Vi lever i en tid där städer växer och utvecklas. Mycket byggs och stadsplaneringen blir allt viktigare. Den bebyggda miljön utgör en stor del av städernas innehåll. Trots det föreligger ingen ständig öppen debatt med omfattande deltagande och där alla röster hörs. Syftet med den här uppsatsen är att analysera kring varför arkitekturen ser ut som den gör och om det har någon koppling till historien. Intentionen är också att ta reda på vilken roll medborgaren har i arkitekturplanering och vad som görs för att skapa goda medborgardialoger. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där resultatet består av semi-strukturerade intervjuer samt en genomgång av relevant litteratur. Resultatet visar att funktionalismens ideal har etsats sig fast inom arkitektyrket och att det verkar svårt att bryta sig loss. Det innefattar även synen på historiserande arkitektur som ofta förkastas. Byggregler och ekonomi spelar också roll. När det gäller medborgardialoger så är vissa av respondenterna av den uppfattningen att man inte bör lyssna särskilt mycket på medborgarna och att det räcker med de samråd som sker enligt lag, medan andra gärna skulle se en bättre kontakt med allmänheten. Gemensamt verkar de flesta respondenter ha att arkitekturen i Sverige idag är monoton och enkelspårig.