Denna uppsats analyserar och prövar den ledningsteori som är framlagd av Martin vanCreveld i boken ”Ledning i krig”. Prövningen tar sin utgångspunkt i Poppers metod omteoriprövning. Van Crevelds slutsatser testas först internt och sen överses teoribilningenslogiska form. Slutligen jämförs slutsatserna med andra teorier om ledning ochorganisation. Resultatet visar att Crevelds teorier har sämre intern korrelation än extern.Orsaken bedöms främst vara hans fria hållning och låg precision i egen metod.

Inom ledningsteorin och ledarskap diskuteras effekterna av en decentraliserad ledning. Vilka fördelar och nackdelar påvisar ett distribuerat ansvar i förhållande till en centraliserad ledningsprocess? Forskningsfältet har tidigare varit delat mellan två paradigm, ledarskapsteorins humanistiska och organisationsteorins strukturella perspektiv. Nutida forskning påvisar att en balans med förmågan till perspektivering mellan forskningsidealen skapar en konstruktiv ledningsprocess som kan hantera dagens militära komplexa problem. För att balans skall uppnås behöver den professionella expertisen öka förståelsen för hur handlingsutrymmet inom en decentraliserad organisation påverkar verksamheten och ledningsprocessen. Hur handlingsutrymmet som fenomen förstås beskrivs av forskningen som relativt outvecklat vilket skapar denna uppsats induktiva syfte.  Studiens teoretiska bidrag är en normativ modell som konceptuellt beskriver faktorer som påverkar handlingsutrymmet inom en militär beslutsprocess, faktorer som både begränsar och möjliggör ett avdelat ansvar. Resultatet visar att Försvarsmakten som organisation behöver öka förståelsen för det strukturella perspektivet för att uppnå en balans inom ledningssystemet. Genom kommunikation och relationsskapande processer skapas ett situationsanpassat dynamiskt förhållningsätt till kontroll som möjliggör en decentraliserad ledningsfilosofi. Studiens resultat erbjuder Försvarsmakten en militär nytta som på kort sikt kan bidra till en ökad operativ effekt.