Syftet med min uppsats är att undersöka hur leken som ett arbetssätt i undervisning i scenografiskt arbete upplevs av deltagarna. För att undersöka detta används material från två empiriska studier. Material till studierna består av fokusgruppsamtal, deltagande observationer samt en skriftlig enkät. Med hjälp av teorier kring lek och lärande och litteraturstudier om lek i undervisning, analyseras materialet utifrån hermeneutikens syn på del och helhet samt en abduktiv förståelse och förklaringsansats. Analysen beskrivs med hjälp av teman som genererats utifrån livberättelseforskningens idéer om vida och snäva teman. Leken i ett specifikt undervisningsmoment ses som ett snävt tema medans det vida temat kan beskriver lekobjektets betydelse i ett specifikt lekfullt undervisningsmoment.Mitt arbete visar att studenter och deltagare i de två studierna, i olika grad lärt sig om scenografi med hjälp av lek. Detta gäller både det praktiska skissande i modell och rum samt mer teoretiskt, i form av en förståelse för scenografins påverkan och betydelse för helheten. De lekobjekt som har använts i undervisningen har på olika sätt hjälpt deltagarna att återupptäcka sina lekminnen och använda sin lekförmåga för sitt lärande. Det visar sig även att deltagarna i undervisningen har upplevt den som lustfylld, kreativ och prestigelös.