Detta är en studie om hur norska och svenska dagstidningar hanterade problem med källkritik, nyhetsvärdering och krisjournalistik i samband med gisslandramat på gasanläggningen In Amenas i Algeriet i januari 2013. Syftet med undersökningen är att se hur journalisterna arbetade i en situation där det fanns extremt lite information att tillgå, samtidigt som allmänheten krävde ständiga uppdateringar. Tidningarna som ingår i undersökningen är Verdens Gang, Aftenposten, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Expressen.  Vi har valt att genomföra undersökningen i två steg. Första steget var att göra en kvantitativ innehållsanalys för att ta reda på vilka källor journalisterna har använt sig av.  Till det har vi använt 93 artiklar författade under tidsperioden 16-30 januari 2013. Steg två var samtalsintervjuer med journalister som skrivit om händelsen.  Resultatet visar att tidningarna använde osäkra och tendensiösa källor i andra- och tredjehand i sin rapportering. Journalisterna ansåg att detta var rätt att göra i det svåra läge som rådde, dock under förutsättning att det framgick för läsarna att det var osäkra uppgifter och källor. Undersökningen visar också att tidningarna var beroende av nyhetsbyråer och andra medier för att klara rapporteringen.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur utrikesrapporteringen under 2013 såg ut i lokaltidningen Södermanlands Nyheter (SN) och storstadstidningen Svenska Dagbladet (SvD). Frågorna som ska besvaras handlar om vilka områden och ämnen som läsarna får ta del av i tidningen, och vem som rapporterar om utlandet. För att besvara frågeställningarna genomfördes en kvantitativ undersökning med kompletterande intervjuer med representanter för SN, SvD och TT Nyhetsbyrån. Materialet som samlades in var 159 texter från SN och 214 texter från SvD, vilket blev totalt 373 texter. Den teoretiska utgångspunkten kretsar främst kring nyhetsvärdering utifrån Galtung och Ruge samt Prakke, agenda-setting, gatekeeping, samt det västerländska mediala beroendet. I resultatet besvaras frågeställningarna genom en analys av texterna, och utrymme ges åt representanter från SN, SvD och TT:s för att bemöta det framkomna resultatet. Undersökningen visade att de länder och världsdelar som ligger nära Sverige, både geografiskt och kulturellt, får större uppmärksamhet i både SN och SvD. Ju längre bort ett land ligger, desto mindre regelbunden uppmärksamhet. Undersökningen visar också att olika ämnen dominerar i olika världsdelar. Exempelvis kretsar rapporteringen om Europa övervägande kring politik, medan rapporteringen kring Mellanöstern domineras av krig. SN använder bara TT:s utrikesnyheter. SvD gör stora uppslag och reportage själva, och använder TT:s material främst som utfyllnad. Vår undersökning visar att 303 av de totalt 373 texterna kommer från TT. Detta trots att SvD har flertalet utrikeskorrespondenter och stringers världen över. En stor del av TT:s utrikesmaterial kommer från de tre stora västerländska nyhetsbyråerna, AP, AFP och Reuters, vilket kan bidra till en västerländsk vinkling på nyheterna.

I denna uppsats har jag undersökt utländska nyhetsbyråer verksamma i Sverige och huruvida de har blivit mer likriktade i sina val av ämnen till nyhetstexter. Jag undersöker och diskuterar om användandet av lokala, svenska journalister kan motverka en sådan likriktning. I min undersökning har jag främst utgått från teorin om homogenisering eller likriktning. Mina frågor handlar främst om ämnesvalets förändring och om journalistens möjlighet att påverka innehållet. För att besvara frågorna har jag använt mig av kvalitativa intervjuer och en kompletterande textanalys. Textanalysen har genomförts för att jag ska kunna jämföra nyhetsbyråernas material på ett konkret sätt och ta reda på vilken roll den enskilda journalisten har, samt hur materialet skiljer sig åt. Sammantaget har jag intervjuat sex lokala journalister som arbetar på de största utländska nyhetsbyråerna. Dessutom har jag intervjuat två utrikeskorrespondenter som arbetar här i Sverige. I min textanalys har jag undersökt sex artiklar som de utländska nyhetsbyråerna publicerade i samband med valet 2010. Resultatet visar att det finns tecken på en ökad fokusering kring stora händelser och att nyhetsbyråerna använder samma typ av källor och intervjupersoner, vilket pekar på ett likriktat ämnesval . Samtidigt finns det möjligheter att särskilja sig från de andra nyhetsbyråerna, bland annat genom en användning av lokala journalister. De lokala journalisterna har möjligheter till att välja ämnen och de kan också använda sin bakgrund och sitt kontaktnät till att hitta nya ämnesuppslag. På så vis bidrar det att materialet blir mindre homogent.

I vår studie har vi undersökt utrikesjournalistikens förändring under de senaste tio åren, med fokus på mängden material och varifrån materialet kommer. Vi anser att utrikesrapporteringen har en betydelsefull roll, eftersom den bidrar till att vi förstår vår omgivning och världen vi lever i. Därför vill vi undersöka om, och i så fall hur, materialet på utrikessidorna har minskat. I vår studie ingår tre svenska morgontidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Vi studerade artiklarna på utrikessidorna under en vecka åren 2002, 2007 och 2012 utifrån följande utgångspunkter: Varifrån kommer utrikesnyheterna rent geografiskt? Hur mycket material kommer från tidningarnas egna korrespondenter respektive hur mycket köps in från nyhetsbyråerna? För att besvara frågeställningarna gjorde vi en kvantitativ innehållsanalys av 785 utrikesartiklar i de tre tidningarna. Som komplement har vi även gjort en kvalitativ intervjustudie med medarbetare på respektive tidning och TT. Vi stödjer oss bland andra av medieforskaren Ulf Hannerz teori om att vissa delar av världen försvinner ur rapporteringen medan andra delar blir överbevakade. Vi har kommit fram till att det finns en nyhetsskugga över Sydamerika samt att Mellanöstern och USA är överbevakade. Materialet på utrikessidorna i de tre tidningarna vi har undersökt har minskat stadigt.

Syftet med undersökningen är att analysera varifrån nyheterna har sitt ursprung och hur återanvändandet av nyheter ser ut i fyra av de största riksmedierna under en arbetsvecka. De fyra medier som ingår i undersökningen är Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Sveriges Televisions Rapport och Sveriges Radios Ekot. I undersökningen ingår 356 analysenheter och det är en kvantitativ undersökning. För att förstå och analysera resultatet har teorierna gatekeeping, mediernas kommersialisering och nyhetsvärdering använts. Undersökningens resultat visade bland annat att 27 procent av analysenheterna består av köpt eller kopierat material från nyhetsbyråer eller material som är omskrivet från andra medier. Undersökningen visar också att det är stora skillnader mellan olika medietyper. Den största andelen material från nyhetsbyråer kom från tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet (såväl procentuellt som i absoluta tal). Både Ekot och Rapport hade en betydligt lägre frekvens byråmaterial som de hänvisade till. Såväl radio- som tv-materialet är det ofta svårt att hitta ursprunget till, därför faller mycket material under ”går ej att avgöra”.