Syftet med denna magisteruppsats är att bidra med kunskap om vad reflektion innebär i lärares arbete. Skolverket och Skolinspektionen rekommenderar reflektion för en bättre undervisning och som metod i det systematiska kvalitetsarbetet och jag undersöker hur detta går till i praktiken, genom att ta reda på hur lärarna definierar reflektion, när och hur de reflekterar, vilken funktion och vilket meningsskapande lärarna upplever att reflektionen ger. Intervjuer med sex stycken lärare som använt sig av reflektion i sin yrkespraktik har gjorts. Undersökningen visar att lärarna har en gemensam förståelse av reflektion och att de reflekterar i tanke, text och dialog. Ju mer ofta lärarna reflekterar desto större nytta har de av reflektionen i sin praktik. Alla lärare i undersökningen är eniga om att reflektionen har en viktig funktion och skapar mening i deras praktik. Resultatet visar också att lärare reflekterar över det som ska bli bättre, vilket resulterar i att lärare sällan reflekterar och lyfter det som redan är bra. Detta får också konsekvenser för vad som vetenskapliggörs i lärares arbete. Reflektionen som en förutsättning för utveckling, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i skolan diskuteras vidare i uppsatsen och vilka konsekvenser de kan ha för lärares praktik.