Lantbruket har sedan länge haft stor betydelse för Sverige. För att kunna kontrollera vem som förvärvar mark taxerad som lantbruksegendom har lagar sedan 1900-talet satts i kraft. Lagen har sedan början vilat på ett syfte vilket består i att bevara ägarbalansen mellan olika ägarkategorier, speciellt juridiska och fysiska personer. Sedan första lagen stiftades har lagstiftningen har juridiska personers möjligheter till förvärv varit mycket begränsad. Syftet med denna uppsats är att redogöra under vilka förutsättningar och villkor juridiska personer kan lämnas förvärvstillstånd vid förvärv av lantbruksegendom. För att kunna genomföra arbetet har en rättsdogmatisk metod använts i kombination med en rättsanalytisk metod. Materialet som använts är gällande och tidigare lagstiftning, praxis från Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen, underrättspraxis från kammarrätten samt förarbeten tillhörande Jordförvärvslagen (SFS 1979:230). Uppsatsen kan konstatera att det i gällande lagstiftning föreligger fyra villkor då juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd när lantbruksegendom förvärvats från fysisk person. Det sker under två förutsättningar, antingen lämnas kompensationsmark eller så sker förvärvet kompensationsfritt. Lämnas kompensationsmark till fysisk person eller staten för naturvårdsändamål inom fem år eller kan komma att lämnas inom fem år kan juridisk person lämnas förvärvstillstånd. Sker förvärvet kompensationsfritt kan tillstånd lämnas om den förvärvade egendomen skall ändra ändamål. Detta måste vara fastställt innan förvärvet sker genom t.ex detaljplan. Ett tredje fall där juridisk person kan lämnas förvärvstillstånd är om förvärvet avser skogsmark och förvärven bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs, som appliceras på mindre träförädlande företag med koppling till orten förvärvet sker från. Sista villkoret som förvärvstillstånd kan lämnas juridisk person är om det föreligger särskilda skäl. En bedömning görs i varje enskilt fall utifrån intresset att bevara ägarbalansen och de skäl som förvärvet innebär. Det allmänna intresset kan även komma att beaktas. I förarbeten tas som exempel att sådana skäl kan vara om den förvärvade egendomen är kapitalkrävande. Lagstiftningen gällande juridiska personers förvärv av lantbruksmark är fortsatt väldigt strikt men vissa undantag görs. Utgångspunkten är dock att förvärvstillstånd inte ska lämnas och bedömning blir därav väldigt restriktiv. / Agriculture has been of great importance to Sweden. To be able to control who acquires land taxed as agricultural property, laws have been enacted since the 20th century. From the beginning, the law has rested on one purpose, which is to preserve the balance of ownership between different categories of owners, especially legal and natural persons. Since the first law was enacted, legislation regarding the acquisition of legal entities has been very limited.  The purpose of this thesis is to explain the conditions under which legal persons can be granted an acquisition permit when acquiring agricultural property. To be able to carry out the work, a legal dogmatic method has been used in combination with a legal analytical method. This essay is based on current and previous legislation, case law from the Supreme Administrative Court and the Supreme Court, lower court case law from the Court of Appeal and preparatory work and SOU belonging to the Land Acquisition Act (SFS 1979: 230).  What can be stated with the thesis is that there are four conditions in current legislation when a legal person can be granted an acquisition permit when agricultural property has been acquired from a natural person. This takes place under two conditions, either compensation land is provided, or the acquisition takes place without compensation. If compensation land is provided to a natural person or the state for nature conservation purposes within five years or may be provided within five years, a legal person may be granted an acquisition permit. If the acquisition takes place without compensation, permission can be granted if the acquired property is to change purpose, this must be determined before the acquisition takes place through, for example, a detailed plan. A third case where a legal person can be granted an acquisition permit is if the acquisition relates to forest land and the acquisitions conduct such industrial activities in which the property's timber yield is needed, which is applied to smaller wood processing companies in connection with the locality from which the acquisition takes place. The last condition on which an acquisition permit can be granted to a legal entity is if there are special circumstances. An assessment is made in each individual case based on the interest in maintaining the ownership balance and the reasons that the acquisition entails. The public interest may also be considered.  The legislation regarding legal persons acquisition of agricultural land remains very strict, but certain exceptions are made. The starting point, however, is that an acquisition permit should not be issued and that the assessment of this will be very restrictive.

