The following study is a historiographical analysis of previous articles in academic journals discussing the U.N. Security Council resolution 242, which is a diplomatic and legally binding document, aimed at securing peace in the Middle East after the June War of 1967 between Israel and its neighboring Arab Countries. The study analyses various texts written by juridical and historical researchers, which discuss the resolution and its ability to generate a lasting peace in the Middle East. The problem lies in the linguistic features present in the resolution, more specifically in the lack of a definitive term regarding occupied territories in times of war. Various interpretations of the resolution give different answers, as some have interpreted it as obligating Israel to return all occupied territories, whilst others have interpreted it as guidelines, thus not legally binding Israel or any other involved actor to any specific actions in regards to the occupied territories. It is as befitting that this study is presented 50 years after the conflict arose, as it is telling that the discussion has failed to evolve during this time, with the same set of interpretations being relevant. The conflict is yet to be resolved, and this study presents various texts explaining and discussing the problematic elements of the resolution and international relations which have inhibited the peace process from finding a lasting conclusion.

Uppsatsen handlar om försäkringsbarheten för administrativa sanktionsavgifter (GDPR-sanktioner) som utfärdats till följd av en överträdelse av bestämmelserna i dataskyddsförordningen. Syftet med uppsatsen har varit att utreda om det enligt svensk rätt är möjligt att försäkra sådana avgifter. I uppsatsen redogörs för relevanta bestämmelser i det försäkringsavtalsrättsliga regelverket (FAL) och det försäkringsrörelserättsliga regelverket (FRL). Bland de bestämmelser som uppsatsen särskilt behandlar återfinns bestämmelserna om lagligt intresse i 6 kap. 1 § FAL och god försäkringsstandard i 4 kap. 3 § FRL.

Modellen för röstmaximerande politiska partier i ett proportionerligt valsystem presenterad av Lindbeck och Weibull (1987) respektive Dixit och Londregan (1996) används för att testa svenska regeringens taktiska användning av de allmänna statsbidragen till kommunerna under åren 2007–2010. Resultaten tyder på att statsbidragen använts taktiskt vilket korroborerar teorin. Liknande analys för åren 2015–2018 kunde inte replikera resultaten. Svensk valundersökning används för att identifiera väljarnas ideologiska preferens för regeringen under tiden för riksdagsvalet 2006 varefter mätmodellen presenterad av Johansson (2003) och Dahlberg och Johansson (2002) används för att skatta poängen mot den latenta faktorn "ideologisk bias". Dessa poäng delas upp efter valkrets och används för att skatta den ideologiska biasens täthetsfördelning i respektive valkrets. Valresultatet används för att identifiera indifferenspunkterna där väljarna i respektive valkrets är indifferenta mellan båda politiska blocken. Täthetsfunktionerna utvärderas vid dessa punkter varefter betydelsen av tätheterna som determinant för mängden allmänna statsbidrag en kommun erhåller testas genom linjär regression. / A version of the model for voter share maximizing political parties in a proportional electoral system developed by Lindbeck and Weibull (1987) and Dixit and Londregan (1996) respectively is presented. This model is used to test if there is evidence for the tactical use of intergovernmental grants from the central incumbent government to the local governments at the municipal level during the first term of office 2007-2010 of the conservative Reinfeldt government in Sweden. The results show that such tactical use did occur, and which corroborates the theoretical framework for competing parties. Similar results were obtained for the periods 2011-2014 (conservative government) and 2015-2018 (socialist government). Data from the Swedish election studies are used to identify the voter’s ideological preferences for the incumbent central government during the time of the 2006 general election to the Swedish parliament. The theory behind the model presented by Johansson (2003) and Dahlberg and Johansson (2002) respectively was the guideline to estimate the factor scores against the latent factor “ideological bias”. The Gaussian kernel density function is used to estimate the ideological bias in each constituency: The actual election results are used to approximate the indifference cutpoint where the voters are indifferent between both political alternatives. The probability distribution functions were evaluated at these cutpoints after which the importance of these densities for the amount of intergovernmental grants a municipality receives is tested using linear regression.