including interviews with people affected by air bombardments and expert comments that indicate that the number of civilian casualties results in increased support for the rebels. The results validate my hypothesis. One conclusion of the study is that the coalition's use of the air campaigns must be modified to reduce the civilian deaths in order not to turn the population against them.

Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år. I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer. Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka? Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?

Gerillakrigföring som metod i konflikter som inte är mellanstatliga är aktuella att studera ur ett svensktperspektiv. Ett ökat internationellt militärt åtagande föranleder valet av ämne, samtidigt som okonventionellatillvägagångssätt omgärdas av fascination. Uppsatsen undersöker vilka faktorer som ligger bakomframgångar med gerillakrigföring, i syfte att öka medvetenheten om de företeelser som behöver uppmärksammasi en konflikt med gerillakrigsinslag.I arbetet utnyttjas en induktiv metod kombinerad med fallstudier. Inledningsvis skapas en definitionsgrundför gerillakrigföring. Därefter prövas teorin om krigföringens principer som framgångselement på krigen iAlgeriet (1954-62) samt Malaysia (1948-57). De viktigaste resultaten är att framgångsfaktorer på taktisknivå skiljer sig marginellt mellan gerillakrigföring och konventionell krigföring. Vidare har interaktionenmellan civilbefolkningen, motivet för kamp och aktörerna som brukar gerillametoder framkommit somytterst väsentlig för utgången av de studerade konflikterna.Problemställningen för undersökningen är: Beror det på krigföringens principer att gerillataktik kan varaframgångsrik? Den avslutande diskussionen konstaterar att vid ett möte med okonventionella metodermåste hela existensen för en konflikt beaktas. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 02-04

When explaining the course of action of inferior actors in asymmetric conflicts, Guerrilla Warfare is normative. But when illustrated, the examples are only of battles and wars fought on land. Consequently, there seems to be an insufficient amount of studies that show whether Guerrilla Warfare truly is a theory for maritime forces. The purpose of this study is to test if Guerrilla Warfare can explain the procedure of inferior, but successful, maritime forces in asymmetric conflicts. To extract the principles of guerrilla tactics, the controversial thoughts of Tse-tung, Giap and Guevara has been examined. The cases of this study are the Israeli maritime forces in the Yom Kippur war, and the Sea Tigers in the civil war of Sri Lanka. The results show that Guerrilla Warfare, despite similarities, cannot fully explain the tactical procedures of the Israelis. However, Guerrilla Warfare can, despite one difference, explain the tactical procedures of the Sea Tigers. This essay therefore argues that Guerrilla Warfare can be of use for maritime forces in the search of victory despite inferiority.