Land that are used for agricultural purpose in Sweden are taxed by the 100-series. The land acquisition law can regulate acquisitions of agricultural land and permits are needed for acquisition. Land located in sparsely populated areas, land in areas with poor farm layout (omarronderingsområde) and purchases made by legal persons from natural person are covered by the law. Permits are applied for at county agencies and the Swedish Board of Agriculture depending of the size of the acquisition. The aim with the study is to enlighten the difficulties among permits by the law.    The research questions; How is the aim with the law fulfilled by the way it is carried out?and Are there differences between permits given by the county agencies and the Swedish Board of Agriculture?, was answered by using juridical method, studies of permit documents and interviews. The juridical method enlightened the aim with the law. The study of permit documents was used to see similarities in the permits. Documents were studied from the Swedish Board of Agriculture and three county agencies. The authorities and three interest groups was interviewed two answer both the research questions.    The result shows that the largest difficulties to make decisions about permits are with acquisitions made by legal persons. Especially when permits are given for special reasons (6§ 2 st. 4p.). The interviews showed that there are doubts about if a control of acquisitions in primarily sparsely populated areas leads to higher employment and settlements in those areas. Is also shown that there is a difference in how the authorities make decisions about permits. Primarily shown by statements from the county agencies to the Swedish Board of Agriculture.     Two conclusions can be made. The aim with the law is not fulfilled as the law is carried out today. The aim regarding legal persons is fulfilled partly or fully but it is most difficult to make decisions about permits. The aims about sparsely populated areas and areas with poor farm layout are not fulfilled as the law is carried out. There is a difference in the decision making about permits between the authorities in the study. Is primarily shown in the cases that are handed over to the Swedish Board of Agriculture and cases regarding specific reasons. / Mark som används för jordbruk i Sverige taxeras som lantbruksenheter enligt Skatteverkets 100-serie. Förvärv av lantbruksenheter kan omfattas av jordförvärvslagen och kräver då förvärvstillstånd. Lantbruksenheter som ligger i glesbygdsområden, omarronderingsområden eller där förvärven sker från en fysisk person till en juridisk person omfattas. Tillstånden söks hos länsstyrelsen eller Jordbruksverket beroende på förvärvets storlek. Syftet med studien är att belysa de svårigheter som finns kring förvärvstillstånd.   Frågeställningarna i studien: Hur uppfylls syftena som finns med JFL i och med tillämpningen av den?och Finns det skillnader i bedömning av prövning gällande förvärvstillstånd som prövats av länsstyrelsen och Jordbruksverket och i så fall vilka?, besvarades genom juridisk metod, studie av beslut och intervjuer. Den juridiska metoden belyste syftet med jordförvärvslagen. Studien av beslut användes för att se likheter och skillnader mellan myndigheternas beslutsfattande. Beslut begärdes ut från Jordbruksverket och tre länsstyrelser. Myndigheterna samt tre intresseorganisationer intervjuades. De syftade till att visa om syftet med jordförvärvslagen uppfylls samt om någon skillnad finns mellan myndigheternas beslut.   Resultatet visar att de största svårigheterna kring att fatta beslut enligt jordförvärvslagen är kring juridiska personers förvärv. Speciellt enligt punkten särskilda skäl (6§ 2 st. 4 p.). Intervjuerna visade att det finns tveksamheter kring om en kontroll att förvärv i främst glesbygd leder till en ökad sysselsättning och bosättning i glesbygd. Resultatet visar även att det finns en skillnad i hur Jordbruksverket och länsstyrelserna beslutar. Det visar sig främst de yttranden som länsstyrelsen överlämnar till Jordbruksverket.   Från studien kan två slutsatser dras. Syftena med jordförvärvslagen uppfylls inte i sin helhet som lagen tillämpas idag. Syftet gällande juridiska personers förvärv uppfylls helt eller delvis men tillämpningen och besluten är svårast. Glesbygds- och omarronderingssyftet tycks inte uppfyllas som lagen tillämpas idag. Det finns en skillnad i hur Jordbruksverket och länsstyrelserna beslutar gällande jordförvärv. Skillnaden visar sig främst i de ärenden som överlämnas till Jordbruksverket med ett yttrande och i ärenden gällande särskilda skäl.