The purpose of the master's thesis is to describe and critically evaluate the learning aids, nowadays used to assist primary school children with specific learning disabilities (dyslexia, dysgraphia and dysorthographia) and eventually propose its possible improvements. The results of the research part are based on theoretical methodology and literature. In addition, some of the selected learning aids were tested on a small sample of pupils. To fulfill such goals, it was crucial to get oriented on the field of current tool portfolio for the pupils with given specific learning disabilities through relevant institutions, questionnaires and analysis of the tool market situation. The review and evaluation of the learning aids was finally done based on the outcome of the thesis research part.

<p>According to the curriculum the teachers have a responsibility to adjust the activities in the classroom in order to suit the pupils and to give them the means of assistance the pupils need to be successful in their learning. The teachers should also stimulate the interest to learn and support the pupils’ self esteem. One of the problems a dyslectic pupil faces is an often weak self esteem. Another is the weak phonological awareness which makes it hard to fully understand the context and to recognize different phonemes when writing. Their difficulties in writing results in a resistance to improve their own texts.</p><p>The methods of teaching which are said to be positive to pupils with dyslexia are used by the teachers at the reviewed school. They use teacher controlled lessons instead of individual work. They support the pupils with lesson’s notes which the pupil could complete with own words. They use pictures to support the theme of the lesson. They read many texts aloud.</p><p>Among the aids that are described as important to the dyslectic pupils are the computer and the programs adjusted to the special needs a dyslectic pupil has. The pupils in the separate class are given a computer, but the use of the supporting programmes is low. The computer is also regarded as a tool to increase one’s self esteem.</p><p>Föhrer and Magnusson as well as one of the teachers mean that the computer increase the pupil’s self esteem.</p><p>Taube asserts that in order to increase the self esteem the pupil needs to experience a number of concrete successes from one’s own work. The teachers at the reviewed school have some extra hours as a resource to use to support the pupils individually. The fact that the class is small helps the teachers to know the pupil.</p> / <p>Skolans styrdokument är tydliga med att skolan har ett stort ansvar för att anpassa verksamheten i klassrummet och ge eleverna de hjälpmedel som de behöver för att klara utbildningen. Lärarna ska stimulera intresset att lära samt bevara eller höja elevens självkänsla. Ett av de problem som en dyslektiker står inför är en ofta svag självkänsla. Ett annat är den låga fonologiska medvetenheten, vilken gör det svårt att läsa med sammanhang samt att känna igen de olika fonemen när texter ska skrivas. Svårigheterna att skriva kan göra att eleven har ett motstånd mot att bearbeta sina texter.</p><p>De undervisningsmetoder som framhålls som positiva för elever med dyslexi används av lärarna på den undersökta skolan. De arbetar med lärarledda lektioner istället för självständigt arbete. De ger eleven basanteckningar som eleven kan komplettera med egna ord. De använder bilder som stöd för lektionens innehåll. De läser många texter högt för klassen.</p><p>Bland de hjälpmedel som framställs som betydande för dyslektikern är datorn med dyslexianpassade program. Eleverna i den specialutformade dyslexiklassen får alla en dator men använder hjälpprogrammen i liten utsträckning. Datorn ses också som ett verktyg för att höja självkänslan.</p><p>Taube menar att för att höja självkänslan behöver eleven få uppleva en rad konkreta framgångar i det egna arbetet. Lärarna på den undersökta skolan har en extra resurs i form av tid för att stödja eleverna individuellt för att de ska kunna uppleva framgången. Att klassen är liten gör också att lärarna känner varje enskild elev bra och har lätt att hitta metoder att stödja eleven.</p>

