I det här arbetet undersöks högpresterande gymnasisters upplevelse av genrepedagogik och cirkel­modellen. I samband med detta studeras även elevernas litterära metaspråk, med fokus på vilken typ av begrepp de själva anser sig behärska och inte. Det ena syftet är att se huruvida genrepedagogiken, som ursprungligen utvecklades som ett stöd i andraspråksinlärningen för barn i grundskoleåldern, även stöttar hög­presterande gymnasister och om den i sådant fall behöver anpassas till dem. Det andra syftet är att kartlägga vilken typ av litterära begrepp eleverna anser sig förstå och använda, för att få insikt i vad undervisningen ska rikta in sig på. För att genomföra undersökningen har cirkelmodellen implementerats i en elevgrupp, vilket resulterade i en litterär analys. Eleverna har fått besvara två enkäter, den ena undersöker elevernas upplevelse av cirkelmodellens olika delar, den andra undersöker de begrepp eleverna anser sig förstå och använda. Tre elever valdes sedan ut för enskilda samtal där de fick resonera kring den första enkäten.        Resultaten visar att högpresterande gymnasister generellt har en positiv upplevelse av genrepedagogik och cirkelmodellen. Steg 2 – studerandet av modelltexter, är det steg som uppskattas bäst. Steg 3 – skrivandet av en gemensam text, är det steg som uppskattas minst. Studien visar att det inte krävs direkta anpassningar av cirkelmodellen för att den ska stimulera eleverna. Det essentiella är istället att hitta en balans så att processen får utvecklingsutrymme utan att den upplevs som en tidstjuv som stjäl utrymme från det som eleverna fokuserar på – framställandet av en slutprodukt. Undersökningen visar också att den typ av begrepp som elever anser sig behärska bäst är de som används vid analyserande, vilka också används i flera ämnen och situationer. De begrepp de anser att de behärskar minst är de som används för att beskriva en analytisk text, vilka är de begrepp som genrepedagogiken har infört i undervisningen.