Syftet med denna studie var att studera hur barn i tillrättalagda miljöer i förskolan utvecklar intresse för och stimuleras till skriftspråksinlärning. Våra frågeställningar har varit hur ser sampelet ut mellan pedagoger-barn och barn-barn i skriftspråkliga aktiviteter? Hur används förskolans miljö för att stimulera skriftspråksutveckling? Vilka redskap använder pedagogerna vid skriftspråksutveckling? Hur kan förskolan bidra till barns tidiga skriftspråksutveckling enligt pedagogerna? För att få en välgrundad uppfattning om ämnet har vi genomfört fyra observationer på två olika förskolor. De observerade barnen var fyra och fem år. Vi har även intervjuat fyra pedagoger som alla arbetade på de observerade avdelningarna. I studien användes en kvalitativ ansats. Studiens resultat har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visade att barnen samspelade mer med varandra än med pedagogerna. Det visade även att förskolornas skriftspråksmiljö innefattade bokstavspussel, namnlappar och ABC-planscher. Varför används ABC-planscher när resultatet visade att ingen använde dem, de bara fanns där? De redskap som pedagogerna använde var memorykort med barnens namn, bokstäver i olika former och material samt kroppen för att träna ordrytm. För att stimulera skriftspråksutvecklingen tyckte de intervjuade pedagogerna att det var viktigt att ljuda fram bokstäver. Denna upptäckt var förvånande då ljudning är något vi kopplat ihop med förskoleklassens skriftspråksinlärning. Vissa barn har inte så bra finmotorik och för att ta hänsyn till att alla barn är olika användes magnetbokstäver för att underlätta skrivandet. Barnen fick skriva själva på papper och whiteboardtavla för att stimulera skriftspråket. Ett intressant resultat var att samtliga intervjuade talade om att skrivinlärning skedde i de planerade aktiviteterna som t ex samling och skapande vilket motsäger det läroplanen talar om nämligen att lära genom lek.