Syftet med denna studie var att kontrollera om och i så fall hur mycketvisus förbättras med toriska linser jämfört med sfäriska linser vid astigmatism -0,50 D - -1,00 D. I studien ingick tolv försökspersoner, fördelat på nio kvinnor och tre män, medcylinder mellan -0,50 D och -1,00 D på ett eller båda ögonen korrigerades först medAir Optix® (sfärisk) beräknad på sfärisk ekvivalent och sedan med Air Optix forAstigmatism®(torisk) med styrkor baserade på refraktionen. Högkontrastvisus ochlågkontrastvisus mättes både monokulärt och binokulärt. I studien framkom att i både monokulärt och binokulärt finns en statistisktsignifikant förbättring med den toriska linsen jämfört med den sfäriska. Ävenlågkontrastvisus visar en förbättring både monokulärt och binokulärt med den toriskalinsen, denna skillnad är inte statistiskt signifikant. Även vid 0,50 D cylinder finnsäven här en förbättring med den toriska linsen men denna är inte heller statistisktsignifikant, varken för hög eller lågkontrastvisus. För 1,00 D cylinder är förbättringensignifikant vid högkontrast men inte vid lågkontrastS. I likhet med tidigare studier har denna studie visat att även lågastigmatism drar fördel av korrigeras med toriska linser.

Bakgrund: Andelen stabillinstillpassningar (RGP-tillpassningar) i förhållande till totala tillpassningar är relativt låg i världen och Sverige är inget undantag. Anledningar till detta är många även om ett flertal nya RGP- linsdesigner som Orto-K och minisklerala blivit tillgängliga de senaste två decennierna. Syfte: Syftet med enkätundersökningen var att ta reda på varför andelen tillpassade stabila linser är relativt lågt i Sverige, samt för att undersöka varför de som inte jobbar med dessa linstyper, inte gör det. Metod: En enkät med ca 20 frågor som skickades till Optikerförbundets 1550 medlemmar via e-mail, samt en intervju utfördes med en synscentralsoptiker för att få insikt i hur optiker på syncentralen ser på detta. Därefter sammanställdes och analyserades svaren. Resultat: Utav de 1550 optiker i Optikerförbundet var det 359 som besvarade enkäten. Ungefär 30% utav dessa tillpassade RGP-linser, och majoriteten jobbade inom privatägda- eller franchisebutiker. De som kände sig bekväma med att tillpassa stabila linser sa att det beror på egen erfarenhet (49%), vana (15%) och kunskap (14%). De vanligaste anledningarna som angavs av de som inte tillpassar var att RGP-linser ”finns ej i butik”, eller beror på ” för litet kundunderlag” och ”ingen efterfrågan” samt på deras ”bristande kunskap”. Det var dock flera som ställde sig positiv till RGP-linser (76%) och kunde tänka sig tillpassa dem. Slutsats: Studien visar att användningen av RGP-linser är så liten i Sverige p.g.a. bristande kunskap, saknat utbud hos butiker och för litet kundunderlag enligt optiker. / Background: The proportion of stable lens (RGP) fittings relative to total fitting is relatively low in the world, and Sweden is no exception. There are many reasons for this, despite that a few new RGP lens designs, such as the Ortho-K and mini-scleral lenses, have become available over the past two decades. Purpose: The aim of this study was to determine the reasons as to why the proportion of RGP lens-fittings is low in Sweden and to map the viewpoints of optometrists with licences to fit contact lenses, regarding why they choose not to fit this group of lenses. Method: A web-based survey with 20 questions was distributed to the 1550 members of the Swedish association of Optometrists via members-email. Questions focussed on fitting demographics, the reasons why those who did fit RGP-lenses felt comfortable doing this, and why those who did not fit this lens type choose not to. In addition, an interview with an optometrist working at a hospital eye-clinic was also conducted. Result: Among the 1550 members of the Swedish association of Optometrists, 359 responded to the survey. Approximately 34% of these fitted RGP-lenses and the majority worked in private self-owned or franchise stores. Those who felt comfortable fitting stable lenses said that it was because they had experience (49%), routine (15%) and knowledge (14%) within the field. The most common reasons given by those who did not fit RGP-lenses, as to why they did not fit RGP-lenses were that this lens type “was not available in the clinic”, that there were “too few customers” or “lack of demand” and that they “lacked essential knowledge”. There were however a majority of this group (76%) who were positive to fitting RGPlenses themselves Conclusion: Because of lack of knowledge, the missing of supply at stores and the lack of patients according to opticians, the amount of RGP-lens fitting in Sweden is low.

