Strandskydd berör många då det är populärt att bygga och vistas vid vatten. Reglerna kring strandskydd finns i 7 kap. Miljöbalken. Det generella strandskyddet innebär ett förbud mot att uppföra nya byggnader eller ändra byggnaders användning 1inom 100 m från strandlinjen, både vid havet och mindre vattendrag. Det är inte heller tillåtet att utföra större grävningsarbeten eller något annat som väsentligen påverkar livsvillkoren för djur och växter vid strandlinjen. Då strandskyddsfrågan under många år diskuterats och debatterats, genomfördes år 2009 en lagändring som innebar flera förändringar. En viktig nyhet i och med lagändringen är att kommunerna numera har i uppgift att besluta om strandskyddsdispenser, tidigare var det länsstyrelsen som hade det ansvaret (Naturvårdsverket och Boverket, 2009. s. 13). Vissa kommuner hade redan tidigare delegation för att besluta om strandskyddsdispenser, medan andra inte hade det. Dispens från strandskyddet kan lämnas om vissa, lagstadgade skäl är infriade och strandskyddets syften inte motverkas (Naturvårdsverket och Boverket, 2009. s. 34-35). Länsstyrelsens roll i och med lagändringen blev, förutom att besluta om dispenser i vissa skyddade naturområden, även att granska och besluta om att eventuellt överpröva kommunernas dispenser (Naturvårdsverket och Boverket, 2009. s. 13). Detta innebär en typ av två-stegssystem där länsstyrelsen kontrollerar att kommunerna tillämpar lagstiftningen på ett korrekt sätt. Kommunerna skickar alla dispenser vidare och inom tre veckor från att ärendena inkommit till länsstyrelsen ska de sedan besluta om överprövning ska ske eller inte. Överprövning blir aktuell om skäl för dispens inte finns eller om brister i kommunens hantering kan misstänkas ha påverkat utgången av ärendet. Syftet med den här uppsatsen är att studera hur många strandskyddsdispenser länsstyrelserna överprövar, hur många som upphävs samt hur långa handläggningstiderna är för överprövningsärenden. Hur många ärenden som överprövas och upphävs varierar stort mellan de olika länen. I några län upphävdes alla beslut som överprövades under 2010, medan det i andra län endast var en mindre del av de överprövade besluten som sedan upphävdes. Vad detta beror på har jag inte vidare undersökt, men i vissa län verkar de anställda på länsstyrelsen överpröva ett beslut endast om de är i princip säkra på att de ska upphäva kommunens beslut, medan det i andra län överprövas många fler än vad som sedan upphävs. I mitt arbete har jag varit i kontakt med anställda på länsstyrelserna i Norrbotten och Örebro, som är de två län med högst andel överprövade ärenden. Detta för att försöka få klarhet i vad som ligger bakom de höga siffrorna. Jag har kommit fram till ett antal faktorer som kan spela in, bl.a. kvalitén på kommunens beslut, vilken typ av ärenden det gäller och hur noggrann länsstyrelsen är i sin granskning och tillämpning av lagen. För att få en uppfattning om handläggningstiderna skickade jag en e-postenkät till samtliga länsstyrelser. I många fall är de genomsnittliga handläggningstiderna kortare än 3 månader, men i vissa län finns ärenden som är mer än 12 månader gamla. Det är intressant att se detta ur den sökandes perspektiv. Är det rimligt att få vänta upp till ett halvår eller till och mer ett år på ett myndighetsbeslut när man redan fått ett preliminärt besked om dispens från strandskyddet? Som en jämförelse kan nämnas att ärendetiden för bygglovsärenden har begränsats till 10 veckor i nya Plan- och bygglagen (SFS 2010:900).