This thesis is about sustainability within chemistry, the so-called, green chemistry. With this work  I seek to combine green chemistry with sustainable  development  and find methods for teaching green chemistry in a laboratory environement.  I have designed  and tested two labs with ingredients of green  chemistry and sustainable development in my study. I wanted to determine if my design model  leads to conception for the students. The students have through forms and interviews declared their perspective on the education and their conception. In a laboratory environment the pros of a laboratory way of work should be recognized. Pre- and post-work puts the lab in a context. The students understand the concepts better if they are allowed to test their knowledge in a discussion. The teachers role in the discussion should be to lift the level of the discussion by controlling the conversation and in a constructiveway contribute to making the discussion move forward whenever necessary. / Denna uppsats behandar hållbarhet inom kemi, den så kallade gröna kemin. Med arbetet söker jag förena grön kemi med hållbar utveckling och hitta metoder för att undervisa grön kemi i en laborativ miljö. I undersökningen har jag designat och testat två laborationer med inslag av grön kemi och hållbar utveckling. Jag ville undersöka om undervisningsmodellen leder till en begreppsutveckling hos studenter och elever. Studenterna/eleverna har genom enkäter och intervjuer uttalat sig om dels sina egna kunskaper och dels om undervisningens inslag och dess bidrag till deras begreppsutveckling. I ett laborativt sammanhang bör fördelarna med ett laborativt arbetssätt utnyttjas. Förarbete och efterarbete ger laborationen ett sammanhang. Studenten/eleven förstår begreppen bättre om de får testa sina kunskaper i en diskussion. Lärarens roll i diskussionen bör vara att lyfta diskussionsnivån genom att styra samtalet och på ett konstruktivt sätt bidra till att föra diskussionen framåt när det är nödvändigt.

Examensarbetet har utforts pa uppdrag av enheten for Data- och Elektroteknik pa skolan for Teknik och Halsa, KTH. Denna studie om transformatorer omfattar deras funktioner och anvandningsomraden, hur de ar uppbyggda, hur karnan och lindningarna som ar transformatorns viktigaste delar ar uppbyggda, vilka materiel som anvands vid konstruktion av dessa samt vilka typer det finns av dem beskrivs i rapporten. Vidare beskrivs flera olika transformatortypers funktioner och anvandningsomraden. Eftersom en viktig del av studien varit pa vilka satt transformatorer kan utvecklas for okad miljovanlighet och livslangd gar rapporten igenom olika vegetabiliska oljor, vilka fordelar de har gentemot mineraloljor och vilka egenskaper de har samt pa vilket satt de ar skonsammare mot miljon. HVDC-enheter transformerar hoga spanningar fran vaxelspanning till likspanning for mindre resistiva forluster och darmed lagre energiforluster vilket i sin tur leder till en renare miljo. Teorigenomgangen av transformatorn ligger till grund for utformningen av en laboration for undervisningsbruk, bl.a. i en kurs om elkraftteknik som ges i hogskoleingenjorsprogrammet Elektroteknik pa KTH. / This degree project was carried out on behalf of the unit for Computer and Electrical engineering at the School of Technology and Health, KTH. This study about transformers, their function and uses, the way they’re built, how the core and windings, which are the most important parts of a transformer, are made and what kind of materials are used to make them. Several types of transformers and their functions are described. A crucial part of the study has been to search for different ways to develop transformers to make them environmentally safer and to increase their life-span. As such this work describes different transformer oils, what advantages and disadvantages they have compared to mineral oils, what properties they have and in what way they’re less harmful for the environment. HVDC units transform high voltages from Alternating Current to Direct Current to lessen the resistive losses and energy losses which lead to a cleaner environment. The theory examination of the transformer is the basis for the formation of a lab for educational use, among others in a course about electrical power that’s included in Bachelor of Science in Electrical Engineering at KTH.

