<p>Denna kvalitativa studie berör religionsundervisningen betydelse för gymnasieungdomars bearbetning av livsfrågor och deras livstolkning. Till grund för empirin ligger intervjuer med sex gymnasieelever samt deras lärare i Religionskunskap B.</p><p>Religionsundervisningens betydelse för att väcka livsfrågor får stå tillbaka till förmån för andra bidragande faktorer, till exempel mognad, uppväxtförhållanden och ett eget intresse. Livsfrågorna bearbetas framför allt genom religions¬undervisningen då ungdomarna tar del av andras åsikter, både kamraters och olika livsåskådningars, samt att de får uttrycka sig själva och sätta ord på sina tankar. Detta lyfts fram av såväl eleverna som läraren. Eleverna finner inte direkta svar på livsfrågorna genom undervisningen, vilket inte heller är lärarens syfte med undervisningen, men upplever att de får ta del av olika åsikter och flera menar att de kan plocka olika tankar från olika livs¬åskådningar.</p><p>Religions¬undervisningen ger ett unikt tillfälle till möten med oliktänkande. Vid en krock mellan egna och andras föreställningar sker ofta reflektion, som ökar chanserna för att religionsundervisningen blir ett bidrag till livsfrågor och livstolkning. Genom mötet kan omprövning av de egna livsfrågorna ske och resultera i att eleverna antingen omvärderar eller stärker sina tankar. När religionsundervisningen berör eleven och har en subjektiv förankring ges ett bidrag till livstolkningen. Det är när ämnet intresserar, utgår från gemensamma frågor och eleverna får möta olika tankar som ibland ifrågasätter tidigare föreställningar som de kan lära av religion. Det är också då de kan ta med sig tankar från religionsundervisningen till andra kontexter.</p>

Denna kvalitativa studie berör religionsundervisningen betydelse för gymnasieungdomars bearbetning av livsfrågor och deras livstolkning. Till grund för empirin ligger intervjuer med sex gymnasieelever samt deras lärare i Religionskunskap B. Religionsundervisningens betydelse för att väcka livsfrågor får stå tillbaka till förmån för andra bidragande faktorer, till exempel mognad, uppväxtförhållanden och ett eget intresse. Livsfrågorna bearbetas framför allt genom religions¬undervisningen då ungdomarna tar del av andras åsikter, både kamraters och olika livsåskådningars, samt att de får uttrycka sig själva och sätta ord på sina tankar. Detta lyfts fram av såväl eleverna som läraren. Eleverna finner inte direkta svar på livsfrågorna genom undervisningen, vilket inte heller är lärarens syfte med undervisningen, men upplever att de får ta del av olika åsikter och flera menar att de kan plocka olika tankar från olika livs¬åskådningar. Religions¬undervisningen ger ett unikt tillfälle till möten med oliktänkande. Vid en krock mellan egna och andras föreställningar sker ofta reflektion, som ökar chanserna för att religionsundervisningen blir ett bidrag till livsfrågor och livstolkning. Genom mötet kan omprövning av de egna livsfrågorna ske och resultera i att eleverna antingen omvärderar eller stärker sina tankar. När religionsundervisningen berör eleven och har en subjektiv förankring ges ett bidrag till livstolkningen. Det är när ämnet intresserar, utgår från gemensamma frågor och eleverna får möta olika tankar som ibland ifrågasätter tidigare föreställningar som de kan lära av religion. Det är också då de kan ta med sig tankar från religionsundervisningen till andra kontexter.