Background: Age-related macular degeneration (AMD) is a leading cause of visualimpairment in the world. AMD is a retinal degenerative condition that affects themacular area of the retina and thus the central vision. Ocular exposure to the bluelight can cause the retina to start produce reactive oxygen species (ROS), whichcauses damage to the retina and can thus increase the risk of developing AMD. Withage, the crystalline lens of the eye becomes more yellow and less transparent. Thetransmittance of the blue light is thus reduced because the lens shows naturalfiltering properties for the blue light. In cataract surgery, the crystalline lens isremoved and usually replaced by a clear intraocular lens (IOL). Blue light-filteringintraocular lenses (BLF-IOLs) have, among other things, been developed with theaim of reducing the risk of developing retinal dysfunction and AMD. Purpose: The aim of this study was to investigate whether blue light filteringintraocular lenses (BLF-IOL) could help minimize the risk of developingage-related macular degeneration (AMD). Material and method: This review was based on four studies obtained from thedatabases PubMed and Web of Science. When searching for data, the publicationdates were limited to a period between 2018-2022 and the articles had to beavailable in "free full text". The search terms used were "Blue light IOL and AMD"and "Cataract and IOL and AMD". Articles that were excluded were judged not tobe relevant to the study as they did not include BLF-IOL and AMD. To answer thequestion, we compared studies where patients who received BLF-IOLs and patientswho received conventional IOLs implanted after cataract surgery were analyzed. Results: Three of the studies indicate that there was no significant differencebetween BLF-IOLs and non-BLF-IOLs regarding the risk of developing AMD. Inone of the studies, it was concluded that oxidative stress was reduced in the presenceof BLF-IOL. Conclusion: The question of whether blue-light-filtering intraocular lenses reducethe risk of developing age-related macular degeneration still remains since enoughevidence has not been found that it works. / Bakgrund: Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är en ledande orsak tillsynnedsättning i världen. AMD är ett retinalt degenerativt tillstånd som påverkarnäthinnans makulära område och således det centrala seendet. Okulär exponering avdet blå ljuset kan leda till att näthinnan börjar producera reaktiva syrearter (ROS),vilket orsakar skador i näthinnan och kan på så vis ge ökad risk för utveckling avAMD. Ögats kristallina lins gulnar och blir mindre transparent med åren.Transmittansen av det blå ljuset minskar därmed eftersom ögats lins visar naturligafiltreringsegenskaper för det blå ljuset. Vid en kataraktoperation avlägsnas denkristallina linsen och ersätts oftast av en klar intraokulär lins (IOL).Blåljus-filtrerande intraokulära linser (BLF-IOL) har bland annat tagits fram i syfteatt minska risken för att utveckla retinal dysfunktion och AMD. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om blåljus-filtrerandeintraokulära linser (BLF-IOL) kunde minska risken att utveckla åldersrelateradmakuladegeneration (AMD). Material och metod: Denna litteraturstudie baserades på fyra studier som erhöllsfrån databaserna PubMed och Web of Science. Vid sökning av data avgränsadespubliceringsdatumen till en period mellan 2018- 2022 samt att artiklarna skulle varatillgängliga i “free full text”. Sökorden som användes var "Blue light IOL andAMD” och “Cataract and IOL and AMD”. Artiklar som exkluderades bedömdesinte vara av relevans till studien då de inte omfattade BLF-IOL och AMD. För attbesvara frågeställningen analyserades studier där man jämfört patienter som fåttBLF-IOL med patienter som fått konventionella IOL implanterat efter enkataraktoperation. Resultat: Tre av studierna visade att ingen signifikant skillnad fanns mellan BLF-IOL och icke-BLF-IOL vad gäller risken att utveckla AMD. I en av studiernakom man fram till att oxidativ stress minskades vid närvaro av BLF-IOL. Slutsats: Frågan huruvida blåljus-filtrerande intraokulära linser minskar risken föratt utveckla åldersrelaterad makuladegeneration kvarstår fortfarande eftersom manännu inte funnit tillräckligt med bevis på att det fungerar.

With the recent rise of 3D-printing as a form of manufacturing and their advantages for quick prototyping there is an interest for 3D-printed optical components. This thesis tests how well 3D-printed quasi-optical components preform and verify measurements with electromagnetic simulations. Measurements were made using a 60GHz FM-CW radar as well with a trihedral reflector, and tested on 3D-printed PLA lenses printed using an Ultimaker 2+. The measurements made are of the refractive index of the material, as well as the focal length of the lenses. Results showed PLA having a refractive index close to n = 1.654 in the 60GHz region. Results also showed the lenses having consistent properties like focal length and gain, two lenses having focal length of 23.7 and 23.9 mm which are close to the simulation of 24.05 mm. These findings shows 3D printed quasi-optical components have sufficient performance for use of prototyping or production depending on use. There are also some questions that have arisen like how does crystallisation in the plastic affect the components properties? And how does the PLA degrading affect the quality of the lenses over time? / På grund av framgångar inom 3D-utskrivning på senaste tiden som en form av tillverkning och dess fördelar med snabb framtagande av prototyper finns det ett intresse för utskrivna optiska komponenter. Detta examensarbete testar hur väl 3D-utskrivna kvasioptiska komponenter funger\-ar och verifierar testresultat med elektromagnetiska simuleringar. Mät\-ning\-arna gjordes med en FM-CW radar och en trihedral reflektor, och testade PLA linser utskrivna med en Ultimaker 2+. Mätningar\-na gjordes på materialets brytningsindex samt linsernas brännvidd. Resultaten visade att PLA har ett brytningsindex nära n = 1.654 i 60GHz området. Resultaten visade även hur linserna har konsekventa egenskaper som brännvidd och förstärkning. De två slutgiltiga linserna hade en brännvidd på 23.7 and 23.9 mm vilket är nära simuleringen på 24.05 mm. Dessa resultat visar att 3D-utskrivna komponenter har tillräcklig prestanda för användning i framtagande av prototyper eller produktion beroende på användning. Det finns en del frågor som kommit till, som hur påverkar plastens kristallisation komponentens egenskaper? Och hur påverkar PLAs nedbrytande linsernas kvalité?