The field of organ-on-chip is a relatively new area of research and builds upon the principle of engineering microfluidic systems to mimic the body’s internal environment as precisely as possible. Eventually these models could hopefully simulate whole organ-systems and enable the examination of the cell’s or organ’s reaction to foreign substances like new pharmaceuticals in a better way than current models. Previously this has been done with in vitro models such as petri dishes that only offer static culturing conditions. These are not very realistic environments compared to the human body where the cells are exposed to both variations in pressure and flows among other things. The purpose of this bachelor’s thesis project has been to evaluate and improve the design of an organ-on-chip system developed by the EMBLA-group at Ångströmslaboratoriet, Uppsala university. This has been done by evaluating the manufacturing process to find areas of improvements of the current chip design, as well as conducting a literature study to understand key components of similar organ-on-chip systems and see if it is possible to implement relevant parts to the organ-on-chip of this project. One of these important parts is a so-called bubble trap. A bubble trap is a construction that enables the capturing and elimination of bubbles in the system since the bubbles can harm the chips components, kill the cells, and compromise measurements.  A first prototype of the bubble trap was developed in Polydimethylsioxane (PDMS) and integrated on the EMBLA-group’s chip design. The principle behind the bubble trap was to use the natural buoyancy of the bubbles to trap them. This was done by introducing an upwards going slope before the inlets to the chip. In this manner the bubbles would float up to the top of the slope and accumulate at the roof as the liquid moved on into the chip without bubbles. To make the bubbles leave the chip a low-pressure chamber was added on top of the bubble trap to help the process of the bubble’s diffusion through the roof and out of the chip. The development of an improved chip design turned out to be a time-consuming endeavor and the time left for evaluation the functionality of the chip became too short. One test was performed which showed that the bubbles did accumulate at the top of the slope as expected, but it rapidly became full and thus started to let bubbles through to the microfluidic chip. The bubbles did not diffuse as efficiently as required and the removal of the bubbles became inefficient. To understand and correct the problem areas of this bubble trap design further tests and experiments will have to be conducted. / Organ-på-chip (Organ-on-chip eller OoC) är ett relativt nytt forskningsområde som bygger på att mikrofluidiksystem utvecklas till att efterlikna människokroppen i så stor utsträckning som möjligt. Detta då det är attraktivt att kunna undersöka cellers/organs beteende vid tillförsel av vissa substanser, till exempel nya läkemedel. I tidigare in vitro modeller har det endast observerats och utförts tester på celler odlade i statiska förhållanden vilket inte är likt den omgivning cellerna har i människokroppen där de tex utsätts för olika vätskeflöden och tryckförändringar.    Syftet med detta examensarbete har varit att utvärdera och förbättra designen på ett OoC system utvecklat av EMBLA-gruppen på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Detta har gjorts genom att studera den nuvarande tillverkningsprocessen för att hitta relevanta förbättringsområden samt att genom en litteraturstudie undersöka viktiga delar som bör ingå i dessa typer av system. En av dessa delar är en bubbelfälla (bubble trap eller BT) vilket innebär att det i chippet bör finnas ett sätt att eliminera/fånga upp bubblor. Detta eftersom bubblorna kan orsaka stor skada på både chipet, cellerna och mätningarna som skall utföras. En första prototyp av en BT design i Polydimetylsiloxan (PDMS) utvecklades och integrerades på EMBLA-gruppens OoC design. Principen bakom BT-designen var att utnyttja bubblornas flytkraft vilket gjordes genom att introducera en uppåtgående backe innan ingångskanalen. Bubblorna kan därmed flyta upp till toppen av lutningen och vätskan kan fortsätta in i mikrochipset utan bubblor. För att bubblorna ska ta sig ut ur chippet integrerades en tryckkammare ovanpå BT-designen för att få bubblorna att diffundera ut genom taket i den uppåtgående kammaren och ut ur chippet. Utvecklingen av den förbättrade chip-designen visade sig var tidskrävande och tiden för att utvärdera designens funktionalitet blev för kort. Ett test gjordes på den nya chip-designen vilket visade att den utvecklade BT som väntat fångade upp bubblor men att den snabbt blev full i och med att bubblorna inte diffunderade ut genom taket i den takt som behövdes. Vidare undersökningar och experiment behövs för att evaluera vad som orsakade detta och rätta till eventuella felkällor i design och experimentuppställning.