According to the curriculum the teachers have a responsibility to adjust the activities in the classroom in order to suit the pupils and to give them the means of assistance the pupils need to be successful in their learning. The teachers should also stimulate the interest to learn and support the pupils’ self esteem. One of the problems a dyslectic pupil faces is an often weak self esteem. Another is the weak phonological awareness which makes it hard to fully understand the context and to recognize different phonemes when writing. Their difficulties in writing results in a resistance to improve their own texts. The methods of teaching which are said to be positive to pupils with dyslexia are used by the teachers at the reviewed school. They use teacher controlled lessons instead of individual work. They support the pupils with lesson’s notes which the pupil could complete with own words. They use pictures to support the theme of the lesson. They read many texts aloud. Among the aids that are described as important to the dyslectic pupils are the computer and the programs adjusted to the special needs a dyslectic pupil has. The pupils in the separate class are given a computer, but the use of the supporting programmes is low. The computer is also regarded as a tool to increase one’s self esteem. Föhrer and Magnusson as well as one of the teachers mean that the computer increase the pupil’s self esteem. Taube asserts that in order to increase the self esteem the pupil needs to experience a number of concrete successes from one’s own work. The teachers at the reviewed school have some extra hours as a resource to use to support the pupils individually. The fact that the class is small helps the teachers to know the pupil. / Skolans styrdokument är tydliga med att skolan har ett stort ansvar för att anpassa verksamheten i klassrummet och ge eleverna de hjälpmedel som de behöver för att klara utbildningen. Lärarna ska stimulera intresset att lära samt bevara eller höja elevens självkänsla. Ett av de problem som en dyslektiker står inför är en ofta svag självkänsla. Ett annat är den låga fonologiska medvetenheten, vilken gör det svårt att läsa med sammanhang samt att känna igen de olika fonemen när texter ska skrivas. Svårigheterna att skriva kan göra att eleven har ett motstånd mot att bearbeta sina texter. De undervisningsmetoder som framhålls som positiva för elever med dyslexi används av lärarna på den undersökta skolan. De arbetar med lärarledda lektioner istället för självständigt arbete. De ger eleven basanteckningar som eleven kan komplettera med egna ord. De använder bilder som stöd för lektionens innehåll. De läser många texter högt för klassen. Bland de hjälpmedel som framställs som betydande för dyslektikern är datorn med dyslexianpassade program. Eleverna i den specialutformade dyslexiklassen får alla en dator men använder hjälpprogrammen i liten utsträckning. Datorn ses också som ett verktyg för att höja självkänslan. Taube menar att för att höja självkänslan behöver eleven få uppleva en rad konkreta framgångar i det egna arbetet. Lärarna på den undersökta skolan har en extra resurs i form av tid för att stödja eleverna individuellt för att de ska kunna uppleva framgången. Att klassen är liten gör också att lärarna känner varje enskild elev bra och har lätt att hitta metoder att stödja eleven.

Syftet med den här studien är att undersöka hur elever i svårigheter, inom området läs- och skrivutveckling, beskriver de stödinsatser som ges under grundskolans årskurser fyra till sex.  Mitt val blev då att samtala med barnen och ge utrymme för deras tankar och funderingar genom intervjuer. Studien har en grund i det sociokulturella perspektivet.   Sammanfattningsvis visar resultatet att elever i läs- och skrivsvårigheter beskriver en stress och oro i sin vardag. De anser att undervisningen går för fort fram och deras problematik gör att de inte lyckas hänga med i undervisningen på ett effektivt sätt. Eleverna beskriver att de företrädesvis använder Ipad som hjälpmedel i undervisningen och att detta kan vara ett stöd som de upplever som positivt. I skolarbetet beskriver också elever att de har möjlighet att få stöd av speciallärare utanför klassrummet. Detta stöd upplevs till stor del som positivt men det finns också elever som beskriver det som särbehandlande och negativt. I de fall där det finns fler än en lärare i klassrummet så beskrivs detta enbart positivt och givande. Eleverna känner att de får ett bra stöd och det hjälper till i deras strävan att följa den ordinarie undervisningen. Eleverna upplever att de inte är delaktiga i utformandet eller utvärderingen av de stödinsatser som finns i skolan.   I relation till andra studier som finns redovisade i mitt arbete så visar dessa på liknade resultat. Eleverna känner en stress i vardagen och denna stress finns med under hela skoldagen. Mina intervjuer visar på ett större användande av Ipad men de problem som beskrivs omkring dessa är liknande. Elevernas tankar och beskrivningar omkring undervisning utanför klassrummet är liknande och fler lärare i undervisningen är överlag mycket positivt. Eleverna beskriver inte heller att de är delaktiga i utformandet av stödinsatser. / The purpose of this study is to investigate how pupils in difficulty in the field of reading and writing development, describes the support measures given at elementary school in the forth to sixth grade. My choice was then to talk with the children and give room for their thoughts in interviews. In summary, the result shows that pupils in reading and writing difficulties worry and experience distress in their everyday lives. They feel that teaching is going too fast and their problems make them unable to keep up with the school work in an effective way. The pupils describe that they prefer to use an iPad as a tool in teaching and that this may be a support they feel positive about. In school work, the pupils also describe that they are able to receive support from special education teachers outside the classroom. This support is largely perceived as positive, but there are also pupils who describe it as negative and being treated differently. In cases where there are more than one teacher in the classroom, this is described only positively and rewardingly. Moreover, the pupils feel that they get good support and it helps in their quest to follow the regular teaching. Pupils feel that they are not involved in the design or evaluation of the support efforts in the school. In relation to other studies that are reported in my work, they show similar results. The pupils feel stress in everyday life and this stress is present throughout the school day. My interviews show a greater use of iPad, but the problems described around these are similar to other studies. The experiences of teaching outside the classroom are similar and more teachers in teaching are overall very positive. The pupils also do not describe that they are involved in the design of support efforts.